- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/35उपशान्तवणिक्पण्या नष्टहर्षा निराश्रया | अयोध्या नगरी चासीन्नष्टतारमिवाम्बरम् || २-४८-३५upazAntavaNikpaNyA naSTaharSA nirAzrayA | ayodhyA nagarI cAsInnaSTatAramivAmbaram || 2-48-35With markets of the traders closed, the city of Ayodhya cheerless and shelterless looked like the sky without stars. [2-48-35]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/34नष्टज्वलनसम्पाता प्रशान्ताध्यायसत्कथा | तिमिरेणाभिलिप्तेव तदा सा नगरी बभौ || २-४८-३४ityevaM vilapantInAM strINAM vezmasu rAghavam | jagAmAstaM dinakaro rajanI cAbhyavartata || 2-48-33With sacrificial fires extinguished and the reading of holy scriptures and sacred recitations stopped, Ayodhya looked as if besmeared with darkness. [2-48-34]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/33इत्येवं विलपन्तीनां स्त्रीणां वेश्मसु राघवम् | जगामास्तं दिनकरो रजनी चाभ्यवर्तत || २-४८-३३ityevaM vilapantInAM strINAM vezmasu rAghavam | jagAmAstaM dinakaro rajanI cAbhyavartata || 2-48-33As the women of the city were thus lamenting over the scion of the Raghus (Rama) (sitting) at home, the sun set. Night fell. [2-48-33]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/32तास्तथा विलपन्त्यस्तु नगरे नागरस्त्रियः | चुक्रुशुर्दुःखसम्तप्तामृत्योरिव भयागमे || २-४८-३२ tAstathA vilapantyastu nagare nAgarastriyaH | cukruzurduHkhasamtaptAmRtyoriva bhayAgame || 2-48-32 Such was the lamentation of the women of the city. Overcome with grief as if frightened at the approach of death, they wept bitterly. [2-48-32]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/31नूनं पुरुषशार्दूलो मत्तमातङ्गविक्रमः | शोभयिष्यत्यरण्यानि विचरन् स महारथः || २-४८-३१nUnaM puruSazArdUlo mattamAtaGgavikramaH | zobhayiSyatyaraNyAni vicaran sa mahArathaH || 2-48-31He is a tiger among men, powerful like an intoxicated elephant, and a great charioteer. When he roams the forest, he will surely make it look graceful.' [2-48-31]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/30पूर्वाभिभाषी मधुरः सत्यवादी महाबलः | सौम्यः सर्वस्य लोकस्य चन्द्रवत्प्रियदर्शनः || २-४८-३०pUrvAbhibhASI madhuraH satyavAdI mahAbalaH | saumyaH sarvasya lokasya candravatpriyadarzanaH || 2-48-30Endowed with a sweet nature and possessed of extra ordinary strength, he always speaks the truth and the first to speak to others. He is charming like the Moon and pleasing to the whole world. [2-48-30]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/29पूर्णचन्द्रानन श्श्यामो गूढजत्रुररिन्दमः | आजानुबाहुः पद्माक्षो रामो लक्ष्मणपूर्वजः || २-४८-२९pUrNacandrAnana zzyAmo gUDhajatrurarindamaH | AjAnubAhuH padmAkSo rAmo lakSmaNapUrvajaH || 2-48-29Rama, elder brother to Lakshmana is a subduer of enemies, blue in complexion, he has a face like the full Moon. He has lotuslike eyes, knee long arms and fleshy clavicles. [2-48-29]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/28मिथ्या प्रव्राजितः रामः सभार्यः सह लक्ष्मणः | भरते सन्निसृष्टास्स्म स्मः सौनिके पशवो यथा || २-४८-२८mithyA pravrAjitaH rAmaH sabhAryaH saha lakSmaNaH | bharate sannisRSTAssma smaH saunike pazavo yathA || 2-48-28Rama along with Sita and Lakshmana has been deceitfully exiled and all of us delivered to Bharata like beasts to a butcher (for protection). [2-48-28]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/27ते विषं पिबतालोड्य क्षीणपुण्या सुदुर्गताः | राघवं वानुगच्छध्वमश्रुतिं वापि गच्छत || २-४८-२७te viSaM pibatAloDya kSINapuNyA sudurgatAH | rAghavaM vAnugacchadhvamazrutiM vApi gacchata || 2-48-27Where you are in deep trouble with merits exhausted, it is better to take poison, or follow Rama or walk into the unknown. [2-48-27]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/48/26न हि प्रव्रजिते रामे जीविष्यति महीपतिः | मृते दशरथे व्यक्तं विलापस्तदनन्तरम् || २-४८-२६na hi pravrajite rAme jIviSyati mahIpatiH | mRte dazarathe vyaktaM vilApastadanantaram || 2-48-26Now that Rama has been banished, the king will not live (long). After his death there will be evidently only lamentations. [2-48-26]