Search

  1. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/14
    अलं वैक्लब्यमालम्ब्य स्वस्था भव निरुत्सुका । न सोऽस्ति त्रिषु लोकेषु पुमान्वै राघवं रणे ॥ ३-५९-१४alaM vaiklabyamAlambya svasthA bhava nirutsukA । na so'sti triSu lokeSu pumAnvai rAghavaM raNe ॥ 3-59-14You should not feel agitated or dispirited. Be composed. In the three worlds, like Rama in war, there is no one . - ॥ 3-59-14॥
  2. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/13
    विस्वरं व्याहृतं वाक्यं लक्ष्मण त्राहि मामिति । न भवत्या व्यथा कार्या कुनारीजनसेविता ॥ ३-५९-१३visvaraM vyAhRtaM vAkyaM lakSmaNa trAhi mAmiti । na bhavatyA vyathA kAryA kunArIjanasevitA ॥ 3-59-13'Lakshmana, save me' are the words uttered in an altered tone. Like an ordinary, lowborn woman you are not to feel concerned for this. ॥ 3-59-13॥
  3. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/12
    किं निमित्तं तु केनापि भ्रातुरालम्ब्य मे स्वरम् । राक्षसेनेरितं वाक्यं त्राहि त्राहीति शोभने ॥ ३-५९-१२kiM nimittaM tu kenApi bhrAturAlambya me svaram । rAkSaseneritaM vAkyaM trAhi trAhIti zobhane ॥ 3-59-12Oh ! fair lady, for some reason some demon has uttered these words 'Save me, save me' adapting my brother's voice. ॥ 3-59-12॥
  4. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/11
    विगर्हितं च नीचं च कथमार्योऽभिधास्यति । त्राहीति वचनं सीते यस्त्रायेत्रिदशानपि ॥ ३-५९-११vigarhitaM ca nIcaM ca kathamAryo'bhidhAsyati । trAhIti vacanaM sIte yastrAyetridazAnapi ॥ 3-59-11'How can Rama who is capable of saving even gods speak such unworthy, demeaning words, 'Save me, Oh ! Sita' ॥ 3-59-11॥
  5. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/10
    न तत्पश्याम्यहं रक्षो यदस्य भयमावहेत् । निर्वृता भव नास्त्येतत्केनाप्येवमुदाहृतम् ॥ ३-५९-१०na tatpazyAmyahaM rakSo yadasya bhayamAvahet । nirvRtA bhava nAstyetatkenApyevamudAhRtam ॥ 3-59-10- 'No one can cause fear in Rama. I do not see any demon who can hold a threat to him. Give up fear. Some one might have said it. ॥ 3-59-10॥
  6. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/9
    प्रचोद्यमानेन मया गच्छेति बहुशस्तया । प्रत्युक्ता मैथिली वाक्यमिदं त्वत्प्रत्ययान्वितम् ॥ ३-५९-९pracodyamAnena mayA gaccheti bahuzastayA । pratyuktA maithilI vAkyamidaM tvatpratyayAnvitam ॥ 3-59-9When I was repeated asked to go, I said this in order to instil confidence in the princess from Mithila ॥ 3-59-9॥
  7. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/8
    सा तमार्तस्वरं श्रुत्वा तव स्नेहेन मैथिली । गच्छ गच्छेति मामाह रुदन्ती भयविह्वला ॥ ३-५९-८sA tamArtasvaraM zrutvA tava snehena maithilI । gaccha gaccheti mAmAha rudantI bhayavihvalA ॥ 3-59-8The princess from Mithila heard this cry of pain and, wild with fear, urged me out of her love for you to go. ॥ 3-58-8॥
  8. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/7
    आर्येणेव पराक्रुष्टं हासीते लक्ष्मणेति च । परित्राहीति यद्वाक्यं मैथिल्यास्तच्छ्रुतिं गतम् ॥ ३-५९-७AryeNeva parAkruSTaM hAsIte lakSmaNeti ca । paritrAhIti yadvAkyaM maithilyAstacchrutiM gatam ॥ 3-59-7Uttered loudly, 'Alas Sita, Alas, Lakshmana, save me', as if these were the words of your noble self, reached Sita's ears. ॥ 3-59-7॥
  9. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/6
    न स्वयं कामकारेण तां त्यक्त्वाहमिहागतः । प्रचोदित स्तयैवोग्रैस्त्वत्सकाशमिहागतः ॥ ३-५९-६na svayaM kAmakAreNa tAM tyaktvAhamihAgataH । pracodita stayaivograistvatsakAzamihAgataH ॥ 3-59-6- 'I did not leave her on my own nor have I come here of my own accord. I came to you, provoked by her angry words. ॥ 3-49-6॥
  10. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/59/5
    एवमुक्तन्तु सौमित्रिर्लक्ष्मणश्शुभलक्षणः । भूयो दुःखसमाविष्टो दुःखितं राममब्रवीत् ॥ ३-५९-५evamuktantu saumitrirlakSmaNazzubhalakSaNaH । bhUyo duHkhasamAviSTo duHkhitaM rAmamabravIt ॥ 3-59-5Thus addressed, virtuous Lakshmana, overwhelmed with sorrow replied to the grief stricken Rama ॥ 3-59-5॥