Search

  1. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/18
    उवाच मधुरोदर्कमिदं परुषमार्तिमत् । अहो लक्ष्मण गर्ह्यं ते कृतं यस्त्वं विहाय ताम् ॥ ३-५७-१८uvAca madhurodarkamidaM paruSamArtimat । aho lakSmaNa garhyaM te kRtaM yastvaM vihAya tAm ॥ 3-57-18- and in sadness said these sweet harsh words 'Oh ! Lakshmana you are to blame for leaving . - ॥ 3-57-18॥
  2. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/17
    विहाय सीतां विजने वने राक्षससेविते । गृहीत्वा च करं सव्यं लक्ष्मणं रघुनन्दनः ॥ ३-५७-१७vihAya sItAM vijane vane rAkSasasevite । gRhItvA ca karaM savyaM lakSmaNaM raghunandanaH ॥ 3-57-17- for having left Sita behind in a desolate forest infested with demons. Rama, the delight of the Raghus, took hold of Lakshmana's left hand - ॥ 3-57-17॥
  3. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/16
    विषण्णस्सुविषण्णेन दुःखितो दुःखभागिना । सञ्जगर्हेऽथ तं भ्राता ज्येष्ठो लक्ष्मणमागतम् ॥ ३-५७-१६viSaNNassuviSaNNena duHkhito duHkhabhAginA । saJjagarhe'tha taM bhrAtA jyeSTho lakSmaNamAgatam ॥ 3-57-16The sad, depressed one ( Lakshmana ) met him ( Rama ) (equally) despondent and grief stricken. In this situation Rama the elder brother rebuked Lakshmana . - ॥ 3-57-16॥
  4. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/15
    ततो लक्ष्मणमायान्तं ददर्श विगतप्रभम् । ततोऽविदूरे रामेण समीयाय स लक्ष्मणः ॥ ३-५७-१५tato lakSmaNamAyAntaM dadarza vigataprabham । tato'vidUre rAmeNa samIyAya sa lakSmaNaH ॥ 3-57-15He then saw Lakshmana coming towards him with a cheerless face. Lakshmana came near, he saw Rama. ॥ 3-57-15॥
  5. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/14
    सीतां स तु वरारोहां लक्ष्मणं च महाबलम् । आजगाम जनस्थानं चिन्तयन्नेव राघवः ॥ ३-५७-१४sItAM sa tu varArohAM lakSmaNaM ca mahAbalam । AjagAma janasthAnaM cintayanneva rAghavaH ॥ 3-57-14Rama arrived at Janasthana thinking (of the safety) of charming Sita and mighty Lakshmana. ॥ 3-57-14॥
  6. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/13
    तानि दृष्ट्वा निमित्तानि महाघोराणि राघवः । न्यवर्तताथ त्वरितो जवेनाश्रममात्मनः ॥ ३-५७-१३tAni dRSTvA nimittAni mahAghorANi rAghavaH । nyavartatAtha tvarito javenAzramamAtmanaH ॥ 3-57-13On seeing such dreadfu omens at that time, Rama hurried back to his hermitage. ॥ 3-57-13॥
  7. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/12
    तं दीनमनसो दीनमासेदुर्मृगपक्षिणः । सव्यं कृत्वा महात्मानं घोरांश्च ससृजुस्स्वरान् ॥ ३-५७-१२taM dInamanaso dInamAsedurmRgapakSiNaH । savyaM kRtvA mahAtmAnaM ghorAMzca sasRjussvarAn ॥ 3-57-12Dejected at heart, the birds and animals piteously kept the great soul (Rama) to the left and produced a dreadful cacophony. ॥ 3-57-12॥
  8. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/11
    आत्मनश्चापनयनान्मृगरूपेण रक्षसा । आजगाम जनस्थानं राघवः परिशङ्कितः ॥ ३-५७-११AtmanazcApanayanAnmRgarUpeNa rakSasA । AjagAma janasthAnaM rAghavaH parizaGkitaH ॥ 3-57-11- how the demon in the form of a deer drew him away. Thus in the midst of apprehensions he reached Janasthana. ॥ 3-57-11॥
  9. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/10
    निमित्तानि च घोराणि दृश्यन्तेऽद्य बहूनि च । इत्येवं चिन्तयन्रामश्श्रुत्वा गोमायुनिस्स्वनम् ॥ ३-५७-१०nimittAni ca ghorANi dRzyante'dya bahUni ca । ityevaM cintayanrAmazzrutvA gomAyunissvanam ॥ 3-57-10Now I see many terrible portents.' On hearing the jackal's howl, Rama began thinking - ॥ 3-57-10॥
  10. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/57/9
    अपि स्वस्ति भवेत्ताभ्यां रहिताभ्यां महावने । जनस्थाननिमित्तं हि कृतवैरोऽस्मि राक्षसैः ॥ ३-५७-९api svasti bhavettAbhyAM rahitAbhyAM mahAvane । janasthAnanimittaM hi kRtavairo'smi rAkSasaiH ॥ 3-57-9On account of living in this dense forest in Janasthana I have earned enmity with the demons. Will both of them ( Lakshmana and Sita ) be safe without my protection? ॥ 3-57-9॥