- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/45मयाऽर्चिता देवगणाश्शिवादयो महर्षयो भूतमहासुरोरगाः | अभिप्रयातस्य वनं चिराय ते हितानि काङ्क्षन्तु दिशश्च राघव || २-२५-४५mayA'rcitA devagaNAzzivAdayo maharSayo bhUtamahAsuroragAH | abhiprayAtasya vanaM cirAya te hitAni kAGkSantu dizazca rAghava || 2-25-45Oh ! son of the Raghu race ( Rama ), Lord Siva and other gods, the great rishis, bhutas, great asuras and serpents and four quarters worshipped by me will always promote your welfare when you dwell in the forest.' [2-25-45]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/44मङ्गलैरुपसपन्नो वनवासादिहागतः | वध्वा मम च नित्यं त्वं कामान्संवर्ध याहि भोः || २-२५-४४maGgalairupasapanno vanavAsAdihAgataH | vadhvA mama ca nityaM tvaM kAmAnsaMvardha yAhi bhoH || 2-25-44Oh ! Rama, credited with auspicious events on return from the forest, fulfil my desires and those of my daughter-in-law (Sita). [2-25-44]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/43भद्रासनगतं राम वनवासादिहागतम् | द्रक्ष्यामि च पुनस्त्वां तु तीर्णवन्तं पितुर्वचः || २-२५-४३bhadrAsanagataM rAma vanavAsAdihAgatam | drakSyAmi ca punastvAM tu tIrNavantaM piturvacaH || 2-25-43After you have fulfilled your father's words and returned from your exile I shall behold you seated on the throne, Oh ! Rama. [2-25-43]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/42प्रणष्टदुःखसङ्कल्पा हर्षविद्योतितानना | द्रक्ष्यामि त्वां वनात्प्राप्तं पूर्णचन्द्रमिवोदितम् || २-२५-४२praNaSTaduHkhasaGkalpA harSavidyotitAnanA | drakSyAmi tvAM vanAtprAptaM pUrNacandramivoditam || 2-25-42When you return from the forest like the full Moon rising, I shall behold you with my anxieties gone and my face sparkling with joy. [2-25-42]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/41अरोगं सर्वसिद्धार्थमयोध्यां पुनरागतम् | पश्यामि त्वां सुखं वत्स सुस्थितं राजवर्त्मनि || २-२५-४१arogaM sarvasiddhArthamayodhyAM punarAgatam | pazyAmi tvAM sukhaM vatsa susthitaM rAjavartmani || 2-25-41Oh ! my son I shall be happy to behold you back in Ayodhya in sound health successful in your objectives and firmly established in the kingdom. [2-25-41]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/40आनम्य मूर्ध्नि चाघ्राय परिष्वज्य यशस्विनी | अवदत्पुत्र सिद्धार्थो गच्छ राम यथासुखम् || २-२५-४०Anamya mUrdhni cAghrAya pariSvajya yazasvinI | avadatputra siddhArtho gaccha rAma yathAsukham || 2-25-40Illustrious Kausalya embraced Rama, bending his head down and smelt his forehead. And then said, 'Oh ! Rama go in peace and come back after accomplishing the objective. [2-25-40]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/39उवाचातिप्रहृष्टेव सा दुःखवशवर्तिनी | वाङ्ग्मात्रेण न भावेन वाचाऽसंसज्जमानया || २-२५-३९uvAcAtiprahRSTeva sA duHkhavazavartinI | vAGgmAtreNa na bhAvena vAcA'saMsajjamAnayA || 2-25-39Even though Kausalya was filled with distress, she appeared as if she was very much happy. She uttered mere words in a confusing tone without applying her mind. [2-25-39]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/38ओषधीं चापि सिद्धार्थां विशल्यकरणीं शुभाम् | चकार रक्षां कौशल्या मन्त्रैरभिजजाप च || २-२५-३८oSadhIM cApi siddhArthAM vizalyakaraNIM zubhAm | cakAra rakSAM kauzalyA mantrairabhijajApa ca || 2-25-38She tied an auspicious medicinal herb known as Vishalyakarani ( capable of removing extraneous substances causing great pain in the body ) to his arm for attainment of his objectives, repeatedly muttering prayers ( in a low tone). [2-25-38]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/37इति पुत्रस्य शेषांश्च कृत्वा शिरसि भामिनी | गन्धैश्चापि समालभ्य राममायतलोचना || २-२५-३७iti putrasya zeSAMzca kRtvA zirasi bhAminI | gandhaizcApi samAlabhya rAmamAyatalocanA || 2-25-37 The large-eyed beautiful lady( Kausalya ) placed the remains of the offerings on his (Rama's) head and applied sandal cream to his body. [2-25-37]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/25/36ऋतवस्सागरा द्वीपा वेदा लोका दिशश्च ते | मङ्गलानि महाबाहो दिशन्तु शुभमङ्गलाः || २-२५-३६RtavassAgarA dvIpA vedA lokA dizazca te | maGgalAni mahAbAho dizantu zubhamaGgalAH || 2-25-36Oh ! mighty-armed Rama may the auspicious and prosperous seasons, seas, islands. the Vedas, the worlds and the quarters bless you.' [2-25-36]