Search
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/7ईदृशं गर्हितं कर्म कथं कृत्वा न लज्जसे । स्त्रियाश्च हरणं नीच रहिते च परस्य च ॥ ३-५३-७IdRzaM garhitaM karma kathaM kRtvA na lajjase । striyAzca haraNaM nIca rahite ca parasya ca ॥ 3-53-7Oh ! lowly fellow how is it that you are not ashamed of commiting such a despicable act abducting another's wife when she is alone? ॥ 3-53-7॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/6परमं खलु ते वीर्यं दृश्यते राक्षसाधम । विश्राव्य नामधेयं हि युद्धे नास्मि जिता त्वया ॥ ३-५३-६paramaM khalu te vIryaM dRzyate rAkSasAdhama । vizrAvya nAmadheyaM hi yuddhe nAsmi jitA tvayA ॥ 3-53-6Oh ! lowly demon, you have, indeed, shown your heroism ( in killing this old vulture ). You have not won me in a battle declared by you. ॥ 3-53-6॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/5यो हि मामुद्यतस्त्रातुं सोऽप्ययं विनिपातितः । गृध्रराजः पुराणोऽसौ श्वशुरस्य सखा मम ॥ ३-५३-५yo hi mAmudyatastrAtuM so'pyayaM vinipAtitaH । gRdhrarAjaH purANo'sau zvazurasya sakhA mama ॥ 3-53-5This Jatayu, an old friend of my fatherinlaw tried to protect me but he too has fallen a prey. ॥ 3-53-5॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/4त्वयैव नूनं दुष्टात्मन् भीरुणा हर्तुमिच्छता । ममापवाहितो भर्ता मृगरूपेण मायया ॥ ३-५३-४tvayaiva nUnaM duSTAtman bhIruNA hartumicchatA । mamApavAhito bhartA mRgarUpeNa mAyayA ॥ 3-53-4Oh ! wicked fellow, with an intention to abduct me you enticed my husband to a distance deceitfully in the form of a deer. ॥ 3-53-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/3न व्यपत्रपसे नीच कर्मणानेन रावण । ज्ञात्वा विरहितां यन्मां चोरयित्वा पलायसे ॥ ३-५३-३na vyapatrapase nIca karmaNAnena rAvaNa । jJAtvA virahitAM yanmAM corayitvA palAyase ॥ 3-53-3- 'Oh ! mean Ravana, are you not ashamed of kidnapping me when I was separated ( from my husband )? ॥ 3-53-3॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/2रोषरोदनताम्राक्षी भीमाक्षं राक्षसाधिपम् । रुदन्ती करुणं सीता ह्रियमाणेदमब्रवीत् ॥ ३-५३-२roSarodanatAmrAkSI bhImAkSaM rAkSasAdhipam । rudantI karuNaM sItA hriyamANedamabravIt ॥ 3-53-2While being carried away, Sita wept piteously and her eyes went red with tears of anger and grief. Looking at the frightening eyes of the king of the demons, she said these words ॥ 3-53-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/1खमुत्पतन्तं तं दृष्ट्वा मैथिली जनकात्मजा । दुःखिता परमोद्विग्ना भये महति वर्तिनी ॥ ३-५३-१khamutpatantaM taM dRSTvA maithilI janakAtmajA । duHkhitA paramodvignA bhaye mahati vartinI ॥ 3-53-1Sita, daughter of Janaka, princess of Mithila felt miserable, looking at Ravana taking off and got very much agitated out of fear. ॥ 3-53-1॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/44जहारात्म विनाशाय दशग्रीवो मनस्स्विनीम् । ततस्तु सा चारुदती शुचिस्मिता विनाकृता बन्धुजनेन मैथिली । अपश्यती राघवलक्ष्मणावुभौ विवर्णवक्त्राभयभारपीडिता ॥ ३-५२-४४jahArAtma vinAzAya dazagrIvo manassvinIm । tatastu sA cArudatI zucismitA vinAkRtA bandhujanena maithilI । apazyatI rAghavalakSmaNAvubhau vivarNavaktrAbhayabhArapIDitA ॥ 3-52-44Ten-headed Ravana abducted this high-minded Sita for his own destruction. Then Sita who was with beautiful teeth and sweet smile, was distanced from her kins, and, unable to see both Rama and Lakshmana, grew pale in intense fear. ॥ 3-52-44॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/43अवेक्षमाणां बहुशो वैदेहीं धरणीतलम् । स तामाकुलकेशान्तां विप्रमृष्टविशेषकाम् ॥ ३-५२-४३avekSamANAM bahuzo vaidehIM dharaNItalam । sa tAmAkulakezAntAM vipramRSTavizeSakAm ॥ 3-52-43Vaidehi ( Sita ) was looking down on the earth many times, her hair dishevelled and auspicious, (vermilion) mark on the forehead erased. ॥ 3-52-43॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/42विक्रोशन्तीं दृढं सीतां दृष्ट्वा दुःखं तथा गताम् । तां तु लक्ष्मण रामेति क्रोशन्तीं मधुरस्वरम् ॥ ३-५२-४२vikrozantIM dRDhaM sItAM dRSTvA duHkhaM tathA gatAm । tAM tu lakSmaNa rAmeti krozantIM madhurasvaram ॥ 3-52-42- seeing Sita's grief and cried aloud. She was calling out, Oh ! Rama, Oh ! Lakshmana with her sweet voice and weeping. ॥ 3-52-42॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/7ईदृशं गर्हितं कर्म कथं कृत्वा न लज्जसे । स्त्रियाश्च हरणं नीच रहिते च परस्य च ॥ ३-५३-७IdRzaM garhitaM karma kathaM kRtvA na lajjase । striyAzca haraNaM nIca rahite ca parasya ca ॥ 3-53-7Oh ! lowly fellow how is it that you are not ashamed of commiting such a despicable act abducting another's wife when she is alone? ॥ 3-53-7॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/6परमं खलु ते वीर्यं दृश्यते राक्षसाधम । विश्राव्य नामधेयं हि युद्धे नास्मि जिता त्वया ॥ ३-५३-६paramaM khalu te vIryaM dRzyate rAkSasAdhama । vizrAvya nAmadheyaM hi yuddhe nAsmi jitA tvayA ॥ 3-53-6Oh ! lowly demon, you have, indeed, shown your heroism ( in killing this old vulture ). You have not won me in a battle declared by you. ॥ 3-53-6॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/5यो हि मामुद्यतस्त्रातुं सोऽप्ययं विनिपातितः । गृध्रराजः पुराणोऽसौ श्वशुरस्य सखा मम ॥ ३-५३-५yo hi mAmudyatastrAtuM so'pyayaM vinipAtitaH । gRdhrarAjaH purANo'sau zvazurasya sakhA mama ॥ 3-53-5This Jatayu, an old friend of my fatherinlaw tried to protect me but he too has fallen a prey. ॥ 3-53-5॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/4त्वयैव नूनं दुष्टात्मन् भीरुणा हर्तुमिच्छता । ममापवाहितो भर्ता मृगरूपेण मायया ॥ ३-५३-४tvayaiva nUnaM duSTAtman bhIruNA hartumicchatA । mamApavAhito bhartA mRgarUpeNa mAyayA ॥ 3-53-4Oh ! wicked fellow, with an intention to abduct me you enticed my husband to a distance deceitfully in the form of a deer. ॥ 3-53-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/3न व्यपत्रपसे नीच कर्मणानेन रावण । ज्ञात्वा विरहितां यन्मां चोरयित्वा पलायसे ॥ ३-५३-३na vyapatrapase nIca karmaNAnena rAvaNa । jJAtvA virahitAM yanmAM corayitvA palAyase ॥ 3-53-3- 'Oh ! mean Ravana, are you not ashamed of kidnapping me when I was separated ( from my husband )? ॥ 3-53-3॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/2रोषरोदनताम्राक्षी भीमाक्षं राक्षसाधिपम् । रुदन्ती करुणं सीता ह्रियमाणेदमब्रवीत् ॥ ३-५३-२roSarodanatAmrAkSI bhImAkSaM rAkSasAdhipam । rudantI karuNaM sItA hriyamANedamabravIt ॥ 3-53-2While being carried away, Sita wept piteously and her eyes went red with tears of anger and grief. Looking at the frightening eyes of the king of the demons, she said these words ॥ 3-53-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/53/1खमुत्पतन्तं तं दृष्ट्वा मैथिली जनकात्मजा । दुःखिता परमोद्विग्ना भये महति वर्तिनी ॥ ३-५३-१khamutpatantaM taM dRSTvA maithilI janakAtmajA । duHkhitA paramodvignA bhaye mahati vartinI ॥ 3-53-1Sita, daughter of Janaka, princess of Mithila felt miserable, looking at Ravana taking off and got very much agitated out of fear. ॥ 3-53-1॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/44जहारात्म विनाशाय दशग्रीवो मनस्स्विनीम् । ततस्तु सा चारुदती शुचिस्मिता विनाकृता बन्धुजनेन मैथिली । अपश्यती राघवलक्ष्मणावुभौ विवर्णवक्त्राभयभारपीडिता ॥ ३-५२-४४jahArAtma vinAzAya dazagrIvo manassvinIm । tatastu sA cArudatI zucismitA vinAkRtA bandhujanena maithilI । apazyatI rAghavalakSmaNAvubhau vivarNavaktrAbhayabhArapIDitA ॥ 3-52-44Ten-headed Ravana abducted this high-minded Sita for his own destruction. Then Sita who was with beautiful teeth and sweet smile, was distanced from her kins, and, unable to see both Rama and Lakshmana, grew pale in intense fear. ॥ 3-52-44॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/43अवेक्षमाणां बहुशो वैदेहीं धरणीतलम् । स तामाकुलकेशान्तां विप्रमृष्टविशेषकाम् ॥ ३-५२-४३avekSamANAM bahuzo vaidehIM dharaNItalam । sa tAmAkulakezAntAM vipramRSTavizeSakAm ॥ 3-52-43Vaidehi ( Sita ) was looking down on the earth many times, her hair dishevelled and auspicious, (vermilion) mark on the forehead erased. ॥ 3-52-43॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/52/42विक्रोशन्तीं दृढं सीतां दृष्ट्वा दुःखं तथा गताम् । तां तु लक्ष्मण रामेति क्रोशन्तीं मधुरस्वरम् ॥ ३-५२-४२vikrozantIM dRDhaM sItAM dRSTvA duHkhaM tathA gatAm । tAM tu lakSmaNa rAmeti krozantIM madhurasvaram ॥ 3-52-42- seeing Sita's grief and cried aloud. She was calling out, Oh ! Rama, Oh ! Lakshmana with her sweet voice and weeping. ॥ 3-52-42॥