Search

  1. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/7
    न किंचिदवदद्विप्रं मौनव्रतमुपास्थितः । तथैवासीत्पुनः मौनमनुच्छ्वासं चकार ह ॥ १-६५-७na kiMcidavadadvipraM maunavratamupAsthitaH । tathaivAsItpunaH maunamanucchvAsaM cakAra ha ॥ 1-65-7- but did not utter a single word to the brahmin as he was abided by his a vow of silence. Thereafter the distinguished ascetic again practised austerities in muteness and breath-control. ॥ 1-65-7॥
  2. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/6
    तस्मै दत्त्वा तदा सिद्धं सर्वं विप्राय निश्चितः । निःषेषितेऽन्ने भगवानभुक्त्वैव महातपाः ॥ १-६५-६tasmai dattvA tadA siddhaM sarvaM viprAya nizcitaH । niHSeSite'nne bhagavAnabhuktvaiva mahAtapAH ॥ 1-65-6This mighty, godly ascetic decided to give all the cooked meal to the Brahmin. The brahmin finished all the food. He ( Vishvaamitra ) went without food . - ॥ 1-65-6॥
  3. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/5
    भोक्तुमारब्धवानन्नं तस्मिन् काले रघूत्तम । इन्द्रो द्विजातिर्भूत्वा तं सिद्धमन्नमयाचत ॥ १-६५-५bhoktumArabdhavAnannaM tasmin kAle raghUttama । indro dvijAtirbhUtvA taM siddhamannamayAcata ॥ 1-65-5- began to partake cooked meal, Oh ! Best of Raghus dynasty (Rama), at this moment Indra assumed the guise of a brahmin and asked him for the meal (that he was going to eat). ॥ 1-65-5॥
  4. siva.sh/ramayana/bala-kanda/65/4
    स कृत्वा निश्चयं राम तप आतिष्ठदव्ययम् । तस्य वर्षसहस्रस्य व्रते पूर्णे महाव्रतः ॥ १-६५-४sa kRtvA nizcayaM rAma tapa AtiSThadavyayam । tasya varSasahasrasya vrate pUrNe mahAvrataH ॥ 1-65-4Oh ! Rama, with firm determination he practised unmitigated austerities. When the thousand-years old vow was over the great practitioner ( Vishvamitra ) of vows . - ॥ 1-65-4॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/8
    यावदेव न जानाति कश्चिदर्थमिमं नरः । तावदेव मया सार्धमात्मस्थं कुरु शासनम् ॥२-२१-८yAvadeva na jAnAti kazcidarthamimaM naraH । tAvadeva mayA sArdhamAtmasthaM kuru zAsanam ॥2-21-8( Lakshmana said to Rama ) Before this news is known to any one, bring the kingdom under your control with my assistance. ॥ 2-21-8॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/2
    न रोचते ममाप्येतदार्ये यद्राघवो वनम् । त्यक्त्वा राज्य श्रियम् गच्चेत् स्त्रिया वाक्य वशम् गतः ॥ २-२१-२na rocate mamApyetadArye yadrAghavo vanam । tyaktvA rAjya zriyam gaccet striyA vAkya vazam gataH ॥ 2-21-2- 'Oh ! venerable one ( Kausalya ), I do not like that Raaghava ( Rama ) should go to the forest, yielding to the words of a woman and renouncing the welfare of the kingdom. ॥ 2-21-2॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/52
    इदं हि दुःखं यदनर्थकानि मे व्रतानि दानानि च संयमाश्च हि । तपश्च तप्तं यदपत्यकारणा त्सुनिष्फलं बीजमिवोप्तमूषरे ॥ २-२०-५२idaM hi duHkhaM yadanarthakAni me vratAni dAnAni ca saMyamAzca hi । tapazca taptaM yadapatyakAraNA tsuniSphalaM bIjamivoptamUSare ॥ 2-20-52My regret is that all my mortifications, gifts of charity and penances are of no avail. Even the asceticism which I practised for the sake of progeny was fruitless like a seed sown in a barren land. ॥ 2-20-52॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/46
    तदक्षयं महद्दुःखं नोत्सहे सहितुं चिरम् । विप्रकारं सपत्नीनामेवं जीर्णाऽपि राघव ॥ २-२०-४६tadakSayaM mahadduHkhaM notsahe sahituM ciram । viprakAraM sapatnInAmevaM jIrNA'pi rAghava ॥ 2-20-46Therefore, Oh ! Rama, I cannot at this old age endure this great, endless sorrow and the insults from co-wives for long. ॥ 2-20-46॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/40
    अतो दुःखतरं किं नु प्रमदानां भविष्यति । मम शोको विलापश्च यादृशोऽयमनन्तकः ॥ २-२०-४०ato duHkhataraM kiM nu pramadAnAM bhaviSyati । mama zoko vilApazca yAdRzo'yamanantakaH ॥ 2-20-40There cannnot be greater distress for any woman than such unending grief and lamentation (which I am now experiencing). ॥ 2-20-40॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/39
    सा बहून्यमनोज्ञानि वाक्यानि हृदयच्छिदाम् । अहं श्रोष्ये सपत्नीनामवराणां वरा सती ॥ २-२०-३९sA bahUnyamanojJAni vAkyAni hRdayacchidAm । ahaM zroSye sapatnInAmavarANAM varA satI ॥ 2-20-39I, being the eldest (of the queens) will have to listen to many heartbreaking and unpleasant words from my fellow-wives who are younger to me. ॥ 2-20-39॥