1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/43/4
    अथ स्म नगरे रामश्चरन् भैक्षं गृहे वसेत् | कामकारो वरं दातुमपि दासं ममात्मजम् || २-४३-४atha sma nagare rAmazcaran bhaikSaM gRhe vaset | kAmakAro varaM dAtumapi dAsaM mamAtmajam || 2-43-4Even giving my son to her as a slave would have been better. By that Rama would have at least stayed in the house by doing the work entrusted by her and roaming about in the city, asking alms. [2-43-4]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/43/3
    विवास्य रामं सुभगा लब्धकामा समाहिता | त्रासयिष्यति मां भूयो दुष्टाहिरिव वेश्मनि || २-४३-३vivAsya rAmaM subhagA labdhakAmA samAhitA | trAsayiSyati mAM bhUyo duSTAhiriva vezmani || 2-43-3Having banished Rama, she is now happy with her desires fulfilled. And like a vicious serpent living in the house she will again frighten me. [2-43-3]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/43/2
    राघवे नरशार्दूले विषमुप्त्वाहिजिह्मगा | विचरिष्यति कैकेयी निर्मुक्तेव हि पन्नगी || २-४३-२rAghave narazArdUle viSamuptvAhijihmagA | vicariSyati kaikeyI nirmukteva hi pannagI || 2-43-2- 'Moving crookedly like a snake, Kaikeyi has released her venom on Rama, the best among men. Now she will move about freely like a serpent ( female ) that has cast off its slough. [2-43-2]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/43/1
    ततः समीक्ष्य शयने सन्नं शोकेन पार्थिवम् | कौशल्या पुत्रशोकार्ता तमुवाच महीपतिम् || २-४३-१tataH samIkSya zayane sannaM zokena pArthivam | kauzalyA putrazokArtA tamuvAca mahIpatim || 2-43-1Struck by the grief of her son's departure, Kausalya looked at the king who lay on the couch completely exhausted and said to him : - [2-43-1]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/42/35
    तं राममेवानुविचिन्तयन्तं समीक्ष्य देवी शयने नरेन्द्रम् | उपोपविश्याधिकमार्तरूपा विनिश्वसन्ती विललाप कृच्छ्रम् || २-४२-३५taM rAmamevAnuvicintayantaM samIkSya devI zayane narendram | upopavizyAdhikamArtarUpA vinizvasantI vilalApa kRcchram || 2-42-35Having seen the king in bed brooding over Rama, the queen, (Kausalya), sitting by his side, sighed and lamented, deeply anguished. [2-42-35]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/42/34
    रामं मेऽनुगता दृष्टिरद्यापि न निवर्तते | न त्वा पश्यामि कौसल्ये साधु मां पाणिना स्पृश || २-४२-३४rAmaM me'nugatA dRSTiradyApi na nivartate | na tvA pazyAmi kausalye sAdhu mAM pANinA spRza || 2-42-34- 'Oh ! Kausalya, my sight that had followed Rama has not yet returned. I cannot see you clearly. Please touch me with your hand.' [2-42-34]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/42/33
    अथ रात्र्यां प्रपन्नायां कालरात्र्यामिवात्मनः | अर्धरात्रे दशरथः कौशल्यामिदमब्रवीत् || २-४२-३३atha rAtryAM prapannAyAM kAlarAtryAmivAtmanaH | ardharAtre dazarathaH kauzalyAmidamabravIt || 2-42-33In the middle of the night which, for him, felt like the night of death Dasaratha said to Kausalya thus : - [2-42-33]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/42/32
    सुखिता बत तं कालं जीविष्यन्ति नरोत्तमाः | परिष्वजन्तो ये रामं द्रक्ष्यन्ति पुनरागतम् || २-४२-३२sukhitA bata taM kAlaM jIviSyanti narottamAH | pariSvajanto ye rAmaM drakSyanti punarAgatam || 2-42-32Oh ! how fortunate are those best of men who will live until that time to see Rama return and embrace him.' [2-42-32]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/42/31
    तच्च दृष्ट्वा महाराजो भुजमुद्यम्य वीर्यवान् | उच्चैस्स्वरेण चुक्रोश हा राघव जहासि माम् || २-४२-३१tacca dRSTvA mahArAjo bhujamudyamya vIryavAn | uccaissvareNa cukroza hA rAghava jahAsi mAm || 2-42-31 The valiant maharaja looked around that palace, lifted up his arms and shouted in a loud voice, 'Oh ! scion of the Raghus (Rama) you have forsaken me. [2-42-31]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/42/30
    पुत्रद्वयविहीनं च स्नुषयापि विवर्जितम् | अपश्यद्भवनं राजा नष्टचन्द्रमिवाम्बरम् || २-४२-३०putradvayavihInaM ca snuSayApi vivarjitam | apazyadbhavanaM rAjA naSTacandramivAmbaram || 2-42-30To the king, the palace deserted by his two sons and his daughter-in-law, seemed like the sky without the Moon. [2-42-30]