- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/3पुरोहितस्त्वां कुशलं प्राह सर्वे च मन्त्रिणः | त्वरमाणश्च निर्याहि कृत्यमात्ययिकं त्वया || २-७०-३purohitastvAM kuzalaM prAha sarve ca mantriNaH | tvaramANazca niryAhi kRtyamAtyayikaM tvayA || 2-70-3- 'The family priest (Vasistha) and all the counsellors have enquired about your welfare. You must return immediately. There is an urgent matter to be attended by you. [2-70-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/2समागम्य तु राज्ञा च राजपुत्रेण चार्चिताः | राज्ञः पादौ गृहीत्वा तु तमूचुर्भरतं वचः || २-७०-२samAgamya tu rAjJA ca rAjaputreNa cArcitAH | rAjJaH pAdau gRhItvA tu tamUcurbharataM vacaH || 2-70-2There they met the king of Kekaya country and his son, Yuddhajit and were received with honour. Touching the feet of the king with reverence, they said to Bharata : - [2-70-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/1भरते ब्रुवति स्वप्नं दूतास्ते क्लान्तवाहनाः | प्रविश्यासह्यपरिखं रम्यं राजगृहं पुरम् || २-७०-१bharate bruvati svapnaM dUtAste klAntavAhanAH | pravizyAsahyaparikhaM ramyaM rAjagRhaM puram || 2-70-1While Bharata was relating his dream, the mounted messengers (from Ayodhya) with their weary horses entered the lovely city of Rajagriha surrounded by an impassable moat. [2-70-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/21इमाम् हि दुह्स्वप्न गतिम् निशाम्य ताम् अनेक रूपाम् अवितर्किताम् पुरा | भयम् महत् तद्द् हृदयान् न याति मे विचिन्त्य राजानम् अचिन्त्य दर्शनम् || २-६९-२१imAm hi duhsvapna gatim nizAmya tAm aneka rUpAm avitarkitAm purA | bhayam mahat tadd hRdayAn na yAti me vicintya rAjAnam acintya darzanam || 2-69-21On observing the course of this nightmare, with all those images formerly unconceived and having thought of the king's incomprehensible presence, a great fear that has gripped my heart does not leave me. [2-69-21]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/20न पश्यामि भयस्थानं भयं चैवोपधारये भ्रष्टश्च स्वरयोगो मे छाया चोपहता मम | जुगुप्सन्निव चाऽत्मानं न पश्यमि च कारणम् || २-६९-२०na pazyAmi bhayasthAnaM bhayaM caivopadhAraye bhraSTazca svarayogo me chAyA copahatA mama | jugupsanniva cA'tmAnaM na pazyami ca kAraNam || 2-69-20I do not see any reason for apprehension but I experience only fear. My voice has degenerated. My appearance looks haggard. Without any reason whatsoever I detest myself.' [2-69-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/19एतन्निमित्तं दीनोऽहं तन्नवः प्रतिपूजये | शुष्यतीव च मे कण्ठः न स्वस्थमिव मे मनः || २-६९-१९etannimittaM dIno'haM tannavaH pratipUjaye | zuSyatIva ca me kaNThaH na svasthamiva me manaH || 2-69-19So it is for this reason that I am desolate and cannot respond well to your conversation. It appears as if my throat is getting parched up and my mind is as though uneasy. [2-69-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/18नरो यानेन यः स्वप्ने खरयुक्तेन याति हि | अचिरात्तस्य धूमाग्रं चितायां सम्प्रदृश्यते || २-६९-१८naro yAnena yaH svapne kharayuktena yAti hi | acirAttasya dhUmAgraM citAyAM sampradRzyate || 2-69-18If one beholds in a dream a person setting out on a carriage yoked to asses, the wreath of smoke ascending from his funeral pyre will be seen soon. [2-69-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/17एवमेतन्मया दृष्टमिमां रात्रिं भयावहम् | अहं रामोऽथवा राजा लक्ष्मणो वा मरिष्यति || २-६९-१७evametanmayA dRSTamimAM rAtriM bhayAvaham | ahaM rAmo'thavA rAjA lakSmaNo vA mariSyati || 2-69-17I had such a frightful dream last night. Either I, Rama, the king or Lakshmana might die. [2-69-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/16प्रहसन्तीव राजानं प्रमदा रक्तवासिनी | प्रकर्षन्ती मया दृष्टा राक्षसी विकृतानना || २-६९-१६prahasantIva rAjAnaM pramadA raktavAsinI | prakarSantI mayA dRSTA rAkSasI vikRtAnanA || 2-69-16Finally I beheld a demoness attired in red clothes with an ugly appearance, dragging the king away as if mocking at him. [2-69-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/15त्वरमाणश्च धर्मात्मा रक्तमाल्यानुलेपनः | रथेन खरयुक्तेन प्रयातो दक्षिणामुखः || २-६९-१५tvaramANazca dharmAtmA raktamAlyAnulepanaH | rathena kharayuktena prayAto dakSiNAmukhaH || 2-69-15Thereafter, I beheld that virtuous monarch bedecked with garlands made of red flowers and his body bedaubed with red sandal paste, hurrying off southward on a chariot yoked with asses. [2-69-15]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/3पुरोहितस्त्वां कुशलं प्राह सर्वे च मन्त्रिणः | त्वरमाणश्च निर्याहि कृत्यमात्ययिकं त्वया || २-७०-३purohitastvAM kuzalaM prAha sarve ca mantriNaH | tvaramANazca niryAhi kRtyamAtyayikaM tvayA || 2-70-3- 'The family priest (Vasistha) and all the counsellors have enquired about your welfare. You must return immediately. There is an urgent matter to be attended by you. [2-70-3]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/2समागम्य तु राज्ञा च राजपुत्रेण चार्चिताः | राज्ञः पादौ गृहीत्वा तु तमूचुर्भरतं वचः || २-७०-२samAgamya tu rAjJA ca rAjaputreNa cArcitAH | rAjJaH pAdau gRhItvA tu tamUcurbharataM vacaH || 2-70-2There they met the king of Kekaya country and his son, Yuddhajit and were received with honour. Touching the feet of the king with reverence, they said to Bharata : - [2-70-2]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/70/1भरते ब्रुवति स्वप्नं दूतास्ते क्लान्तवाहनाः | प्रविश्यासह्यपरिखं रम्यं राजगृहं पुरम् || २-७०-१bharate bruvati svapnaM dUtAste klAntavAhanAH | pravizyAsahyaparikhaM ramyaM rAjagRhaM puram || 2-70-1While Bharata was relating his dream, the mounted messengers (from Ayodhya) with their weary horses entered the lovely city of Rajagriha surrounded by an impassable moat. [2-70-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/21इमाम् हि दुह्स्वप्न गतिम् निशाम्य ताम् अनेक रूपाम् अवितर्किताम् पुरा | भयम् महत् तद्द् हृदयान् न याति मे विचिन्त्य राजानम् अचिन्त्य दर्शनम् || २-६९-२१imAm hi duhsvapna gatim nizAmya tAm aneka rUpAm avitarkitAm purA | bhayam mahat tadd hRdayAn na yAti me vicintya rAjAnam acintya darzanam || 2-69-21On observing the course of this nightmare, with all those images formerly unconceived and having thought of the king's incomprehensible presence, a great fear that has gripped my heart does not leave me. [2-69-21]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/20न पश्यामि भयस्थानं भयं चैवोपधारये भ्रष्टश्च स्वरयोगो मे छाया चोपहता मम | जुगुप्सन्निव चाऽत्मानं न पश्यमि च कारणम् || २-६९-२०na pazyAmi bhayasthAnaM bhayaM caivopadhAraye bhraSTazca svarayogo me chAyA copahatA mama | jugupsanniva cA'tmAnaM na pazyami ca kAraNam || 2-69-20I do not see any reason for apprehension but I experience only fear. My voice has degenerated. My appearance looks haggard. Without any reason whatsoever I detest myself.' [2-69-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/19एतन्निमित्तं दीनोऽहं तन्नवः प्रतिपूजये | शुष्यतीव च मे कण्ठः न स्वस्थमिव मे मनः || २-६९-१९etannimittaM dIno'haM tannavaH pratipUjaye | zuSyatIva ca me kaNThaH na svasthamiva me manaH || 2-69-19So it is for this reason that I am desolate and cannot respond well to your conversation. It appears as if my throat is getting parched up and my mind is as though uneasy. [2-69-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/18नरो यानेन यः स्वप्ने खरयुक्तेन याति हि | अचिरात्तस्य धूमाग्रं चितायां सम्प्रदृश्यते || २-६९-१८naro yAnena yaH svapne kharayuktena yAti hi | acirAttasya dhUmAgraM citAyAM sampradRzyate || 2-69-18If one beholds in a dream a person setting out on a carriage yoked to asses, the wreath of smoke ascending from his funeral pyre will be seen soon. [2-69-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/17एवमेतन्मया दृष्टमिमां रात्रिं भयावहम् | अहं रामोऽथवा राजा लक्ष्मणो वा मरिष्यति || २-६९-१७evametanmayA dRSTamimAM rAtriM bhayAvaham | ahaM rAmo'thavA rAjA lakSmaNo vA mariSyati || 2-69-17I had such a frightful dream last night. Either I, Rama, the king or Lakshmana might die. [2-69-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/16प्रहसन्तीव राजानं प्रमदा रक्तवासिनी | प्रकर्षन्ती मया दृष्टा राक्षसी विकृतानना || २-६९-१६prahasantIva rAjAnaM pramadA raktavAsinI | prakarSantI mayA dRSTA rAkSasI vikRtAnanA || 2-69-16Finally I beheld a demoness attired in red clothes with an ugly appearance, dragging the king away as if mocking at him. [2-69-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/69/15त्वरमाणश्च धर्मात्मा रक्तमाल्यानुलेपनः | रथेन खरयुक्तेन प्रयातो दक्षिणामुखः || २-६९-१५tvaramANazca dharmAtmA raktamAlyAnulepanaH | rathena kharayuktena prayAto dakSiNAmukhaH || 2-69-15Thereafter, I beheld that virtuous monarch bedecked with garlands made of red flowers and his body bedaubed with red sandal paste, hurrying off southward on a chariot yoked with asses. [2-69-15]