- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/1अनुरक्ता महात्मानं रामं सत्यपराक्रमम् | अनुजग्मुः प्रयान्तं तं वनवासाय मानवाः || २-४५-१anuraktA mahAtmAnaM rAmaM satyaparAkramam | anujagmuH prayAntaM taM vanavAsAya mAnavAH || 2-45-1When the highsouled Rama whose strength was his sense of truth set out for the forest, the faithful people followed him. [2-45-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/31निशम्य तल्लक्ष्मणमातृवाक्यं रामस्य मातुर्नरदेवपत्न्या: | सद्यश्शरीरे विननाश शोकः शरद्गतो मेघ इवाल्पतोयः || २-४४-३१nizamya tallakSmaNamAtRvAkyaM rAmasya mAturnaradevapatnyA: | sadyazzarIre vinanAza zokaH zaradgato megha ivAlpatoyaH || 2-44-31On hearing the words of Lakshmana's mother the grief in the heart of the queen (Kausalya), mother of Rama, instantly disappeared like the autumnal cloud that holds but little rain. [2-44-31]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/30आश्वासयन्ती विविधैश्च वाक्यै र्वाक्योपचारे कुशलाऽनवद्या | रामस्य तां मातरमेवमुक्त्वा देवी सुमित्रा विरराम रामा || २-४४-३०AzvAsayantI vividhaizca vAkyai rvAkyopacAre kuzalA'navadyA | rAmasya tAM mAtaramevamuktvA devI sumitrA virarAma rAmA || 2-44-30Irreproachable and skilful in the use of words, queen Sumitra of cheerful disposition fell silent after thus consoling Rama's mother in various ways. [2-44-30]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/29अभिवाद्य नमस्यन्तं शूरं ससुहृदं सुतम् | मुदाऽस्रैः प्रोक्ष्यसि पुनर्मेघराजिरिवाचलम् || २-४४-२९abhivAdya namasyantaM zUraM sasuhRdaM sutam | mudA'sraiH prokSyasi punarmegharAjirivAcalam || 2-44-29While paying obeisance to you, you will drench your brave son, surrounded by friends, with tears of joy like a mass of clouds drenching the mountain.' [2-44-29]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/28पुत्रस्ते वरदः क्षिप्रमयोध्यां पुनरागतः | पाणिभ्यां मृदुपीनाभ्यां चरणौ पीडयिष्यति || २-४४-२८putraste varadaH kSipramayodhyAM punarAgataH | pANibhyAM mRdupInAbhyAM caraNau pIDayiSyati || 2-44-28Your son, bestower of boons, will soon return to Ayodhya and press your feet with his gentle but muscular hands. [2-44-28]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/27अभिवादयमानं तं दृष्ट्वा ससुहृदं सुतम् | मुदाऽश्रृ मोक्ष्यसे क्षिप्रं मेघलेखेव वार्षिकी || २-४४-२७abhivAdayamAnaM taM dRSTvA sasuhRdaM sutam | mudA'zrR mokSyase kSipraM meghalekheva vArSikI || 2-44-27Like a flake of cloud in monsoon, you are going to shed tears of joy soon seeing your son along with his friends bowing to you in reverence. [2-44-27]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/26नार्हा त्वं शोचितुं देवि यस्यास्ते राघवस्सुतः | न हि रामात्परो लोके विद्यते सत्पथे स्थितः || २-४४-२६nArhA tvaM zocituM devi yasyAste rAghavassutaH | na hi rAmAtparo loke vidyate satpathe sthitaH || 2-44-26Oh ! Devi, with a son like Rama, you should not grieve. There is none in this world superior to Rama who stands steady in the path of virtue. [2-44-26]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/25त्वया शेषो जनश्चैव समाश्वास्यो यदाऽनघे। किमिदानीमिदं देवि करोषि हृदि विक्लबम् || २-४४-२५tvayA zeSo janazcaiva samAzvAsyo yadA'naghe| kimidAnImidaM devi karoSi hRdi viklabam || 2-44-25Oh ! sinless lady, Oh ! queen when you are overcome by fear, how can you console others? [2-44-25]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/24मा शोको देवि दुःखं वा न रामे दृश्यतेऽशिवम् | क्षिप्रं द्रक्ष्यसि पुत्रं त्वं ससीतं सहलक्ष्मणम् || २-४४-२४mA zoko devi duHkhaM vA na rAme dRzyate'zivam | kSipraM drakSyasi putraM tvaM sasItaM sahalakSmaNam || 2-44-24Desist from grief or tear for Rama, Oh ! Devi nothing inauspicious will happen to him you will soon see your son along with Sita and Lakshmana. [2-44-24]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/44/23पुनः प्रविष्टं दृष्ट्वा तमभिषिक्तं महाश्रियम् | समुत्स्रक्ष्यसि नेत्राभ्यां क्षिप्रमानन्दजं पयः || २-४४-२३punaH praviSTaM dRSTvA tamabhiSiktaM mahAzriyam | samutsrakSyasi netrAbhyAM kSipramAnandajaM payaH || 2-44-23Soon you will see him enthroned shining in full glory on his return from exile while tears of joy will flow from your eyes. [2-44-23]