Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/21ब्राह्मण्यं सर्वमेतत्त्वां ब्रह्मण्यमनुगच्छति । द्विजस्कन्धाधिरूढास्त्वामग्नयोऽप्यनुयान्त्यमी ॥ २-४५-२१brAhmaNyaM sarvametattvAM brahmaNyamanugacchati । dvijaskandhAdhirUDhAstvAmagnayo'pyanuyAntyamI ॥ 2-45-21- 'This entire order of brahmins with the sacrificial fires on their shoulders is following you, their well wisher. ॥ 2-45-21॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/20गच्छन्तमेव तं दृष्ट्वा रामं सम्भ्रान्तचेतसः । ऊचुः परमसन्तप्ता रामं वाक्यमिदं द्विजाः ॥ २-४५-२०gacchantameva taM dRSTvA rAmaM sambhrAntacetasaH । UcuH paramasantaptA rAmaM vAkyamidaM dvijAH ॥ 2-45-20Having seen Rama thus going towards the forest, those brahmins, highly agitated and distressed, said to him ॥ 2-45-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/19द्विजातींस्तु पदातींस्तान् रामश्चारित्रवत्सलः । न शशाक घृणाचक्षुः परिमोक्तुं रथेन सः ॥ २-४५-१९dvijAtIMstu padAtIMstAn rAmazcAritravatsalaH । na zazAka ghRNAcakSuH parimoktuM rathena saH ॥ 2-45-19Rama a man of probity and compassion could not ride off in his chariot while those brahmins were trudging far behind. ॥ 2-45-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/18पद्भ्यामेव जगामाथ ससीत सहलक्ष्मणः । सन्निकृष्टपदन्यासो रामो वनपरायणः ॥ २-४५-१८padbhyAmeva jagAmAtha sasIta sahalakSmaNaH । sannikRSTapadanyAso rAmo vanaparAyaNaH ॥ 2-45-18Then Rama along with Sita and Lakshmana began walking on foot with slow steps towards the forest. ॥ 2-45-18॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/17एवमार्तप्रलापांस्तान् वृद्धान् प्रलपतो द्विजान् । अवेक्ष्य सहसा रामो रथादवततार ह ॥ २-४५-१७evamArtapralApAMstAn vRddhAn pralapato dvijAn । avekSya sahasA rAmo rathAdavatatAra ha ॥ 2-45-17Having seen the aged brahmins muttering pitiful lamentations in this manner, Rama immediately alighted from the chariot. ॥ 2-45-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/16धर्मतः स विशुद्धात्मा वीरः शुभदृढव्रतः । उपवाह्यस्तु वो भर्ता नापवाह्यः पुराद्वनम् ॥ २-४५-१६dharmataH sa vizuddhAtmA vIraH zubhadRDhavrataH । upavAhyastu vo bhartA nApavAhyaH purAdvanam ॥ 2-45-16Your master has a purity of heart. He is righteous, virtuous, brave and firm in resolve, carry him backward and not forward from the city into the forest.' ॥ 2-45-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/15कर्णवन्ति हि भूतानि विशेषेण तुरङ्गमाः । यूयं तस्मान्निवर्तध्वं याचनां प्रतिवेदिताः ॥ २-४५-१५karNavanti hi bhUtAni vizeSeNa turaGgamAH । yUyaM tasmAnnivartadhvaM yAcanAM prativeditAH ॥ 2-45-15All animals, especially horses have a keen sense of hearing. Therefore, having listened to our entreaty, turn back. ॥ 2-45-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/14वहन्तो जवना रामं भो भो जात्यास्तुरङ्गमाः । निवर्तध्वं न गन्तव्यं हिता भवत भर्तरि ॥ २-४५-१४vahanto javanA rAmaM bho bho jAtyAsturaGgamAH । nivartadhvaM na gantavyaM hitA bhavata bhartari ॥ 2-45-14- 'Oh ! horses of noble breed, turn back Do not carry Rama swiftly any farther. Do good to him. ॥ 2-45-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/13ते द्विजास्त्रिविधं वृद्धा ज्ञानेन वयसौजसा । वयः प्रकम्पशिरसो दूरादूचुरिदं वचः ॥ २-४५-१३te dvijAstrividhaM vRddhA jJAnena vayasaujasA । vayaH prakampaziraso dUrAdUcuridaM vacaH ॥ 2-45-13Those brahmins who were senior (to him) on three counts like age, wisdom and spirtuality spoke to him from a distance with their heads shaking with age ॥ 2-45-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/12बाष्पेण पिहितं दीनं रामः सौमित्रिणा सह । चकर्षेव गुणैर्बद्ध्वा जनं पुरनिवासिनम् ॥ २-४५-१२bASpeNa pihitaM dInaM rAmaH saumitriNA saha । cakarSeva guNairbaddhvA janaM puranivAsinam ॥ 2-45-12Rama along with Lakshmana attracted the city dwellers who, choked with tears, were looking miserable. It appeared they were bound with his virtues. ॥ 2-45-12॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/21ब्राह्मण्यं सर्वमेतत्त्वां ब्रह्मण्यमनुगच्छति । द्विजस्कन्धाधिरूढास्त्वामग्नयोऽप्यनुयान्त्यमी ॥ २-४५-२१brAhmaNyaM sarvametattvAM brahmaNyamanugacchati । dvijaskandhAdhirUDhAstvAmagnayo'pyanuyAntyamI ॥ 2-45-21- 'This entire order of brahmins with the sacrificial fires on their shoulders is following you, their well wisher. ॥ 2-45-21॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/20गच्छन्तमेव तं दृष्ट्वा रामं सम्भ्रान्तचेतसः । ऊचुः परमसन्तप्ता रामं वाक्यमिदं द्विजाः ॥ २-४५-२०gacchantameva taM dRSTvA rAmaM sambhrAntacetasaH । UcuH paramasantaptA rAmaM vAkyamidaM dvijAH ॥ 2-45-20Having seen Rama thus going towards the forest, those brahmins, highly agitated and distressed, said to him ॥ 2-45-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/19द्विजातींस्तु पदातींस्तान् रामश्चारित्रवत्सलः । न शशाक घृणाचक्षुः परिमोक्तुं रथेन सः ॥ २-४५-१९dvijAtIMstu padAtIMstAn rAmazcAritravatsalaH । na zazAka ghRNAcakSuH parimoktuM rathena saH ॥ 2-45-19Rama a man of probity and compassion could not ride off in his chariot while those brahmins were trudging far behind. ॥ 2-45-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/18पद्भ्यामेव जगामाथ ससीत सहलक्ष्मणः । सन्निकृष्टपदन्यासो रामो वनपरायणः ॥ २-४५-१८padbhyAmeva jagAmAtha sasIta sahalakSmaNaH । sannikRSTapadanyAso rAmo vanaparAyaNaH ॥ 2-45-18Then Rama along with Sita and Lakshmana began walking on foot with slow steps towards the forest. ॥ 2-45-18॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/17एवमार्तप्रलापांस्तान् वृद्धान् प्रलपतो द्विजान् । अवेक्ष्य सहसा रामो रथादवततार ह ॥ २-४५-१७evamArtapralApAMstAn vRddhAn pralapato dvijAn । avekSya sahasA rAmo rathAdavatatAra ha ॥ 2-45-17Having seen the aged brahmins muttering pitiful lamentations in this manner, Rama immediately alighted from the chariot. ॥ 2-45-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/16धर्मतः स विशुद्धात्मा वीरः शुभदृढव्रतः । उपवाह्यस्तु वो भर्ता नापवाह्यः पुराद्वनम् ॥ २-४५-१६dharmataH sa vizuddhAtmA vIraH zubhadRDhavrataH । upavAhyastu vo bhartA nApavAhyaH purAdvanam ॥ 2-45-16Your master has a purity of heart. He is righteous, virtuous, brave and firm in resolve, carry him backward and not forward from the city into the forest.' ॥ 2-45-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/15कर्णवन्ति हि भूतानि विशेषेण तुरङ्गमाः । यूयं तस्मान्निवर्तध्वं याचनां प्रतिवेदिताः ॥ २-४५-१५karNavanti hi bhUtAni vizeSeNa turaGgamAH । yUyaM tasmAnnivartadhvaM yAcanAM prativeditAH ॥ 2-45-15All animals, especially horses have a keen sense of hearing. Therefore, having listened to our entreaty, turn back. ॥ 2-45-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/14वहन्तो जवना रामं भो भो जात्यास्तुरङ्गमाः । निवर्तध्वं न गन्तव्यं हिता भवत भर्तरि ॥ २-४५-१४vahanto javanA rAmaM bho bho jAtyAsturaGgamAH । nivartadhvaM na gantavyaM hitA bhavata bhartari ॥ 2-45-14- 'Oh ! horses of noble breed, turn back Do not carry Rama swiftly any farther. Do good to him. ॥ 2-45-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/13ते द्विजास्त्रिविधं वृद्धा ज्ञानेन वयसौजसा । वयः प्रकम्पशिरसो दूरादूचुरिदं वचः ॥ २-४५-१३te dvijAstrividhaM vRddhA jJAnena vayasaujasA । vayaH prakampaziraso dUrAdUcuridaM vacaH ॥ 2-45-13Those brahmins who were senior (to him) on three counts like age, wisdom and spirtuality spoke to him from a distance with their heads shaking with age ॥ 2-45-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/12बाष्पेण पिहितं दीनं रामः सौमित्रिणा सह । चकर्षेव गुणैर्बद्ध्वा जनं पुरनिवासिनम् ॥ २-४५-१२bASpeNa pihitaM dInaM rAmaH saumitriNA saha । cakarSeva guNairbaddhvA janaM puranivAsinam ॥ 2-45-12Rama along with Lakshmana attracted the city dwellers who, choked with tears, were looking miserable. It appeared they were bound with his virtues. ॥ 2-45-12॥