Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/11शून्योऽयं शयनीयस्ते पर्यङ्को हेमभूषितः । न चायमिक्ष्वाकुजनः प्रहृष्टः प्रतिभाति मा ॥ २-७२-११zUnyo'yaM zayanIyaste paryaGko hemabhUSitaH । na cAyamikSvAkujanaH prahRSTaH pratibhAti mA ॥ 2-72-11Your goldbedecked couch, worthy of resting, lies empty. None of the attendants of the Ikshvakus look cheerful. ॥ 2-72-11॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/10राजवाक्यहरैर्दूतैस्त्वर्यमाणोऽहमागतः । यदहं प्रष्टुमिच्छामि तदम्बा वक्तुमर्हति ॥ २-७२-१०rAjavAkyaharairdUtaistvaryamANo'hamAgataH । yadahaM praSTumicchAmi tadambA vaktumarhati ॥ 2-72-10Urged upon by the messengers carrying out the orders of the king, I have come. You, Oh ! mother, should answer the questions. I wish to ask you. ॥ 2-72-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/9यन्मे धनं च रत्नं च ददौ राजा परन्तपः । परिश्रान्तं पथ्यभवत्ततोऽहं पूर्वमागतः ॥ २-७२-९yanme dhanaM ca ratnaM ca dadau rAjA parantapaH । parizrAntaM pathyabhavattato'haM pUrvamAgataH ॥ 2-72-9The (horses carrying) the wealth including the gems which the king (of Kekaya), the subduer of enemies had bestowed on me were exhausted on the way. Therefore I have come in advance. ॥ 2-72-9॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/8अद्य मे सप्तमी रात्रिश्च्युतस्याऽर्यकवेश्मनः । अम्बायाः कुशली तात युधाजिन्मातुलश्च मे ॥ २-७२-८adya me saptamI rAtrizcyutasyA'ryakavezmanaH । ambAyAH kuzalI tAta yudhAjinmAtulazca me ॥ 2-72-8- 'This is the seventh night since I left my noble grandsire's residence. My mother's father, king of Kekaya and my maternal uncle Yudhajit are doing well. ॥ 2-72-8
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/7एवं पृष्टस्तु कैकेय्या प्रियं पार्थिवनन्दनः । आचष्ट भरत स्सर्वं मात्रे राजीवलोचनः ॥ २-७२-७evaM pRSTastu kaikeyyA priyaM pArthivanandanaH । AcaSTa bharata ssarvaM mAtre rAjIvalocanaH ॥ 2-72-7Thus asked lovingly by his mother Kaikeyi, the lotuseyed Bharata, the king's delight narrated everything to her ॥ 2-72-7॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/6आर्यकस्ते सुकुशली युधाजिन्मातुलस्तव । प्रवासाच्च सुखं पुत्र सर्वं मे वक्तुमर्हसि ॥ २-७२-६Aryakaste sukuzalI yudhAjinmAtulastava । pravAsAcca sukhaM putra sarvaM me vaktumarhasi ॥ 2-72-6My son, are your revered grandfather and your maternal uncle Yudhajit doing well? Did you have a pleasant time during the sojourn? You should tell me all this. ॥ 2-72-6॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/5अद्य ते कतिचित् रात्र्यः च्युतस्य आर्यक वेश्मनः । अपि नाध्वश्रमशशीघ्रं रथेनापततस्तव ॥ २-७२-५adya te katicit rAtryaH cyutasya Aryaka vezmanaH । api nAdhvazramazazIghraM rathenApatatastava ॥ 2-72-5- 'How many nights have you spent (on the way) since you left your noble grandfather's residence? Hasn't the hurried journey (over such a long distance) on the chariot left you exhausted? ॥ 2-72-5॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/4सा तं मूर्धन्युपाघ्राय परिष्वज्य यशस्विनम् । अङ्के भरतमारोप्य प्रष्टुं समुपचक्रमे ॥ २-७२-४sA taM mUrdhanyupAghrAya pariSvajya yazasvinam । aGke bharatamAropya praSTuM samupacakrame ॥ 2-72-4Kaikeyi, gave her illustrious son Bharata a hug, kissed him on his forehead, made him rest on her lap and began her query ॥ 2-72-4॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/3स प्रविश्यैव धर्मात्मा स्वगृहं श्रीविवर्जितम् । भरतः प्रतिजग्राह जनन्याश्चरणौ शुभौ ॥ २-७२-३sa pravizyaiva dharmAtmA svagRhaM zrIvivarjitam । bharataH pratijagrAha jananyAzcaraNau zubhau ॥ 2-72-3On entering home the righteous Bharata found it devoid of cheer and touched the auspicious feet of his mother (with reverence). ॥ 2-72-3॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/2अनुप्राप्तं तु तं दृष्ट्वा कैकेयी प्रोषितं सुतम् । उत्पपात तदा हृष्टा त्यक्त्वा सौवर्णमासनम् ॥ २-७२-२anuprAptaM tu taM dRSTvA kaikeyI proSitaM sutam । utpapAta tadA hRSTA tyaktvA sauvarNamAsanam ॥ 2-72-2On seeing her son, who was sent away, presently arriving, the delighted Kaikeyi sprang up from her golden seat. ॥ 2-72-2॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/11शून्योऽयं शयनीयस्ते पर्यङ्को हेमभूषितः । न चायमिक्ष्वाकुजनः प्रहृष्टः प्रतिभाति मा ॥ २-७२-११zUnyo'yaM zayanIyaste paryaGko hemabhUSitaH । na cAyamikSvAkujanaH prahRSTaH pratibhAti mA ॥ 2-72-11Your goldbedecked couch, worthy of resting, lies empty. None of the attendants of the Ikshvakus look cheerful. ॥ 2-72-11॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/10राजवाक्यहरैर्दूतैस्त्वर्यमाणोऽहमागतः । यदहं प्रष्टुमिच्छामि तदम्बा वक्तुमर्हति ॥ २-७२-१०rAjavAkyaharairdUtaistvaryamANo'hamAgataH । yadahaM praSTumicchAmi tadambA vaktumarhati ॥ 2-72-10Urged upon by the messengers carrying out the orders of the king, I have come. You, Oh ! mother, should answer the questions. I wish to ask you. ॥ 2-72-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/9यन्मे धनं च रत्नं च ददौ राजा परन्तपः । परिश्रान्तं पथ्यभवत्ततोऽहं पूर्वमागतः ॥ २-७२-९yanme dhanaM ca ratnaM ca dadau rAjA parantapaH । parizrAntaM pathyabhavattato'haM pUrvamAgataH ॥ 2-72-9The (horses carrying) the wealth including the gems which the king (of Kekaya), the subduer of enemies had bestowed on me were exhausted on the way. Therefore I have come in advance. ॥ 2-72-9॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/8अद्य मे सप्तमी रात्रिश्च्युतस्याऽर्यकवेश्मनः । अम्बायाः कुशली तात युधाजिन्मातुलश्च मे ॥ २-७२-८adya me saptamI rAtrizcyutasyA'ryakavezmanaH । ambAyAH kuzalI tAta yudhAjinmAtulazca me ॥ 2-72-8- 'This is the seventh night since I left my noble grandsire's residence. My mother's father, king of Kekaya and my maternal uncle Yudhajit are doing well. ॥ 2-72-8
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/7एवं पृष्टस्तु कैकेय्या प्रियं पार्थिवनन्दनः । आचष्ट भरत स्सर्वं मात्रे राजीवलोचनः ॥ २-७२-७evaM pRSTastu kaikeyyA priyaM pArthivanandanaH । AcaSTa bharata ssarvaM mAtre rAjIvalocanaH ॥ 2-72-7Thus asked lovingly by his mother Kaikeyi, the lotuseyed Bharata, the king's delight narrated everything to her ॥ 2-72-7॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/6आर्यकस्ते सुकुशली युधाजिन्मातुलस्तव । प्रवासाच्च सुखं पुत्र सर्वं मे वक्तुमर्हसि ॥ २-७२-६Aryakaste sukuzalI yudhAjinmAtulastava । pravAsAcca sukhaM putra sarvaM me vaktumarhasi ॥ 2-72-6My son, are your revered grandfather and your maternal uncle Yudhajit doing well? Did you have a pleasant time during the sojourn? You should tell me all this. ॥ 2-72-6॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/5अद्य ते कतिचित् रात्र्यः च्युतस्य आर्यक वेश्मनः । अपि नाध्वश्रमशशीघ्रं रथेनापततस्तव ॥ २-७२-५adya te katicit rAtryaH cyutasya Aryaka vezmanaH । api nAdhvazramazazIghraM rathenApatatastava ॥ 2-72-5- 'How many nights have you spent (on the way) since you left your noble grandfather's residence? Hasn't the hurried journey (over such a long distance) on the chariot left you exhausted? ॥ 2-72-5॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/4सा तं मूर्धन्युपाघ्राय परिष्वज्य यशस्विनम् । अङ्के भरतमारोप्य प्रष्टुं समुपचक्रमे ॥ २-७२-४sA taM mUrdhanyupAghrAya pariSvajya yazasvinam । aGke bharatamAropya praSTuM samupacakrame ॥ 2-72-4Kaikeyi, gave her illustrious son Bharata a hug, kissed him on his forehead, made him rest on her lap and began her query ॥ 2-72-4॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/3स प्रविश्यैव धर्मात्मा स्वगृहं श्रीविवर्जितम् । भरतः प्रतिजग्राह जनन्याश्चरणौ शुभौ ॥ २-७२-३sa pravizyaiva dharmAtmA svagRhaM zrIvivarjitam । bharataH pratijagrAha jananyAzcaraNau zubhau ॥ 2-72-3On entering home the righteous Bharata found it devoid of cheer and touched the auspicious feet of his mother (with reverence). ॥ 2-72-3॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/2अनुप्राप्तं तु तं दृष्ट्वा कैकेयी प्रोषितं सुतम् । उत्पपात तदा हृष्टा त्यक्त्वा सौवर्णमासनम् ॥ २-७२-२anuprAptaM tu taM dRSTvA kaikeyI proSitaM sutam । utpapAta tadA hRSTA tyaktvA sauvarNamAsanam ॥ 2-72-2On seeing her son, who was sent away, presently arriving, the delighted Kaikeyi sprang up from her golden seat. ॥ 2-72-2॥