Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/63/35वृद्धै च मतापितरावहं चैकेषुणा हतः । केन स्मनिहता स्सर्वे सुबालेनाकृतात्मना ॥ २-६३-३५vRddhai ca matApitarAvahaM caikeSuNA hataH । kena smanihatA ssarve subAlenAkRtAtmanA ॥ 2-63-35'My aged parents along with me are killed by a single arrow. Who is that malicious knave who has slain us?' ॥ 2-63-35॥
- siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/2/26मुमुक्षवो घोररूपान् हित्वा भूतपतीनथ । नारायणकलाः शान्ता भजन्ति ह्यनसूयवः ॥ १-२-२६ ॥mumukSavo ghorarUpAn hitvA bhUtapatInatha । nArAyaNakalAH zAntA bhajanti hyanasUyavaH ॥ 1-2-26 ॥Those who are serious about liberation are certainly nonenvious, and they respect all. Yet they reject the horrible and ghastly forms of the demigods and worship only the all-blissful forms of Lord Viṣṇu and His plenary portions. ।। 1-2-26 ।।
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/63/13यथान्यः पुरुषः कश्चित्पलाशैर्मोहितो भवेत् । एवं ममाऽप्यविज्ञातं शब्दवेध्यमयं फलम् ॥ २-६३-१३yathAnyaH puruSaH kazcitpalAzairmohito bhavet । evaM mamA'pyavijJAtaM zabdavedhyamayaM phalam ॥ 2-63-13Like some one who is deluded by palasa trees' I too did not realise the consequences of shooting the target following the direction of the sound. ॥ 2-63-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/62/10तद्वाक्यं करुणं राज्ञः श्रुत्वा दीनस्य भाषितम् । कौसल्या व्यसृजद्बाष्पं प्रणालीव नवोदकम् ॥ २-६२-१०tadvAkyaM karuNaM rAjJaH zrutvA dInasya bhASitam । kausalyA vyasRjadbASpaM praNAlIva navodakam ॥ 2-62-10Kausalya heard the pitiable words uttered by the king who was in a wretched condition. She shed tears like a water channel discharging fresh rainwater. ॥ 2-62-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/61/10यत्त्वयाऽकरुणं कर्म व्यपोह्य मम बान्धवाः । निरस्ताः परिधावन्ति सुखार्हाः कृपणा वने ॥ २-६१-१०yattvayA'karuNaM karma vyapohya mama bAndhavAH । nirastAH paridhAvanti sukhArhAH kRpaNA vane ॥ 2-61-10(Oh ! king) It is because of your heartless action, my loved ones who deserve to enjoy pleasures at this age have been banished and are miserably wandering in wilderness. ॥ 2-61-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/60/5त्यज शोकं च मोहं च सम्भ्रमं दुःखजं तथा । व्यवधूय च सन्तापं वने वत्स्यति राघवः ॥ २-६०-५tyaja zokaM ca mohaM ca sambhramaM duHkhajaM tathA । vyavadhUya ca santApaM vane vatsyati rAghavaH ॥ 2-60-5- 'Abandon your tears, delusion and despair arising out of sorrow. Rama is going to live in the forest, brushing aside all agony. ॥ 2-60-5॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/34जानकी तु महाराज निःश्वसन्ती मनस्विनी । भूतोपहतचित्तेव विष्ठिता विस्मृता स्मिता ॥ २-५८-३४jAnakI tu mahArAja niHzvasantI manasvinI । bhUtopahatacitteva viSThitA vismRtA smitA ॥ 2-58-34Oh ! great king as for that sensitive Janaki, she stood sighing, stupefied and oblivious (of the past), yet smiling as though her mind was possessed by an evil spirit. ॥ 2-58-34॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/3वृद्धं परमसन्तप्तं नवग्रहमिव द्विपम् । विनिश्वसन्तं ध्यायन्तमस्वस्थ मिव कुङञरम् ॥ २-५८-३vRddhaM paramasantaptaM navagrahamiva dvipam । vinizvasantaM dhyAyantamasvastha miva kuGaJaram ॥ 2-58-3Aged Dasaratha was heaving deep sighs like a newly captured, indisposed elephant. ॥ 2-58-3॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/6स शून्यामिव निह्शब्दाम् दृष्ट्वा परमदुर्मनाः । सुमन्त्रश्चिन्तयामास शोकवेगसमाहतः ॥ २-५७-६sa zUnyAmiva nihzabdAm dRSTvA paramadurmanAH । sumantrazcintayAmAsa zokavegasamAhataH ॥ 2-57-6Beholding the silent city, almost empty, the deeply depressed Sumantra, afflicted with gushing tears reflected ॥ 2-57-6॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/16इति सीता च रामश्च लक्ष्मणश्च कृताञ्जलिः । अभिगम्याऽश्रमं सर्वे वाल्मीकिमभिवादयन् ॥ २-५६-१६iti sItA ca rAmazca lakSmaNazca kRtAJjaliH । abhigamyA'zramaM sarve vAlmIkimabhivAdayan ॥ 2-56-16Thus Rama, Sita and Lakshmana approached the hermitage of sage Valmiki and paid obeisance to him with folded hands. ॥ 2-56-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/63/35वृद्धै च मतापितरावहं चैकेषुणा हतः । केन स्मनिहता स्सर्वे सुबालेनाकृतात्मना ॥ २-६३-३५vRddhai ca matApitarAvahaM caikeSuNA hataH । kena smanihatA ssarve subAlenAkRtAtmanA ॥ 2-63-35'My aged parents along with me are killed by a single arrow. Who is that malicious knave who has slain us?' ॥ 2-63-35॥
- siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/2/26मुमुक्षवो घोररूपान् हित्वा भूतपतीनथ । नारायणकलाः शान्ता भजन्ति ह्यनसूयवः ॥ १-२-२६ ॥mumukSavo ghorarUpAn hitvA bhUtapatInatha । nArAyaNakalAH zAntA bhajanti hyanasUyavaH ॥ 1-2-26 ॥Those who are serious about liberation are certainly nonenvious, and they respect all. Yet they reject the horrible and ghastly forms of the demigods and worship only the all-blissful forms of Lord Viṣṇu and His plenary portions. ।। 1-2-26 ।।
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/63/13यथान्यः पुरुषः कश्चित्पलाशैर्मोहितो भवेत् । एवं ममाऽप्यविज्ञातं शब्दवेध्यमयं फलम् ॥ २-६३-१३yathAnyaH puruSaH kazcitpalAzairmohito bhavet । evaM mamA'pyavijJAtaM zabdavedhyamayaM phalam ॥ 2-63-13Like some one who is deluded by palasa trees' I too did not realise the consequences of shooting the target following the direction of the sound. ॥ 2-63-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/62/10तद्वाक्यं करुणं राज्ञः श्रुत्वा दीनस्य भाषितम् । कौसल्या व्यसृजद्बाष्पं प्रणालीव नवोदकम् ॥ २-६२-१०tadvAkyaM karuNaM rAjJaH zrutvA dInasya bhASitam । kausalyA vyasRjadbASpaM praNAlIva navodakam ॥ 2-62-10Kausalya heard the pitiable words uttered by the king who was in a wretched condition. She shed tears like a water channel discharging fresh rainwater. ॥ 2-62-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/61/10यत्त्वयाऽकरुणं कर्म व्यपोह्य मम बान्धवाः । निरस्ताः परिधावन्ति सुखार्हाः कृपणा वने ॥ २-६१-१०yattvayA'karuNaM karma vyapohya mama bAndhavAH । nirastAH paridhAvanti sukhArhAH kRpaNA vane ॥ 2-61-10(Oh ! king) It is because of your heartless action, my loved ones who deserve to enjoy pleasures at this age have been banished and are miserably wandering in wilderness. ॥ 2-61-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/60/5त्यज शोकं च मोहं च सम्भ्रमं दुःखजं तथा । व्यवधूय च सन्तापं वने वत्स्यति राघवः ॥ २-६०-५tyaja zokaM ca mohaM ca sambhramaM duHkhajaM tathA । vyavadhUya ca santApaM vane vatsyati rAghavaH ॥ 2-60-5- 'Abandon your tears, delusion and despair arising out of sorrow. Rama is going to live in the forest, brushing aside all agony. ॥ 2-60-5॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/34जानकी तु महाराज निःश्वसन्ती मनस्विनी । भूतोपहतचित्तेव विष्ठिता विस्मृता स्मिता ॥ २-५८-३४jAnakI tu mahArAja niHzvasantI manasvinI । bhUtopahatacitteva viSThitA vismRtA smitA ॥ 2-58-34Oh ! great king as for that sensitive Janaki, she stood sighing, stupefied and oblivious (of the past), yet smiling as though her mind was possessed by an evil spirit. ॥ 2-58-34॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/3वृद्धं परमसन्तप्तं नवग्रहमिव द्विपम् । विनिश्वसन्तं ध्यायन्तमस्वस्थ मिव कुङञरम् ॥ २-५८-३vRddhaM paramasantaptaM navagrahamiva dvipam । vinizvasantaM dhyAyantamasvastha miva kuGaJaram ॥ 2-58-3Aged Dasaratha was heaving deep sighs like a newly captured, indisposed elephant. ॥ 2-58-3॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/6स शून्यामिव निह्शब्दाम् दृष्ट्वा परमदुर्मनाः । सुमन्त्रश्चिन्तयामास शोकवेगसमाहतः ॥ २-५७-६sa zUnyAmiva nihzabdAm dRSTvA paramadurmanAH । sumantrazcintayAmAsa zokavegasamAhataH ॥ 2-57-6Beholding the silent city, almost empty, the deeply depressed Sumantra, afflicted with gushing tears reflected ॥ 2-57-6॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/16इति सीता च रामश्च लक्ष्मणश्च कृताञ्जलिः । अभिगम्याऽश्रमं सर्वे वाल्मीकिमभिवादयन् ॥ २-५६-१६iti sItA ca rAmazca lakSmaNazca kRtAJjaliH । abhigamyA'zramaM sarve vAlmIkimabhivAdayan ॥ 2-56-16Thus Rama, Sita and Lakshmana approached the hermitage of sage Valmiki and paid obeisance to him with folded hands. ॥ 2-56-16॥