Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/53
    नरैरिवोल्काभिरपोह्यमानो महागजोऽध्वानमनुप्रविष्टः । भूयः प्रजज्वाल विलापमेवं निशम्य रामः करुणं जनन्याः ॥ २-२१-५३narairivolkAbhirapohyamAno mahAgajo'dhvAnamanupraviSTaH । bhUyaH prajajvAla vilApamevaM nizamya rAmaH karuNaM jananyAH ॥ 2-21-53At the (inconsolable) lamentations of his mother, Rama was in flames (within) like a mighty elephant prevented from entering the highway by men with fireworks. ॥ 2-21-53॥
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/52
    किं जीवितेनेह विना त्वया मे लोकेन वा किं स्वधयाऽमृतेन । श्रेयो मुहूर्तं तव सन्निधानं ममेह कृत्स्नादपि जीवलोकात् ॥ २-२१-५२kiM jIviteneha vinA tvayA me lokena vA kiM svadhayA'mRtena । zreyo muhUrtaM tava sannidhAnaM mameha kRtsnAdapi jIvalokAt ॥ 2-21-52What is the purpose of my life in this world without you? What purpose do I have with the other world or with the oblations (offered to manes) or with nectar (availble to the gods). I would prefer one moment in your company to the whole world of living beings (without you). ॥ 2-21-52॥
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/51
    यथैव ते पुत्र पिता तथाऽहं गुरु स्स्वधर्मेण सुहृत्तया च । न त्वाऽनुजानामि न मां विहाय सुदुःखितामर्हसि गन्तुमेवम् ॥ २-२१-५१ yathaiva te putra pitA tathA'haM guru ssvadharmeNa suhRttayA ca । na tvA'nujAnAmi na mAM vihAya suduHkhitAmarhasi gantumevam ॥ 2-21-51 - 'By virtue of my own duty and affection towards you, Oh ! my son, I am as much your preceptor as your father is. I will not grant you permission. You should not go, leaving me deeply distressed. ॥ 2-21-51॥
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/50
    एतद्वचस्तस्य निशम्य माता सुधर्म्यमव्यग्रमविक्लबं च । मृतेव संज्ञां प्रतिलभ्य देवी समीक्ष्य रामं पुनरित्युवाच ॥ २-२१-५०etadvacastasya nizamya mAtA sudharmyamavyagramaviklabaM ca । mRteva saMjJAM pratilabhya devI samIkSya rAmaM punarityuvAca ॥ 2-21-50Having heard these words so unruffled and tranquil which conformed to righteousness, mother (Kausalya), like a dead person regaining consciousness spoke to Rama again ॥ 2-21-50॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/49
    अम्ब संहृत्य सम्भारान् दुःखं हृदि निगृह्य च । वनवासकृता बुद्धिर्मम धर्म्याऽनु वर्त्यताम् ॥ २-२१-४९amba saMhRtya sambhArAn duHkhaM hRdi nigRhya ca । vanavAsakRtA buddhirmama dharmyA'nu vartyatAm ॥ 2-21-49Oh ! mother, in withdrawing the articles (for consecration) and also in subduing the sorrow in your heart approve my plan to dwell in the forest.' ॥ 2-21-49॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/48
    त्वया मया च वैदेह्या लक्ष्मणेन सुमित्रया । पितुर्नियोगे स्थातव्यमेष धर्मस्सनातनः ॥ २-२१-४८tvayA mayA ca vaidehyA lakSmaNena sumitrayA । piturniyoge sthAtavyameSa dharmassanAtanaH ॥ 2-21-48You, Sita, Lakshmana, Sumitra and I, all of us shall abide by the words of my father. This indeed is eternal law. ॥ 2-21-48॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/47
    शोकस्सन्धार्यतां मात र्हृदये साधु मा शुचः । वनवासादिहैष्यामि पुनः कृत्वा पितुर्वचः ॥ २-२१-४७zokassandhAryatAM mAta rhRdaye sAdhu mA zucaH । vanavAsAdihaiSyAmi punaH kRtvA piturvacaH ॥ 2-21-47Do not grieve, Oh ! mother Be prudent enough to subdue your sorrow in your heart. Having fulfilled father's words, I shall come back from my sojourn in the forest. ॥ 2-21-47॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/46
    तीर्णप्रतिज्ञश्च वनात्पुनरेष्याम्यहं पुरीम् । ययातिरिव राजर्षिःपुरा हित्वा पुनर्दिवम् ॥ २-२१-४६tIrNapratijJazca vanAtpunareSyAmyahaM purIm । yayAtiriva rAjarSiHpurA hitvA punardivam ॥ 2-21-46Like rajarshi Yayati of yore who lost heaven and rejained it, I shall return from the forest to the city (of Ayodhya) after the vow is fulfilled. ॥ 2-21-46॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/45
    अनुमन्यस्व मां देवि गमिष्यन्तमितो वनम् । शापिताऽसि मम प्राणैः कुरु स्वस्त्ययनानि मे ॥ २-२१-४५anumanyasva mAM devi gamiSyantamito vanam । zApitA'si mama prANaiH kuru svastyayanAni me ॥ 2-21-45- 'I have decided, Oh ! mother to go to the forest from here. Grant me the permission to do so. I swear on my life. Perform all the ceremonies for securing prosperity for me. ॥ 2-21-45॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/21/44
    तमेवमुत्त्वा सौहार्दाद्भ्रातरं लक्ष्मणाग्रजः । उवाच भूयः कौसल्यां प्राञ्जलिश्शिरसानतः ॥ २-२१-४४tamevamuttvA sauhArdAdbhrAtaraM lakSmaNAgrajaH । uvAca bhUyaH kausalyAM prAJjalizzirasAnataH ॥ 2-21-44Speaking affectionately to his brother Lakshmana, Rama with folded hands and head bowed again addressed Kausalya ॥ 2-21-44॥