1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/8
    अहो दशरथो राजा निस्नेहः स्वसुतं प्रियम् | प्रजानामनघं रामं परित्यक्तुमिहेच्छति || २-४९-८aho dazaratho rAjA nisnehaH svasutaM priyam | prajAnAmanaghaM rAmaM parityaktumihecchati || 2-49-8Alas ! the loveless king Dasaratha now intends to abandon his own sinless son Rama who is dear to the subjects.' [2-49-8]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/7
    कथं नाम महाभागा सीता जनकनन्दिनी | सदा सुखेष्वभिरता दुःखान्यनुभविष्यति || २-४९-७kathaM nAma mahAbhAgA sItA janakanandinI | sadA sukheSvabhiratA duHkhAnyanubhaviSyati || 2-49-7How will Sita, highly fortunate daughter of Janaka and used to comforts endure these sufferings? [2-49-7]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/6
    या पुत्रमीदृशं राज्ञः प्रवासयति धार्मिकम् | वनवासे महाप्राज्ञं सानुक्रोशं जितेन्द्रियम् || २-४९-६yA putramIdRzaM rAjJaH pravAsayati dhArmikam | vanavAse mahAprAjJaM sAnukrozaM jitendriyam || 2-49-6That Kaikeyi has banished into the forest this prince who is righteous and sagacious, compassionate and self-restrained. [2-49-6]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/5
    हा नृशंसाद्य कैकेयी पापा पापानुबन्धिनी | तीक्ष्णा सम्भिन्नमर्यादा तीक्ष्णकर्मणि वर्तते || २-४९-५hA nRzaMsAdya kaikeyI pApA pApAnubandhinI | tIkSNA sambhinnamaryAdA tIkSNakarmaNi vartate || 2-49-5- Alas, the heartless, sinful, indulging in evil, how could this cruel Kaikeyi, by breaking all limits of decorum resort to such atrocious action? [2-49-5]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/4
    शृण्वन् वचो मनुष्याणां ग्रामसंवासवासिनाम् | राजानं धिग्दशरथं कामस्य वशमागतम् || २-४९-४zRNvan vaco manuSyANAM grAmasaMvAsavAsinAm | rAjAnaM dhigdazarathaM kAmasya vazamAgatam || 2-49-4As hearing the gossips of the people living in the midst of villages ( the villagers were speaking among themselves), 'Fie on the king who is overtaken by passion,..... - [2-49-4]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/3
    ग्रामान् विकृष्टसीमान्तान् पुष्पितानि वनानि च | पश्यन्नतिययौ शीघ्रं शनैरिव हयोत्तमैः || २-४९-३tathaiva gacchatastasya vyapAyAdrajanI zivA | upAsya zivAM sandhyAM viSayAntaM vyagAhata || 2-49-2Watching the villages furrowed at the outskirts, forests in blossom, Rama felt he was moving very slowly whereas he had actually covered a long distance with those excellent (swift) horses. [2-49-3]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/2
    तथैव गच्छतस्तस्य व्यपायाद्रजनी शिवा | उपास्य शिवां सन्ध्यां विषयान्तं व्यगाहत || २-४९-२tathaiva gacchatastasya vyapAyAdrajanI zivA | upAsya zivAM sandhyAM viSayAntaM vyagAhata || 2-49-2While Rama was thus travelling, the auspicious night ended. With the sandhya (morning twilight), worship over, he reached the frontiers of the country. [2-49-2]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/49/1
    रामोऽपि रात्रिशेषेण तेनैव महदन्तरम् | जगाम पुरुषव्याघ्रः पितुराज्ञामनुस्मरन् || २-४९-१rAmo'pi rAtrizeSeNa tenaiva mahadantaram | jagAma puruSavyAghraH piturAjJAmanusmaran || 2-49-1Recollecting his father's command, Rama, the foremost among men, covered a long distance during the remaining part of the night. [2-49-1]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/37
    प्रशान्तगीतोत्सवनृत्तवादना व्यपास्तहर्षा पिहितापणोदया | तदा ह्ययोध्या नगरी बभूव सा महार्णवः सम्क्षपितोदको यथा ||२-४८-३७prazAntagItotsavanRttavAdanA vyapAstaharSA pihitApaNodayA | tadA hyayodhyA nagarI babhUva sA mahArNavaH samkSapitodako yathA ||2-48-37With the cessation of singing, celebrations, dance and music, there was no rejoicing in the city. The markets displaying merchandise were shut down. The city of Ayodhya looked like the ocean with its waters diminished. [2-48-37]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/36
    तथा स्त्रियो रामनिमित्तमातुरा यथा सुते भ्रातरि वा विवासिते | विलप्य दीना रुरुदुर्विचेतस स्सूतैर्हि तासामधिको हि सोऽभवत् || २-४८-३६tathA striyo rAmanimittamAturA yathA sute bhrAtari vA vivAsite | vilapya dInA rurudurvicetasa ssUtairhi tAsAmadhiko hi so'bhavat || 2-48-36The women grieved over Rama as if a son or a brother had been exiled. Depressed and distressed, they wept and sobbed. For them, Rama was indeed more than their sons. [2-48-36]