Ramayana
इतीव राजा विलपन्महात्मा शोकस्य नान्तं स ददर्श किञ्चित् । भृशातुरत्वाच्च पपात भूमौ तेनैव पुत्रव्यसनेन मग्नः ॥ २-३८-१३
The king could not see any end to his lamentation. Immersed in the grief of separation from his son and deeply tormented, he fell down on the ground. ॥ 2-38-13॥
english translation
itIva rAjA vilapanmahAtmA zokasya nAntaM sa dadarza kiJcit । bhRzAturatvAcca papAta bhUmau tenaiva putravyasanena magnaH ॥ 2-38-13
hk transliteration by Sanscript