Search
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/4स्फुरते नयनं सव्यं बाहुश्च हृदयं च मे । दृष्ट्वा लक्ष्मण दूरे त्वां सीताविरहितं पथि ॥ ३-५९-४sphurate nayanaM savyaM bAhuzca hRdayaM ca me । dRSTvA lakSmaNa dUre tvAM sItAvirahitaM pathi ॥ 3-59-4Oh ! Lakshmana, as I saw you from a distance without Sita, my left eye, my shoulder and my heart throbbed.' ॥ 3-59-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/3दृष्ट्वैवाभ्यागतं त्वां मे मैथिलीं त्यज्य लक्ष्मण । शङ्कमानं महत्पापं यत्सत्यं व्यथितं मनः ॥ ३-५९-३dRSTvaivAbhyAgataM tvAM me maithilIM tyajya lakSmaNa । zaGkamAnaM mahatpApaM yatsatyaM vyathitaM manaH ॥ 3-59-3When I saw you, Oh ! Lakshmana, coming without Sita, my mind was oppressed with evil thought which have come true. ॥ 3-59-3॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/2तमुवाच किमर्थं त्वमागतोऽपास्य मैथिलीम् । यदा सा तव विश्वासाद्वने विरहिता मया ॥ ३-५९-२tamuvAca kimarthaM tvamAgato'pAsya maithilIm । yadA sA tava vizvAsAdvane virahitA mayA ॥ 3-59-2- 'Why did you come, leaving the princess from Mithila alone in the forest when I had left her under your trust? ॥ 3-59-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/1अथाश्रमादुपावृत्तमन्तरा रघुनन्दनः । परिपप्रच्छ सौमित्रिं रामो दुःखार्दितं पुनः ॥ ३-५९-१athAzramAdupAvRttamantarA raghunandanaH । paripapraccha saumitriM rAmo duHkhArditaM punaH ॥ 3-59-1Rama, the delight of the Raghus, once again questioned Lakshmana who had come out of the hermitage, deeply hurt ॥ 3-59-1॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/20स्वमाश्रमं सम्प्रविगाह्य वीरो विहारदेशाननुसृत्य कांश्चित् । एतत्तदित्येव निवासभूमौ प्रहृष्टरोमा व्यथितो बभूव ॥ ३-५८-२०svamAzramaM sampravigAhya vIro vihAradezAnanusRtya kAMzcit । etattadityeva nivAsabhUmau prahRSTaromA vyathito babhUva ॥ 3-58-20The valiant Rama entered the hermitage, he thoroughly searched the hermitage and the places where she used to move about on the premises. And 'so it has happened', he sadly said to himself, his hair raised on end. ॥ 3-58-20॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/19विगर्हमाणोऽनुजमार्तरूपं क्षुधा श्रमाच्चैव पिपासया च । विनिश्श्वसन् शुष्कमुखो विवर्णः प्रतिश्रयं प्राप्य समीक्ष्य शून्यम् ॥ ३-५८-१९vigarhamANo'nujamArtarUpaM kSudhA zramAccaiva pipAsayA ca । vinizzvasan zuSkamukho vivarNaH pratizrayaM prApya samIkSya zUnyam ॥ 3-58-19Thus blaming his dejected brother, sighing deeply, his face pale and his throat dried up with hunger, exhaustion and thirst. Reaching his dwelling place, he found it empty. ॥ 3-58-19॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/18इति सीतां वरारोहां चिन्तयन्नेव राघवः । आजगाम जनस्थानं त्वरया सह लक्ष्मणः ॥ ३-५८-१८iti sItAM varArohAM cintayanneva rAghavaH । AjagAma janasthAnaM tvarayA saha lakSmaNaH ॥ 3-58-18While thus brooding over the beautiful Sita, the scion of the Raghus along with Lakshmana hurried towards Janasthana. ॥ 3-58-18॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/17अहोऽस्मिन् व्यसने मग्नस्सर्वथा शत्रुसूदन । किं न्विदानीं करिष्यामि शङ्के प्राप्तव्यमीदृशम् ॥ ३-५८-१७aho'smin vyasane magnassarvathA zatrusUdana । kiM nvidAnIM kariSyAmi zaGke prAptavyamIdRzam ॥ 3-58-17Oh ! destroyer of enemies I am completely drowned in sorrow. What can I do at this moment. Alas, I am destined to suffer.' ॥ 3-58-17॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/16दुःखिताः खरघातेन राक्षसाः पिशिताशनाः । तैस्सीता निहता घोरैर्भविष्यति न संशयः ॥ ३-५८-१६duHkhitAH kharaghAtena rAkSasAH pizitAzanAH । taissItA nihatA ghorairbhaviSyati na saMzayaH ॥ 3-58-16The dreadful, carnivorous demons aggrieved over my murder of Khara must have undoubtedly killed Sita. ॥ 3-58-16॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/15सर्वथा तु कृतं कष्टं सीतामुत्सृजता वने । प्रतिकर्तुं नृशंसानां रक्षसां दत्तमन्तरं ॥ ३-५८-१५sarvathA tu kRtaM kaSTaM sItAmutsRjatA vane । pratikartuM nRzaMsAnAM rakSasAM dattamantaraM ॥ 3-58-15You have definitely done a great mistake by leaving Sita alone in the forest. This has given a chance to the cruel demons to wreak revenge. ॥ 3-58-15॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/4स्फुरते नयनं सव्यं बाहुश्च हृदयं च मे । दृष्ट्वा लक्ष्मण दूरे त्वां सीताविरहितं पथि ॥ ३-५९-४sphurate nayanaM savyaM bAhuzca hRdayaM ca me । dRSTvA lakSmaNa dUre tvAM sItAvirahitaM pathi ॥ 3-59-4Oh ! Lakshmana, as I saw you from a distance without Sita, my left eye, my shoulder and my heart throbbed.' ॥ 3-59-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/3दृष्ट्वैवाभ्यागतं त्वां मे मैथिलीं त्यज्य लक्ष्मण । शङ्कमानं महत्पापं यत्सत्यं व्यथितं मनः ॥ ३-५९-३dRSTvaivAbhyAgataM tvAM me maithilIM tyajya lakSmaNa । zaGkamAnaM mahatpApaM yatsatyaM vyathitaM manaH ॥ 3-59-3When I saw you, Oh ! Lakshmana, coming without Sita, my mind was oppressed with evil thought which have come true. ॥ 3-59-3॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/2तमुवाच किमर्थं त्वमागतोऽपास्य मैथिलीम् । यदा सा तव विश्वासाद्वने विरहिता मया ॥ ३-५९-२tamuvAca kimarthaM tvamAgato'pAsya maithilIm । yadA sA tava vizvAsAdvane virahitA mayA ॥ 3-59-2- 'Why did you come, leaving the princess from Mithila alone in the forest when I had left her under your trust? ॥ 3-59-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/1अथाश्रमादुपावृत्तमन्तरा रघुनन्दनः । परिपप्रच्छ सौमित्रिं रामो दुःखार्दितं पुनः ॥ ३-५९-१athAzramAdupAvRttamantarA raghunandanaH । paripapraccha saumitriM rAmo duHkhArditaM punaH ॥ 3-59-1Rama, the delight of the Raghus, once again questioned Lakshmana who had come out of the hermitage, deeply hurt ॥ 3-59-1॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/20स्वमाश्रमं सम्प्रविगाह्य वीरो विहारदेशाननुसृत्य कांश्चित् । एतत्तदित्येव निवासभूमौ प्रहृष्टरोमा व्यथितो बभूव ॥ ३-५८-२०svamAzramaM sampravigAhya vIro vihAradezAnanusRtya kAMzcit । etattadityeva nivAsabhUmau prahRSTaromA vyathito babhUva ॥ 3-58-20The valiant Rama entered the hermitage, he thoroughly searched the hermitage and the places where she used to move about on the premises. And 'so it has happened', he sadly said to himself, his hair raised on end. ॥ 3-58-20॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/19विगर्हमाणोऽनुजमार्तरूपं क्षुधा श्रमाच्चैव पिपासया च । विनिश्श्वसन् शुष्कमुखो विवर्णः प्रतिश्रयं प्राप्य समीक्ष्य शून्यम् ॥ ३-५८-१९vigarhamANo'nujamArtarUpaM kSudhA zramAccaiva pipAsayA ca । vinizzvasan zuSkamukho vivarNaH pratizrayaM prApya samIkSya zUnyam ॥ 3-58-19Thus blaming his dejected brother, sighing deeply, his face pale and his throat dried up with hunger, exhaustion and thirst. Reaching his dwelling place, he found it empty. ॥ 3-58-19॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/18इति सीतां वरारोहां चिन्तयन्नेव राघवः । आजगाम जनस्थानं त्वरया सह लक्ष्मणः ॥ ३-५८-१८iti sItAM varArohAM cintayanneva rAghavaH । AjagAma janasthAnaM tvarayA saha lakSmaNaH ॥ 3-58-18While thus brooding over the beautiful Sita, the scion of the Raghus along with Lakshmana hurried towards Janasthana. ॥ 3-58-18॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/17अहोऽस्मिन् व्यसने मग्नस्सर्वथा शत्रुसूदन । किं न्विदानीं करिष्यामि शङ्के प्राप्तव्यमीदृशम् ॥ ३-५८-१७aho'smin vyasane magnassarvathA zatrusUdana । kiM nvidAnIM kariSyAmi zaGke prAptavyamIdRzam ॥ 3-58-17Oh ! destroyer of enemies I am completely drowned in sorrow. What can I do at this moment. Alas, I am destined to suffer.' ॥ 3-58-17॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/16दुःखिताः खरघातेन राक्षसाः पिशिताशनाः । तैस्सीता निहता घोरैर्भविष्यति न संशयः ॥ ३-५८-१६duHkhitAH kharaghAtena rAkSasAH pizitAzanAH । taissItA nihatA ghorairbhaviSyati na saMzayaH ॥ 3-58-16The dreadful, carnivorous demons aggrieved over my murder of Khara must have undoubtedly killed Sita. ॥ 3-58-16॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/58/15सर्वथा तु कृतं कष्टं सीतामुत्सृजता वने । प्रतिकर्तुं नृशंसानां रक्षसां दत्तमन्तरं ॥ ३-५८-१५sarvathA tu kRtaM kaSTaM sItAmutsRjatA vane । pratikartuM nRzaMsAnAM rakSasAM dattamantaraM ॥ 3-58-15You have definitely done a great mistake by leaving Sita alone in the forest. This has given a chance to the cruel demons to wreak revenge. ॥ 3-58-15॥