- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/35सा राघवम् उपासीनम् असुख आर्ता सुख उचिता | उवाच पुरुषव्याघ्रमुपशृण्वति लक्ष्मणे || २-२०-३५sA rAghavam upAsInam asukha ArtA sukha ucitA | uvAca puruSavyAghramupazRNvati lakSmaNe || 2-20-35Kausalya who deserved happiness yet was struck down by (this) distress spoke to Rama, the tiger among men who was sitting nearby, while Lakshmana was listening : - [2-20-31]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/32सा निकृत्तैव सालस्य यष्टिः परशुना वने | पपात सहसा देवी देवतेव दिवश्च्युता || २-२०-३२sA nikRttaiva sAlasya yaSTiH parazunA vane | papAta sahasA devI devateva divazcyutA || 2-20-32All of sudden Kausalya fell down on the ground like the branch of a sal tree in the forest severed by an axe, like a goddess dropped from heaven. [2-20-32]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/24सत्यप्रतिज्ञं पितरं राजानं पश्य राघव | अद्यैव हि त्वां धर्मात्मा यौवराज्येऽभिषेक्ष्यति || २-२०-२४satyapratijJaM pitaraM rAjAnaM pazya rAghava | adyaiva hi tvAM dharmAtmA yauvarAjye'bhiSekSyati || 2-20-24Oh ! scion of the Raghu race see the king, your righteous and truthful father, who will consecrate you as prince-regent today itself.' [2-20-24]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/13वर्धयित्वा प्रहृष्टास्ताः प्रविश्य च गृहं स्त्रियः | न्यवेदयन्त त्वरिता राममातुः प्रियं तदा || २-२०-१३vardhayitvA prahRSTAstAH pravizya ca gRhaM striyaH | nyavedayanta tvaritA rAmamAtuH priyaM tadA || 2-20-13Wellpleased, the women then greeted him wishing prosperity. They hurried into the abode of Kausalya and gave her the happy news (of Rama's arrival). [2-20-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/39तं गुणैस्समतां प्राप्तो भ्राता विपुलविक्रमः | सौमित्रिरनुवव्राज धारयन् दुःखमात्मजम् || २-१९-३९taM guNaissamatAM prApto bhrAtA vipulavikramaH | saumitriranuvavrAja dhArayan duHkhamAtmajam || 2-19-39Mighty Lakshmana as virtuous as his brother held the sorrow in his mind and followed him. [2-19-39]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/29स रामः पितरं कृत्वा कैकेयीं च प्रदक्षिणम् | निष्क्रम्यान्तःपुरात्तस्मात्स्वं ददर्श सुहृज्जनम् || २-१९-२९sa rAmaH pitaraM kRtvA kaikeyIM ca pradakSiNam | niSkramyAntaHpurAttasmAtsvaM dadarza suhRjjanam || 2-19-29Hardly had Rama withdrawn from the antahpura ( inner palace ) after circumambulating his father and Kaikeyi when he saw his friends. [2-19-29]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/17धिक्कष्टमिति निःश्वस्य राजा शोकपरिप्लुतः | मूर्चितः न्यपतत् तस्मिन् पर्यन्के हेम भूषिते || २-१९-१७dhikkaSTamiti niHzvasya rAjA zokapariplutaH | mUrcitaH nyapatat tasmin paryanke hema bhUSite || 2-19-17'Fie, what a calamity' sighing thus, the king, overwhelmed with sorrow, fainted and fell back on the golden couch. [2-19-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/9तदाश्वासय हीमं त्वं किन्विदं यन्महीपतिः | वसुधा आसक्त नयनो मन्दम् अश्रूणि मुन्चति || २-१९-९tadAzvAsaya hImaM tvaM kinvidaM yanmahIpatiH | vasudhA Asakta nayano mandam azrUNi muncati || 2-19-9Please console him. Why is it that the king with his eyes gazed upon the ground is shedding tears drop by drop? [2-19-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/18/41इतीव तस्यां परुषम् वदन्त्याम् | नचैव रामः प्रविवेश शोकम् | प्रविव्यधे चापि महानुभावो | राजा तु पुत्रव्यसनाभितप्तः || २-१८-४१itIva tasyAM paruSam vadantyAm | nacaiva rAmaH praviveza zokam | pravivyadhe cApi mahAnubhAvo | rAjA tu putravyasanAbhitaptaH || 2-18-41Even though she was speaking harsh words, Rama did not come to grief. But the magnanimous king was greatly afflicted to see the calamity on his son. [2-18-41]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/18/28अहो धिङ्नार्हसे देवि पक्तुं मामीदृशं वचः | अहम् हि वचनात् राज्ञः पतेयम् अपि पावके || २-१८-२८aho dhiGnArhase devi paktuM mAmIdRzaM vacaH | aham hi vacanAt rAjJaH pateyam api pAvake || 2-18-28Alas, what a pity, Oh ! queen, it does not behove you to speak to me such words. On the king's word, I can jump into fire. [2-18-28]