1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/18/19
    एवमुक्ता तु कैकेयी राघवेण महात्मना | उवाचेदं सुनिर्लज्जा धृष्टमात्महितं वचः || २-१८-१९evamuktA tu kaikeyI rAghaveNa mahAtmanA | uvAcedaM sunirlajjA dhRSTamAtmahitaM vacaH || 2-18-19When Kaikeyi was thus asked by the magnanimous scion of the Raghus (Rama) she uttered unashamed these impudent words in her own interest. [2-18-19]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/18/10
    स दीनैव शोक आर्तः विषण्ण वदन द्युतिः | कैकेयीम् अभिवाद्य एव रामः वचनम् अब्रवीत् || २-१८-१०sa dInaiva zoka ArtaH viSaNNa vadana dyutiH | kaikeyIm abhivAdya eva rAmaH vacanam abravIt || 2-18-10With a sorrowful countenance Rama made salutation to Kaikeyi and said like a wretch tormented with grief: - [2-18-10]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/18/9
    अन्यदा माम् पिता द्ऱ्ष्ट्वा कुपितः अपि प्रसीदति | तस्य माम् अद्य सम्प्रेक्ष्य किम् आयासः प्रवर्तते || २-१८-९anyadA mAm pitA dr2STvA kupitaH api prasIdati | tasya mAm adya samprekSya kim AyAsaH pravartate || 2-18-9On other occasions even though angry he would feel pleased. But today why does he feel sad even after seeing me? [2-18-9]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/17/21
    पदातिरपरे कक्ष्ये द्वे जगाम नरोत्तमः | स सर्वाः समतिक्रम्य कक्ष्या दशरथात्मजः | संनिवर्त्य जनं सर्वं शुद्धान्तःपुरुमत्यगात् || २-१७-२१padAtirapare kakSye dve jagAma narottamaH | sa sarvAH samatikramya kakSyA dazarathAtmajaH | saMnivartya janaM sarvaM zuddhAntaHpurumatyagAt || 2-17-21The best among men ( Rama ), crossed the remaining two ( courtyards ) on foot. Crossing all the courtyards on his way, that son of Dasaratha ( Rama ) sent back his followers and entered the private apartment of the king ( Dasaratha ). [2-17-21]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/17/12
    यथाभिषेको रामस्य राज्येनामिततेजसः | एताश्चान्याश्च शुहृदामुदासीनः सुभाः कथाः || २-१७-१२yathAbhiSeko rAmasya rAjyenAmitatejasaH | etAzcAnyAzca zuhRdAmudAsInaH subhAH kathAH || 2-17-12- in the kingdom than the consecration of Rama of undimmed brilliance. Indifferent to such words by his friends and..... - [2-17-12]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/16/47
    स घोषवद्भिश्च हयैः सनागैः | पुरस्सरैः स्वस्तिकसूतमागधैः | महीयमानः प्रवरैश्च वादकैः | अभिष्टुतो वैश्रवणो यथा ययौ|| २-१६-४७sa ghoSavadbhizca hayaiH sanAgaiH | purassaraiH svastikasUtamAgadhaiH | mahIyamAnaH pravaraizca vAdakaiH | abhiSTuto vaizravaNo yathA yayau|| 2-16-47With bards, panegyrists and great musical performers invoking blessings and walking ahead, he (Rama) proceeded, like Kubera amid intoxicated elephants and horses. [2-16-47]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/16/46
    लाभो जनस्यास्य यदेष सर्वं| प्रपत्स्यते राष्ट्रमिदं चिराय | न ह्यप्रियं किंचन जातु कश्चित् | पश्येन्न कुःखं मनुजादिपेऽस्मिन् || २-१६-४६lAbho janasyAsya yadeSa sarvaM| prapatsyate rASTramidaM cirAya | na hyapriyaM kiMcana jAtu kazcit | pazyenna kuHkhaM manujAdipe'smin || 2-16-46If this Rama obtains the entire kingdom for a long time, it will be in the interest of the people. If he becomes king none will ever witness anything unpleasant or sad. (They observed). [2-16-46]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/16/36
    खड्गचापधराः शूरा जग्मुराशंसवो जनाः | ततो वादित्रशब्दाश्च स्तुतिशब्दाश्च वन्दिनाम् ||२-१६-३६khaDgacApadharAH zUrA jagmurAzaMsavo janAH | tato vAditrazabdAzca stutizabdAzca vandinAm ||2-16-36- and holding swords and bows, soldiers went heralding his (Rama's) arrival. Afterwards, sounds of musical instruments and songs of eulogy by panegyrists,..... - [2-16-36]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/16/27
    अथ मध्यमकक्ष्यायां समागच्छत् सुहृज्जनैः | स सर्वानर्थिनो दृष्ट्वा समेत्य प्रतिनन्द्य च || २-१६-२७atha madhyamakakSyAyAM samAgacchat suhRjjanaiH | sa sarvAnarthino dRSTvA sametya pratinandya ca || 2-16-27After that, he met all his friends in the middle courtyard. Having seen them all eager to see him, he approached and greeted them. [2-16-27]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/16/14
    एवमुक्तस्तु संहृष्टो नरसिंहो महाद्युतिः | ततः सम्मानयाम् सीतामिदमुवाच ह || २-१६-१४evamuktastu saMhRSTo narasiMho mahAdyutiH | tataH sammAnayAm sItAmidamuvAca ha || 2-16-14Highly lustrous Rama ,the lion among men, when thus spoken to, was immensely pleased and extending due honour to him said to Sita: - [2-16-14]