Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/3
    पुरोहितस्त्वां कुशलं प्राह सर्वे च मन्त्रिणः । त्वरमाणश्च निर्याहि कृत्यमात्ययिकं त्वया ॥ २-७०-३purohitastvAM kuzalaM prAha sarve ca mantriNaH । tvaramANazca niryAhi kRtyamAtyayikaM tvayA ॥ 2-70-3- 'The family priest (Vasistha) and all the counsellors have enquired about your welfare. You must return immediately. There is an urgent matter to be attended by you. ॥ 2-70-3॥
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/2
    समागम्य तु राज्ञा च राजपुत्रेण चार्चिताः । राज्ञः पादौ गृहीत्वा तु तमूचुर्भरतं वचः ॥ २-७०-२samAgamya tu rAjJA ca rAjaputreNa cArcitAH । rAjJaH pAdau gRhItvA tu tamUcurbharataM vacaH ॥ 2-70-2There they met the king of Kekaya country and his son, Yuddhajit and were received with honour. Touching the feet of the king with reverence, they said to Bharata ॥ 2-70-2॥
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/1
    भरते ब्रुवति स्वप्नं दूतास्ते क्लान्तवाहनाः । प्रविश्यासह्यपरिखं रम्यं राजगृहं पुरम् ॥ २-७०-१bharate bruvati svapnaM dUtAste klAntavAhanAH । pravizyAsahyaparikhaM ramyaM rAjagRhaM puram ॥ 2-70-1While Bharata was relating his dream, the mounted messengers (from Ayodhya) with their weary horses entered the lovely city of Rajagriha surrounded by an impassable moat. ॥ 2-70-1॥
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/21
    इमाम् हि दुह्स्वप्न गतिम् निशाम्य ताम् अनेक रूपाम् अवितर्किताम् पुरा । भयम् महत् तद्द् हृदयान् न याति मे विचिन्त्य राजानम् अचिन्त्य दर्शनम् ॥ २-६९-२१imAm hi duhsvapna gatim nizAmya tAm aneka rUpAm avitarkitAm purA । bhayam mahat tadd hRdayAn na yAti me vicintya rAjAnam acintya darzanam ॥ 2-69-21On observing the course of this nightmare, with all those images formerly unconceived and having thought of the king's incomprehensible presence, a great fear that has gripped my heart does not leave me. ॥ 2-69-21॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/20
    न पश्यामि भयस्थानं भयं चैवोपधारये भ्रष्टश्च स्वरयोगो मे छाया चोपहता मम । जुगुप्सन्निव चाऽत्मानं न पश्यमि च कारणम् ॥ २-६९-२०na pazyAmi bhayasthAnaM bhayaM caivopadhAraye bhraSTazca svarayogo me chAyA copahatA mama । jugupsanniva cA'tmAnaM na pazyami ca kAraNam ॥ 2-69-20I do not see any reason for apprehension but I experience only fear. My voice has degenerated. My appearance looks haggard. Without any reason whatsoever I detest myself.' ॥ 2-69-20॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/19
    एतन्निमित्तं दीनोऽहं तन्नवः प्रतिपूजये । शुष्यतीव च मे कण्ठः न स्वस्थमिव मे मनः ॥ २-६९-१९etannimittaM dIno'haM tannavaH pratipUjaye । zuSyatIva ca me kaNThaH na svasthamiva me manaH ॥ 2-69-19So it is for this reason that I am desolate and cannot respond well to your conversation. It appears as if my throat is getting parched up and my mind is as though uneasy. ॥ 2-69-19॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/18
    नरो यानेन यः स्वप्ने खरयुक्तेन याति हि । अचिरात्तस्य धूमाग्रं चितायां सम्प्रदृश्यते ॥ २-६९-१८naro yAnena yaH svapne kharayuktena yAti hi । acirAttasya dhUmAgraM citAyAM sampradRzyate ॥ 2-69-18If one beholds in a dream a person setting out on a carriage yoked to asses, the wreath of smoke ascending from his funeral pyre will be seen soon. ॥ 2-69-18॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/17
    एवमेतन्मया दृष्टमिमां रात्रिं भयावहम् । अहं रामोऽथवा राजा लक्ष्मणो वा मरिष्यति ॥ २-६९-१७evametanmayA dRSTamimAM rAtriM bhayAvaham । ahaM rAmo'thavA rAjA lakSmaNo vA mariSyati ॥ 2-69-17I had such a frightful dream last night. Either I, Rama, the king or Lakshmana might die. ॥ 2-69-17॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/16
    प्रहसन्तीव राजानं प्रमदा रक्तवासिनी । प्रकर्षन्ती मया दृष्टा राक्षसी विकृतानना ॥ २-६९-१६prahasantIva rAjAnaM pramadA raktavAsinI । prakarSantI mayA dRSTA rAkSasI vikRtAnanA ॥ 2-69-16Finally I beheld a demoness attired in red clothes with an ugly appearance, dragging the king away as if mocking at him. ॥ 2-69-16॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/15
    त्वरमाणश्च धर्मात्मा रक्तमाल्यानुलेपनः । रथेन खरयुक्तेन प्रयातो दक्षिणामुखः ॥ २-६९-१५tvaramANazca dharmAtmA raktamAlyAnulepanaH । rathena kharayuktena prayAto dakSiNAmukhaH ॥ 2-69-15Thereafter, I beheld that virtuous monarch bedecked with garlands made of red flowers and his body bedaubed with red sandal paste, hurrying off southward on a chariot yoked with asses. ॥ 2-69-15॥