Ramayana
त्राहि मामद्य काकुत्स्थ लक्ष्मणेति वराङ्गना । सुसन्त्रस्ता समाक्रन्दच्छृण्वतां तु यथान्तिके ॥ ३-५२-५
Terribly frightened, the beautiful lady (Sita) cried bitterly, 'Oh ! Rama, Oh ! Lakshmana, save me', as if they were close by and were listening to her. ॥ 3-52-5॥
english translation
trAhi mAmadya kAkutstha lakSmaNeti varAGganA । susantrastA samAkrandacchRNvatAM tu yathAntike ॥ 3-52-5
hk transliteration by Sanscript