1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/11
    शून्योऽयं शयनीयस्ते पर्यङ्को हेमभूषितः | न चायमिक्ष्वाकुजनः प्रहृष्टः प्रतिभाति मा || २-७२-११zUnyo'yaM zayanIyaste paryaGko hemabhUSitaH | na cAyamikSvAkujanaH prahRSTaH pratibhAti mA || 2-72-11Your goldbedecked couch, worthy of resting, lies empty. None of the attendants of the Ikshvakus look cheerful. [2-72-11]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/10
    राजवाक्यहरैर्दूतैस्त्वर्यमाणोऽहमागतः | यदहं प्रष्टुमिच्छामि तदम्बा वक्तुमर्हति || २-७२-१०rAjavAkyaharairdUtaistvaryamANo'hamAgataH | yadahaM praSTumicchAmi tadambA vaktumarhati || 2-72-10Urged upon by the messengers carrying out the orders of the king, I have come. You, Oh ! mother, should answer the questions. I wish to ask you. [2-72-10]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/9
    यन्मे धनं च रत्नं च ददौ राजा परन्तपः | परिश्रान्तं पथ्यभवत्ततोऽहं पूर्वमागतः || २-७२-९yanme dhanaM ca ratnaM ca dadau rAjA parantapaH | parizrAntaM pathyabhavattato'haM pUrvamAgataH || 2-72-9The (horses carrying) the wealth including the gems which the king (of Kekaya), the subduer of enemies had bestowed on me were exhausted on the way. Therefore I have come in advance. [2-72-9]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/8
    अद्य मे सप्तमी रात्रिश्च्युतस्याऽर्यकवेश्मनः | अम्बायाः कुशली तात युधाजिन्मातुलश्च मे || २-७२-८adya me saptamI rAtrizcyutasyA'ryakavezmanaH | ambAyAH kuzalI tAta yudhAjinmAtulazca me || 2-72-8- 'This is the seventh night since I left my noble grandsire's residence. My mother's father, king of Kekaya and my maternal uncle Yudhajit are doing well. [2-72-8
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/7
    एवं पृष्टस्तु कैकेय्या प्रियं पार्थिवनन्दनः | आचष्ट भरत स्सर्वं मात्रे राजीवलोचनः || २-७२-७evaM pRSTastu kaikeyyA priyaM pArthivanandanaH | AcaSTa bharata ssarvaM mAtre rAjIvalocanaH || 2-72-7Thus asked lovingly by his mother Kaikeyi, the lotuseyed Bharata, the king's delight narrated everything to her : - [2-72-7]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/6
    आर्यकस्ते सुकुशली युधाजिन्मातुलस्तव | प्रवासाच्च सुखं पुत्र सर्वं मे वक्तुमर्हसि || २-७२-६Aryakaste sukuzalI yudhAjinmAtulastava | pravAsAcca sukhaM putra sarvaM me vaktumarhasi || 2-72-6My son, are your revered grandfather and your maternal uncle Yudhajit doing well? Did you have a pleasant time during the sojourn? You should tell me all this. [2-72-6]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/5
    अद्य ते कतिचित् रात्र्यः च्युतस्य आर्यक वेश्मनः | अपि नाध्वश्रमशशीघ्रं रथेनापततस्तव || २-७२-५adya te katicit rAtryaH cyutasya Aryaka vezmanaH | api nAdhvazramazazIghraM rathenApatatastava || 2-72-5- 'How many nights have you spent (on the way) since you left your noble grandfather's residence? Hasn't the hurried journey (over such a long distance) on the chariot left you exhausted? [2-72-5]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/4
    सा तं मूर्धन्युपाघ्राय परिष्वज्य यशस्विनम् | अङ्के भरतमारोप्य प्रष्टुं समुपचक्रमे || २-७२-४sA taM mUrdhanyupAghrAya pariSvajya yazasvinam | aGke bharatamAropya praSTuM samupacakrame || 2-72-4Kaikeyi, gave her illustrious son Bharata a hug, kissed him on his forehead, made him rest on her lap and began her query : - [2-72-4]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/3
    स प्रविश्यैव धर्मात्मा स्वगृहं श्रीविवर्जितम् | भरतः प्रतिजग्राह जनन्याश्चरणौ शुभौ || २-७२-३sa pravizyaiva dharmAtmA svagRhaM zrIvivarjitam | bharataH pratijagrAha jananyAzcaraNau zubhau || 2-72-3On entering home the righteous Bharata found it devoid of cheer and touched the auspicious feet of his mother (with reverence). [2-72-3]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/72/2
    अनुप्राप्तं तु तं दृष्ट्वा कैकेयी प्रोषितं सुतम् | उत्पपात तदा हृष्टा त्यक्त्वा सौवर्णमासनम् || २-७२-२anuprAptaM tu taM dRSTvA kaikeyI proSitaM sutam | utpapAta tadA hRSTA tyaktvA sauvarNamAsanam || 2-72-2On seeing her son, who was sent away, presently arriving, the delighted Kaikeyi sprang up from her golden seat. [2-72-2]