Search

  1. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/31
    तां महोल्कामिवाकाशे दीप्यमानां स्वतेजसा । जहाराऽकाशमाविस्य सीतां वैश्रवणानुजः ॥ ३-५२-३१tAM maholkAmivAkAze dIpyamAnAM svatejasA । jahArA'kAzamAvisya sItAM vaizravaNAnujaH ॥ 3-52-31The younger brother of Vaisravana (Ravana), like a massive comet, carried Sita, who was glowing in the radiance of her own beauty, and entered the sky. ॥ 3-52-31॥
  2. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/30
    तरुप्रवालरक्ता सा नीलाङ्गं राक्षसेश्वरम् । प्राशोभयत वैदेही गजं कक्ष्येव काञ्चनी ॥ ३-५२-३०tarupravAlaraktA sA nIlAGgaM rAkSasezvaram । prAzobhayata vaidehI gajaM kakSyeva kAJcanI ॥ 3-52-30With her golden girdle, Sita whose complexion resembled tender leaves looked like a golden chain to bind an elephant with. (Here Ravana is the elephant). ॥ 3-52-30॥
  3. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/29
    चरणान्नूपुरं भ्रष्टं वैदेह्या रत्नभूषितम् । विद्युन्मण्डलसङ्काशं पपात मधुरस्वनम् ॥ ३-५२-२९caraNAnnUpuraM bhraSTaM vaidehyA ratnabhUSitam । vidyunmaNDalasaGkAzaM papAta madhurasvanam ॥ 3-52-29The gemstudded anklet of Sita, looking like an orb of lightning, dropped with a gentle sound. ॥ 3-52-29॥
  4. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/28
    अभ्यवर्तत पुष्पाणां धारा वैश्रवणानुजम् । नक्षत्रमाला विमला मेरुं नगमिवोन्नतम् ॥ ३-५२-२८abhyavartata puSpANAM dhArA vaizravaNAnujam । nakSatramAlA vimalA meruM nagamivonnatam ॥ 3-52-28The shower of flowers that dropped went round towards Ravana, younger brother of Vaisravana ( Kuber ), like the bright garland of stars move towards mount Meru. ॥ 3-52-28॥
  5. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/27
    सा तु रावणवेगेन पुष्पवृष्टिः समन्ततः । समाधूता दशग्रीवं पुनरेवाभ्यवर्तत ॥ ३-५२-२७sA tu rAvaNavegena puSpavRSTiH samantataH । samAdhUtA dazagrIvaM punarevAbhyavartata ॥ 3-52-27The shower of flowers that fell, flew towards the ten-headed Ravana again in the swirling motion (of the chariot). ॥ 3-52-27॥
  6. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/26
    उत्तमाङ्गाच्च्युता तस्याः पुष्पवृष्टिस्समन्ततः । सीताया ह्रिममाणायाः पपात धरणीतले ॥ ३-५२-२६uttamAGgAccyutA tasyAH puSpavRSTissamantataH । sItAyA hrimamANAyAH papAta dharaNItale ॥ 3-52-26As Sita was being carried away, the shower of flowers dropped from her head and scattered on the earth. ॥ 3-52-26॥
  7. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/25
    तस्या भूषणघोषेण वैदेह्या राक्षसाधिपः । बभौ सचपलो नीलः सघोष इव तोयदः ॥ ३-५२-२५tasyA bhUSaNaghoSeNa vaidehyA rAkSasAdhipaH । babhau sacapalo nIlaH saghoSa iva toyadaH ॥ 3-52-25The lord of the demons by the side of Sita, princess of Videha with her jingling ornaments looked like the darkblue raincloud with its lightning and thunder. ॥ 3-52-25॥
  8. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/24
    सा पद्मगौरी हेमाभा रावणं जनकात्मजा । विद्युद्घनमिवाविश्य शुशुभे तप्तभूषणा ॥ ३-५२-२४sA padmagaurI hemAbhA rAvaNaM janakAtmajA । vidyudghanamivAvizya zuzubhe taptabhUSaNA ॥ 3-52-24Bright like a golden lotus, adorned with gold ornaments, Sita, the daughter of Janaka, held by Ravana, looked like a streak of lightning shining bright in a dark cloud. ॥ 3-52-24॥
  9. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/23
    सा हेमवर्णा नीलाङ्गं मैथिली राक्षसाधिपम् । शुशुभे काञ्चनी काञ्ची नीलं मणिमिवाश्रिता ॥ ३-५२-२३sA hemavarNA nIlAGgaM maithilI rAkSasAdhipam । zuzubhe kAJcanI kAJcI nIlaM maNimivAzritA ॥ 3-52-23Golden-complexioned Sita, princess of Mithila, held by the darkcoloured king of the demons, shone like a girdle resting on a dark blue sapphire. ॥ 3-52-23॥
  10. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/22
    राक्षसेन समाधूतं तस्यास्तद्वदनं शुभम् । शुशुभे न विना रामंदिवा चन्द्र इवोदितः ॥ ३-५२-२२rAkSasena samAdhUtaM tasyAstadvadanaM zubham । zuzubhe na vinA rAmaMdivA candra ivoditaH ॥ 3-52-22Shaken up by the demon and deprived of Rama's company, Sita's beautiful face looked like the Moon during daytime without any glow. ॥ 3-52-22॥