1. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/7
    न किंचिदवदद्विप्रं मौनव्रतमुपास्थितः | तथैवासीत्पुनः मौनमनुच्छ्वासं चकार ह || १-६५-७na kiMcidavadadvipraM maunavratamupAsthitaH | tathaivAsItpunaH maunamanucchvAsaM cakAra ha || 1-65-7- but did not utter a single word to the brahmin as he was abided by his a vow of silence. Thereafter the distinguished ascetic again practised austerities in muteness and breath-control. [1-65-7]
  2. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/6
    तस्मै दत्त्वा तदा सिद्धं सर्वं विप्राय निश्चितः | निःषेषितेऽन्ने भगवानभुक्त्वैव महातपाः || १-६५-६tasmai dattvA tadA siddhaM sarvaM viprAya nizcitaH | niHSeSite'nne bhagavAnabhuktvaiva mahAtapAH || 1-65-6This mighty, godly ascetic decided to give all the cooked meal to the Brahmin. The brahmin finished all the food. He ( Vishvaamitra ) went without food..... - [1-65-6]
  3. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/5
    भोक्तुमारब्धवानन्नं तस्मिन् काले रघूत्तम | इन्द्रो द्विजातिर्भूत्वा तं सिद्धमन्नमयाचत || १-६५-५bhoktumArabdhavAnannaM tasmin kAle raghUttama | indro dvijAtirbhUtvA taM siddhamannamayAcata || 1-65-5- began to partake cooked meal, Oh ! Best of Raghus dynasty (Rama), at this moment Indra assumed the guise of a brahmin and asked him for the meal (that he was going to eat). [1-65-5]
  4. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/4
    स कृत्वा निश्चयं राम तप आतिष्ठदव्ययम् | तस्य वर्षसहस्रस्य व्रते पूर्णे महाव्रतः || १-६५-४sa kRtvA nizcayaM rAma tapa AtiSThadavyayam | tasya varSasahasrasya vrate pUrNe mahAvrataH || 1-65-4Oh ! Rama, with firm determination he practised unmitigated austerities. When the thousand-years old vow was over the great practitioner ( Vishvamitra ) of vows..... - [1-65-4]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/8
    यावदेव न जानाति कश्चिदर्थमिमं नरः | तावदेव मया सार्धमात्मस्थं कुरु शासनम् ||२-२१-८yAvadeva na jAnAti kazcidarthamimaM naraH | tAvadeva mayA sArdhamAtmasthaM kuru zAsanam ||2-21-8( Lakshmana said to Rama ) Before this news is known to any one, bring the kingdom under your control with my assistance. [2-21-8]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/2
    न रोचते ममाप्येतदार्ये यद्राघवो वनम् | त्यक्त्वा राज्य श्रियम् गच्चेत् स्त्रिया वाक्य वशम् गतः || २-२१-२na rocate mamApyetadArye yadrAghavo vanam | tyaktvA rAjya zriyam gaccet striyA vAkya vazam gataH || 2-21-2- 'Oh ! venerable one ( Kausalya ), I do not like that Raaghava ( Rama ) should go to the forest, yielding to the words of a woman and renouncing the welfare of the kingdom. [2-21-2]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/52
    इदं हि दुःखं यदनर्थकानि मे व्रतानि दानानि च संयमाश्च हि | तपश्च तप्तं यदपत्यकारणा त्सुनिष्फलं बीजमिवोप्तमूषरे || २-२०-५२idaM hi duHkhaM yadanarthakAni me vratAni dAnAni ca saMyamAzca hi | tapazca taptaM yadapatyakAraNA tsuniSphalaM bIjamivoptamUSare || 2-20-52My regret is that all my mortifications, gifts of charity and penances are of no avail. Even the asceticism which I practised for the sake of progeny was fruitless like a seed sown in a barren land. [2-20-52]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/46
    तदक्षयं महद्दुःखं नोत्सहे सहितुं चिरम् | विप्रकारं सपत्नीनामेवं जीर्णाऽपि राघव || २-२०-४६tadakSayaM mahadduHkhaM notsahe sahituM ciram | viprakAraM sapatnInAmevaM jIrNA'pi rAghava || 2-20-46Therefore, Oh ! Rama, I cannot at this old age endure this great, endless sorrow and the insults from co-wives for long. [2-20-46]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/40
    अतो दुःखतरं किं नु प्रमदानां भविष्यति | मम शोको विलापश्च यादृशोऽयमनन्तकः || २-२०-४०ato duHkhataraM kiM nu pramadAnAM bhaviSyati | mama zoko vilApazca yAdRzo'yamanantakaH || 2-20-40There cannnot be greater distress for any woman than such unending grief and lamentation (which I am now experiencing). [2-20-40]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/39
    सा बहून्यमनोज्ञानि वाक्यानि हृदयच्छिदाम् | अहं श्रोष्ये सपत्नीनामवराणां वरा सती || २-२०-३९sA bahUnyamanojJAni vAkyAni hRdayacchidAm | ahaM zroSye sapatnInAmavarANAM varA satI || 2-20-39I, being the eldest (of the queens) will have to listen to many heartbreaking and unpleasant words from my fellow-wives who are younger to me. [2-20-39]