Search
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/21रुदितं व्यपमृष्टास्रं चन्द्रवत्प्रियदर्शनम् । सुनासं चारुताम्रोष्ठमाकाशे हाटकप्रभम् ॥ ३-५२-२१ruditaM vyapamRSTAsraM candravatpriyadarzanam । sunAsaM cArutAmroSThamAkAze hATakaprabham ॥ 3-52-21She was continuously weeping and wiping her tears. Yet, with a nice nose and lovely red lips, having golden glow, she was pleasing like the Moon in the sky. ॥ 3-52-21॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/20शुक्लैस्सुविमलैर्दन्तै प्रभावद्भिरलङ्कृतम् । तस्यास्तद्विमलं वक्त्रमाकाशे रावणाङ्कगम् ॥ ३-५२-२०zuklaissuvimalairdantai prabhAvadbhiralaGkRtam । tasyAstadvimalaM vaktramAkAze rAvaNAGkagam ॥ 3-52-20- with clean, white, shining teeth, her face which was pleasing like the Moon on the lap of Ravana appeared.
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/19बभूव जलदं नीलं भित्त्वा चन्द्र इवोदितः । सुललाटं सुकेशान्तं पद्मगर्भाभमव्रणम् ॥ ३-५२-१९babhUva jaladaM nIlaM bhittvA candra ivoditaH । sulalATaM sukezAntaM padmagarbhAbhamavraNam ॥ 3-52-19As though the Moon was rising through dark clouds, with her smooth forehead, shining hair and spotless complexion like the inside of a lotus - ॥ 3-52-19॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/18तस्यास्तत्सुनसं वक्त्रमाकाशे रावणाङ्कगम् । न रराज विना रामं विनालमिव पङ्कजम् ॥ ३-५२-१८tasyAstatsunasaM vaktramAkAze rAvaNAGkagam । na rarAja vinA rAmaM vinAlamiva paGkajam ॥ 3-52-18Sita's face with her beautiful nose on Ravana's lap and not on Rama's, shone no more like a lotus without its stalk. ॥ 3-52-18॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/17तस्याः कौशेयमुद्धूतमाकाशे कनकप्रभम् । बभौ चादित्यरागेण ताम्रमभ्रमिवातपे ॥ ३-५२-१७tasyAH kauzeyamuddhUtamAkAze kanakaprabham । babhau cAdityarAgeNa tAmramabhramivAtape ॥ 3-52-17As the goldencoloured garment worn by Sita blew in the wind, it looked like a coppercoloured cloud illumined by the evening Sun in the sky. ॥ 3-52-17॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/16तस्याः परमकल्याण्यास्ताम्राणि सुरभीणि च । पद्मपत्राणि वैदेह्या अभ्यकीर्यन्त रावणम् ॥ ३-५२-१६tasyAH paramakalyANyAstAmrANi surabhINi ca । padmapatrANi vaidehyA abhyakIryanta rAvaNam ॥ 3-52-16The red lotus petals worn by the most auspicious Sita, princess of Videha, were showered on Ravana. ॥ 3-52-16॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/15उद्धूतेन च वस्त्रेण तस्याः पीतेन रावणः । अधिकं परिबभ्राज गिरिर्दीप्त इवाग्निना ॥ ३-५२-१५uddhUtena ca vastreNa tasyAH pItena rAvaNaH । adhikaM paribabhrAja girirdIpta ivAgninA ॥ 3-52-15Ravana was shining all the more with ( her ) yellow clothes blowing in the air, and looked like a mountain shining with fire burning around. ॥ 3-52-15॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/14तप्ताभरणजुष्टाङ्गी पीतकौशेयवासिनी । रराजराजपुत्री तुविद्युत्सौदामिनी यथा ॥ ३-५२-१४taptAbharaNajuSTAGgI pItakauzeyavAsinI । rarAjarAjaputrI tuvidyutsaudAminI yathA ॥ 3-52-14Sita who had put on pure gold ornaments on her body and who was clad in yellow silk shone like lightning. ॥ 3-52-14॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/13स तु तां राम रामेति रुदन्तीं लक्ष्मणेति च । जगामादाय चाकाशं रावणो राक्षसाधिपः ॥ ३-५२-१३sa tu tAM rAma rAmeti rudantIM lakSmaNeti ca । jagAmAdAya cAkAzaM rAvaNo rAkSasAdhipaH ॥ 3-52-13While Sita was crying, 'Oh ! Rama, Oh ! Lakshmana', Ravana, lord of the demons, carried her back into the sky. ॥ 3-52-13॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/12दृष्ट्वा सीतां परामृष्टां दण्डकारण्यवासिनः । रावणस्य विनाशं च प्राप्तं बुद्ध्वा यदृच्छया ॥ ३-५२-१२dRSTvA sItAM parAmRSTAM daNDakAraNyavAsinaH । rAvaNasya vinAzaM ca prAptaM buddhvA yadRcchayA ॥ 3-52-12On seeing Sita in distress, the residents of Dandaka forest became sad and happy because the destruction of Ravana is at hand. ॥ 3-52-12॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/21रुदितं व्यपमृष्टास्रं चन्द्रवत्प्रियदर्शनम् । सुनासं चारुताम्रोष्ठमाकाशे हाटकप्रभम् ॥ ३-५२-२१ruditaM vyapamRSTAsraM candravatpriyadarzanam । sunAsaM cArutAmroSThamAkAze hATakaprabham ॥ 3-52-21She was continuously weeping and wiping her tears. Yet, with a nice nose and lovely red lips, having golden glow, she was pleasing like the Moon in the sky. ॥ 3-52-21॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/20शुक्लैस्सुविमलैर्दन्तै प्रभावद्भिरलङ्कृतम् । तस्यास्तद्विमलं वक्त्रमाकाशे रावणाङ्कगम् ॥ ३-५२-२०zuklaissuvimalairdantai prabhAvadbhiralaGkRtam । tasyAstadvimalaM vaktramAkAze rAvaNAGkagam ॥ 3-52-20- with clean, white, shining teeth, her face which was pleasing like the Moon on the lap of Ravana appeared.
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/19बभूव जलदं नीलं भित्त्वा चन्द्र इवोदितः । सुललाटं सुकेशान्तं पद्मगर्भाभमव्रणम् ॥ ३-५२-१९babhUva jaladaM nIlaM bhittvA candra ivoditaH । sulalATaM sukezAntaM padmagarbhAbhamavraNam ॥ 3-52-19As though the Moon was rising through dark clouds, with her smooth forehead, shining hair and spotless complexion like the inside of a lotus - ॥ 3-52-19॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/18तस्यास्तत्सुनसं वक्त्रमाकाशे रावणाङ्कगम् । न रराज विना रामं विनालमिव पङ्कजम् ॥ ३-५२-१८tasyAstatsunasaM vaktramAkAze rAvaNAGkagam । na rarAja vinA rAmaM vinAlamiva paGkajam ॥ 3-52-18Sita's face with her beautiful nose on Ravana's lap and not on Rama's, shone no more like a lotus without its stalk. ॥ 3-52-18॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/17तस्याः कौशेयमुद्धूतमाकाशे कनकप्रभम् । बभौ चादित्यरागेण ताम्रमभ्रमिवातपे ॥ ३-५२-१७tasyAH kauzeyamuddhUtamAkAze kanakaprabham । babhau cAdityarAgeNa tAmramabhramivAtape ॥ 3-52-17As the goldencoloured garment worn by Sita blew in the wind, it looked like a coppercoloured cloud illumined by the evening Sun in the sky. ॥ 3-52-17॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/16तस्याः परमकल्याण्यास्ताम्राणि सुरभीणि च । पद्मपत्राणि वैदेह्या अभ्यकीर्यन्त रावणम् ॥ ३-५२-१६tasyAH paramakalyANyAstAmrANi surabhINi ca । padmapatrANi vaidehyA abhyakIryanta rAvaNam ॥ 3-52-16The red lotus petals worn by the most auspicious Sita, princess of Videha, were showered on Ravana. ॥ 3-52-16॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/15उद्धूतेन च वस्त्रेण तस्याः पीतेन रावणः । अधिकं परिबभ्राज गिरिर्दीप्त इवाग्निना ॥ ३-५२-१५uddhUtena ca vastreNa tasyAH pItena rAvaNaH । adhikaM paribabhrAja girirdIpta ivAgninA ॥ 3-52-15Ravana was shining all the more with ( her ) yellow clothes blowing in the air, and looked like a mountain shining with fire burning around. ॥ 3-52-15॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/14तप्ताभरणजुष्टाङ्गी पीतकौशेयवासिनी । रराजराजपुत्री तुविद्युत्सौदामिनी यथा ॥ ३-५२-१४taptAbharaNajuSTAGgI pItakauzeyavAsinI । rarAjarAjaputrI tuvidyutsaudAminI yathA ॥ 3-52-14Sita who had put on pure gold ornaments on her body and who was clad in yellow silk shone like lightning. ॥ 3-52-14॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/13स तु तां राम रामेति रुदन्तीं लक्ष्मणेति च । जगामादाय चाकाशं रावणो राक्षसाधिपः ॥ ३-५२-१३sa tu tAM rAma rAmeti rudantIM lakSmaNeti ca । jagAmAdAya cAkAzaM rAvaNo rAkSasAdhipaH ॥ 3-52-13While Sita was crying, 'Oh ! Rama, Oh ! Lakshmana', Ravana, lord of the demons, carried her back into the sky. ॥ 3-52-13॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/12दृष्ट्वा सीतां परामृष्टां दण्डकारण्यवासिनः । रावणस्य विनाशं च प्राप्तं बुद्ध्वा यदृच्छया ॥ ३-५२-१२dRSTvA sItAM parAmRSTAM daNDakAraNyavAsinaH । rAvaNasya vinAzaM ca prAptaM buddhvA yadRcchayA ॥ 3-52-12On seeing Sita in distress, the residents of Dandaka forest became sad and happy because the destruction of Ravana is at hand. ॥ 3-52-12॥