- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/21ब्राह्मण्यं सर्वमेतत्त्वां ब्रह्मण्यमनुगच्छति | द्विजस्कन्धाधिरूढास्त्वामग्नयोऽप्यनुयान्त्यमी || २-४५-२१brAhmaNyaM sarvametattvAM brahmaNyamanugacchati | dvijaskandhAdhirUDhAstvAmagnayo'pyanuyAntyamI || 2-45-21- 'This entire order of brahmins with the sacrificial fires on their shoulders is following you, their well wisher. [2-45-21]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/20गच्छन्तमेव तं दृष्ट्वा रामं सम्भ्रान्तचेतसः | ऊचुः परमसन्तप्ता रामं वाक्यमिदं द्विजाः || २-४५-२०gacchantameva taM dRSTvA rAmaM sambhrAntacetasaH | UcuH paramasantaptA rAmaM vAkyamidaM dvijAH || 2-45-20Having seen Rama thus going towards the forest, those brahmins, highly agitated and distressed, said to him : - [2-45-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/19द्विजातींस्तु पदातींस्तान् रामश्चारित्रवत्सलः | न शशाक घृणाचक्षुः परिमोक्तुं रथेन सः || २-४५-१९dvijAtIMstu padAtIMstAn rAmazcAritravatsalaH | na zazAka ghRNAcakSuH parimoktuM rathena saH || 2-45-19Rama a man of probity and compassion could not ride off in his chariot while those brahmins were trudging far behind. [2-45-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/18पद्भ्यामेव जगामाथ ससीत सहलक्ष्मणः | सन्निकृष्टपदन्यासो रामो वनपरायणः || २-४५-१८padbhyAmeva jagAmAtha sasIta sahalakSmaNaH | sannikRSTapadanyAso rAmo vanaparAyaNaH || 2-45-18Then Rama along with Sita and Lakshmana began walking on foot with slow steps towards the forest. [2-45-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/17एवमार्तप्रलापांस्तान् वृद्धान् प्रलपतो द्विजान् | अवेक्ष्य सहसा रामो रथादवततार ह || २-४५-१७evamArtapralApAMstAn vRddhAn pralapato dvijAn | avekSya sahasA rAmo rathAdavatatAra ha || 2-45-17Having seen the aged brahmins muttering pitiful lamentations in this manner, Rama immediately alighted from the chariot. [2-45-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/16धर्मतः स विशुद्धात्मा वीरः शुभदृढव्रतः | उपवाह्यस्तु वो भर्ता नापवाह्यः पुराद्वनम् || २-४५-१६dharmataH sa vizuddhAtmA vIraH zubhadRDhavrataH | upavAhyastu vo bhartA nApavAhyaH purAdvanam || 2-45-16Your master has a purity of heart. He is righteous, virtuous, brave and firm in resolve, carry him backward and not forward from the city into the forest.' [2-45-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/15कर्णवन्ति हि भूतानि विशेषेण तुरङ्गमाः | यूयं तस्मान्निवर्तध्वं याचनां प्रतिवेदिताः || २-४५-१५karNavanti hi bhUtAni vizeSeNa turaGgamAH | yUyaM tasmAnnivartadhvaM yAcanAM prativeditAH || 2-45-15All animals, especially horses have a keen sense of hearing. Therefore, having listened to our entreaty, turn back. [2-45-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/14वहन्तो जवना रामं भो भो जात्यास्तुरङ्गमाः | निवर्तध्वं न गन्तव्यं हिता भवत भर्तरि || २-४५-१४vahanto javanA rAmaM bho bho jAtyAsturaGgamAH | nivartadhvaM na gantavyaM hitA bhavata bhartari || 2-45-14- 'Oh ! horses of noble breed, turn back Do not carry Rama swiftly any farther. Do good to him. [2-45-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/13ते द्विजास्त्रिविधं वृद्धा ज्ञानेन वयसौजसा | वयः प्रकम्पशिरसो दूरादूचुरिदं वचः || २-४५-१३te dvijAstrividhaM vRddhA jJAnena vayasaujasA | vayaH prakampaziraso dUrAdUcuridaM vacaH || 2-45-13Those brahmins who were senior (to him) on three counts like age, wisdom and spirtuality spoke to him from a distance with their heads shaking with age : - [2-45-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/45/12बाष्पेण पिहितं दीनं रामः सौमित्रिणा सह | चकर्षेव गुणैर्बद्ध्वा जनं पुरनिवासिनम् || २-४५-१२bASpeNa pihitaM dInaM rAmaH saumitriNA saha | cakarSeva guNairbaddhvA janaM puranivAsinam || 2-45-12Rama along with Lakshmana attracted the city dwellers who, choked with tears, were looking miserable. It appeared they were bound with his virtues. [2-45-12]