- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/63/35वृद्धै च मतापितरावहं चैकेषुणा हतः | केन स्मनिहता स्सर्वे सुबालेनाकृतात्मना || २-६३-३५vRddhai ca matApitarAvahaM caikeSuNA hataH | kena smanihatA ssarve subAlenAkRtAtmanA || 2-63-35'My aged parents along with me are killed by a single arrow. Who is that malicious knave who has slain us?' [2-63-35]
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/2/26मुमुक्षवो घोररूपान् हित्वा भूतपतीनथ । नारायणकलाः शान्ता भजन्ति ह्यनसूयवः ।। १-२-२६ ।।mumukSavo ghorarUpAn hitvA bhUtapatInatha । nArAyaNakalAH zAntA bhajanti hyanasUyavaH ।। 1-2-26 ।।Those who are serious about liberation are certainly nonenvious, and they respect all. Yet they reject the horrible and ghastly forms of the demigods and worship only the all-blissful forms of Lord Viṣṇu and His plenary portions. ।। 1-2-26 ।।
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/63/13यथान्यः पुरुषः कश्चित्पलाशैर्मोहितो भवेत् | एवं ममाऽप्यविज्ञातं शब्दवेध्यमयं फलम् || २-६३-१३yathAnyaH puruSaH kazcitpalAzairmohito bhavet | evaM mamA'pyavijJAtaM zabdavedhyamayaM phalam || 2-63-13Like some one who is deluded by palasa trees' I too did not realise the consequences of shooting the target following the direction of the sound. [2-63-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/62/10तद्वाक्यं करुणं राज्ञः श्रुत्वा दीनस्य भाषितम् | कौसल्या व्यसृजद्बाष्पं प्रणालीव नवोदकम् || २-६२-१०tadvAkyaM karuNaM rAjJaH zrutvA dInasya bhASitam | kausalyA vyasRjadbASpaM praNAlIva navodakam || 2-62-10Kausalya heard the pitiable words uttered by the king who was in a wretched condition. She shed tears like a water channel discharging fresh rainwater. [2-62-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/61/10यत्त्वयाऽकरुणं कर्म व्यपोह्य मम बान्धवाः | निरस्ताः परिधावन्ति सुखार्हाः कृपणा वने || २-६१-१०yattvayA'karuNaM karma vyapohya mama bAndhavAH | nirastAH paridhAvanti sukhArhAH kRpaNA vane || 2-61-10(Oh ! king) It is because of your heartless action, my loved ones who deserve to enjoy pleasures at this age have been banished and are miserably wandering in wilderness. [2-61-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/60/5त्यज शोकं च मोहं च सम्भ्रमं दुःखजं तथा | व्यवधूय च सन्तापं वने वत्स्यति राघवः || २-६०-५tyaja zokaM ca mohaM ca sambhramaM duHkhajaM tathA | vyavadhUya ca santApaM vane vatsyati rAghavaH || 2-60-5- 'Abandon your tears, delusion and despair arising out of sorrow. Rama is going to live in the forest, brushing aside all agony. [2-60-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/34जानकी तु महाराज निःश्वसन्ती मनस्विनी | भूतोपहतचित्तेव विष्ठिता विस्मृता स्मिता || २-५८-३४jAnakI tu mahArAja niHzvasantI manasvinI | bhUtopahatacitteva viSThitA vismRtA smitA || 2-58-34Oh ! great king as for that sensitive Janaki, she stood sighing, stupefied and oblivious (of the past), yet smiling as though her mind was possessed by an evil spirit. [2-58-34]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/3वृद्धं परमसन्तप्तं नवग्रहमिव द्विपम् | विनिश्वसन्तं ध्यायन्तमस्वस्थ मिव कुङञरम् || २-५८-३vRddhaM paramasantaptaM navagrahamiva dvipam | vinizvasantaM dhyAyantamasvastha miva kuGaJaram || 2-58-3Aged Dasaratha was heaving deep sighs like a newly captured, indisposed elephant. [2-58-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/6स शून्यामिव निह्शब्दाम् दृष्ट्वा परमदुर्मनाः | सुमन्त्रश्चिन्तयामास शोकवेगसमाहतः || २-५७-६sa zUnyAmiva nihzabdAm dRSTvA paramadurmanAH | sumantrazcintayAmAsa zokavegasamAhataH || 2-57-6Beholding the silent city, almost empty, the deeply depressed Sumantra, afflicted with gushing tears reflected : - [2-57-6]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/16इति सीता च रामश्च लक्ष्मणश्च कृताञ्जलिः | अभिगम्याऽश्रमं सर्वे वाल्मीकिमभिवादयन् || २-५६-१६iti sItA ca rAmazca lakSmaNazca kRtAJjaliH | abhigamyA'zramaM sarve vAlmIkimabhivAdayan || 2-56-16Thus Rama, Sita and Lakshmana approached the hermitage of sage Valmiki and paid obeisance to him with folded hands. [2-56-16]