Ramayana

Progress:69.1%

लालप्यमानस्य विचेतनस्य प्रणष्टबुद्धे: पतितस्य भूमौ | मुहुर्मुहुर्निश्श्वसतश्च घर्मं सा तस्य शोकेन जगाम रात्रिः || २-७५-६५

sanskrit

That night passed off in grief for Bharata, who fell on the ground with his mind clouded and his senses lost. He lamented again and again, heaving deep, warm sighs. [2-75-65]

english translation

lAlapyamAnasya vicetanasya praNaSTabuddhe: patitasya bhUmau | muhurmuhurnizzvasatazca gharmaM sA tasya zokena jagAma rAtriH || 2-75-65

hk transliteration