Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/1
    अपश्यंस्तु ततस्तत्र पितरं पितुरालये | जगाम भरतो द्रष्टुं मातरं मातुरालये || २-७२-१apazyaMstu tatastatra pitaraM piturAlaye | jagAma bharato draSTuM mAtaraM mAturAlaye || 2-72-1Not finding his father in his abode, Bharata went to see his mother in her apartment. [2-72-1]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/46
    बहूनि पश्यन्मनसोऽप्रियाणि यान्यन्यदा नास्य पुरे बभूवुः | अवाक्छिरा दीनमना नहृष्टः पितुर्महात्मा प्रविवेश वेश्म || २-७१-४६bahUni pazyanmanaso'priyANi yAnyanyadA nAsya pure babhUvuH | avAkchirA dInamanA nahRSTaH piturmahAtmA praviveza vezma || 2-71-46Having witnessed many unpleasant things that had never happened before, the magnanimous Bharata who was looking cheerless and dejected entered his father's palace with his head bent down. [2-71-46]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/45
    तां शून्यशृङ्गाटकवेश्मरथ्यां रजोऽरुणद्वारकवाटयन्त्राम् | दृष्ट्वा पुरीमिन्द्रपुरप्रकाशां दुःखेन सम्पूर्णतरो बभूव || २-७१-४५tAM zUnyazRGgATakavezmarathyAM rajo'ruNadvArakavATayantrAm | dRSTvA purImindrapuraprakAzAM duHkhena sampUrNataro babhUva || 2-71-45As he (Bharata) beheld the city of Ayodhya that once had the lustre of the city of Indra, now with its crossroads, houses and highways all deserted, the fittings (nuts and bolts) on the doors red with dust, he was overwhelmed with grief. [2-71-45]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/44
    इत्येवमुक्त्वा भरतः सूतं तं दीनमानसः | तान्यनिष्टान्ययोध्यायां प्रेक्ष्य राजगृहं ययौ || २-७१-४४ityevamuktvA bharataH sUtaM taM dInamAnasaH | tAnyaniSTAnyayodhyAyAM prekSya rAjagRhaM yayau || 2-71-44With these words said to the charioteer, Bharata, having seen such ominous sights in Ayodhya, proceeded to the king's palace with a depressed heart. [2-71-44]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/43
    मलिनं चाश्रुपूर्णाक्षं दीनं ध्यानपरं कृशम् | सस्त्रीपुंसं च पश्यामि जनमुत्कण्ठितं पुरे || २-७१-४३malinaM cAzrupUrNAkSaM dInaM dhyAnaparaM kRzam | sastrIpuMsaM ca pazyAmi janamutkaNThitaM pure || 2-71-43The people in the city, both men and women look dull, emaciated, pitiable with throats choked. Their eyes are filled with tears and minds absorbed in distressing thoughts.' [2-71-43]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/42
    ध्यानसंविग्नहृदयाः नष्टव्यापारयन्त्रिताः | देवायतनचैत्येषु दीनाः पक्षिगणास्तथा || २-७१-४२dhyAnasaMvignahRdayAH naSTavyApArayantritAH | devAyatanacaityeSu dInAH pakSigaNAstathA || 2-71-42- they seem restrained by the loss of business with distracted attention. The multitude of birds frequenting the temples and the sanctuaries appear dispirited. [2-71-42]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/41
    माल्यापणेषु राजन्ते नाद्य पण्यानि वा तथा | दृश्यन्ते वणिजोऽप्यद्य न यथापूर्वमत्रवै || २-७१-४१mAlyApaNeSu rAjante nAdya paNyAni vA tathA | dRzyante vaNijo'pyadya na yathApUrvamatravai || 2-71-41The markets where garlands were sold now stand without them. Even traders are not seen there as before,..... - [2-71-41]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/40
    देवागाराणि शून्यानि न चाभान्ति यथापुरम् | देवतार्चाः प्रविद्धाश्च यज्ञगोष्ठ्यस्तथाविधाः || २-७१-४०devAgArANi zUnyAni na cAbhAnti yathApuram | devatArcAH praviddhAzca yajJagoSThyastathAvidhAH || 2-71-40The temples look deserted, devoid of brightness of the past. The offerings to deities have been dispensed with. There are no groups of people performing the usual holy sacrifices. [2-71-40]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/39
    अलक्ष्मीकानि पश्यामि कुटुम्बिभवनान्यहम् | अपेतमाल्यशोभानि ह्यसम्मृष्टाजिराणि च || २-७१-३९alakSmIkAni pazyAmi kuTumbibhavanAnyaham | apetamAlyazobhAni hyasammRSTAjirANi ca || 2-71-39I see inauspiciousness in the houses of families. The floors of front yards are left unswept and unsmeared, devoid of the beauty of floral garlands. [2-71-39]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/71/38
    बलिकर्मविहीनानि धूपसम्मोदनेन च | अनाशितकुटुम्बानि प्रभाहीनजनानि च || २-७१-३८balikarmavihInAni dhUpasammodanena ca | anAzitakuTumbAni prabhAhInajanAni ca || 2-71-38No one offers oblations (at the time of worship). There is no fragrance of burning incense. The families have not eaten food. The people look cheerless. [2-71-38]