- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/12स शूरः पुरुषव्याघ्रः स्वबाहुबलमाश्रितः | असन्त्रस्तोऽप्यरणस्थो वेश्मनीव निवत्स्यति || २-४४-१२sa zUraH puruSavyAghraH svabAhubalamAzritaH | asantrasto'pyaraNastho vezmanIva nivatsyati || 2-44-12He will stay fearless in the forest, relying on the strength of his own arms as though he were living in the palace. [2-44-12]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/11ददौ चास्त्राणि दिव्यानि यस्मै ब्रह्मा महौजसे | दानवेन्द्रं हतं दृष्ट्वा तिमिध्वजसुतं रणे || २-४४-११dadau cAstrANi divyAni yasmai brahmA mahaujase | dAnavendraM hataM dRSTvA timidhvajasutaM raNe || 2-44-11To the mighty, heroic Rama, that best of men, Brahmalike Viswamitra has bequeathed many divine weapons, seeing him slay Timidhwaja's son (Subahu), lord of demons, in the battle. [2-44-11]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/10शयानमनघं रात्रौ पितेवाभिपरिष्वजन् | रश्मिभिः संस्पृशन् शीतैः चन्द्रमा ह्लादयिष्यति || २-४४-१० zayAnamanaghaM rAtrau pitevAbhipariSvajan | razmibhiH saMspRzan zItaiH candramA hlAdayiSyati || 2-44-10 While that sinless Rama sleeps at night, the Moon will comfort him by touching him with cool beams like a father embracing his son. [2-44-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/9शिवस्सर्वेषु कालेषु काननेभ्यो विनिस्सृतः | राघवं युक्तशीतोष्णस्सेविष्यति सुखोऽनिलः || २-४४-९zivassarveSu kAleSu kAnanebhyo vinissRtaH | rAghavaM yuktazItoSNasseviSyati sukho'nilaH || 2-44-9A pleasant yet moderately hot and cold breeze blowing through the woodlands will serve Raaghava ( Rama ) at all seasons. [2-44-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/6अरण्यवासे यद्दुःखं जानती वै सुखोचिता | अनुगच्छति वैदेही धर्मात्मानं तवात्मजम् || २-४४-६araNyavAse yadduHkhaM jAnatI vai sukhocitA | anugacchati vaidehI dharmAtmAnaM tavAtmajam || 2-44-6The daughter of Videha (Sita) who was used to comforts has knowingly followed your virtuous son into the hardships of forest life. [2-44-6]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/7कीर्तिभूतां पताकां यो लोके भ्रमयति प्रभुः | धर्मसत्यव्रतधनः किं न प्राप्तस्तवात्मजः || २-४४-७kIrtibhUtAM patAkAM yo loke bhramayati prabhuH | dharmasatyavratadhanaH kiM na prAptastavAtmajaH || 2-44-7Your all competent son who considers righteousness and truth as wealth, is waving the flag of fame in this world. What is that which your son did not gain ? [2-44-7]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/8व्यक्तं रामस्य विज्ञाय शौचं माहात्म्यमुत्तमम् | न गात्रमंशुभि स्सूर्य स्सन्तापयितुमर्हति || २-४४-८vyaktaM rAmasya vijJAya zaucaM mAhAtmyamuttamam | na gAtramaMzubhi ssUrya ssantApayitumarhati || 2-44-8Knowing Rama's sterling purity and greatness the Sun evidently dare not scorch his body with its rays. [2-44-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/5वर्तते चोत्तमां वृत्तिं लक्ष्मणोऽस्मिन् सदानघः | दयावान् सर्वभूतेषु लाभस्तस्य महात्मनः || २-४४-५vartate cottamAM vRttiM lakSmaNo'smin sadAnaghaH | dayAvAn sarvabhUteSu lAbhastasya mahAtmanaH || 2-44-5Blameless Lakshmana, compassionate to all beings, has acted most nobly in this matter for the benefit of his great soul. [2-44-5]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/4शिष्टैराचरिते सम्यक्छश्वत्प्रेत्यफलोदये | रामो धर्मे स्थित श्रेष्ठो न स शोच्यः कदाचन || २-४४-४ziSTairAcarite samyakchazvatpretyaphalodaye | rAmo dharme sthita zreSTho na sa zocyaH kadAcana || 2-44-4He has stuck to the path so scrupulously followed by the wise, the everlasting results of which can be fully realised in the world to come. Such a peerless son is never to be grieved over. [2-44-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/3यस्तवार्ये गतः पुत्रस्त्यक्त्वा राज्यं महाबलः | साधु कुर्वन् महात्मानं पितरं सत्यवादिनम् || २-४४-३yastavArye gataH putrastyaktvA rAjyaM mahAbalaH | sAdhu kurvan mahAtmAnaM pitaraM satyavAdinam || 2-44-3In order to vindicate the words of his great and truthful father, Oh ! noble lady, your mighty son has renounced the kingdom and has gone (to the forest). [2-44-3]