Search

  1. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/15
    एवमुक्तस्तु देवेन विश्वामित्रो महातपाः । प्रणिपत्य महादेवं विश्वामित्रोऽब्रवीदिदम् ॥ १-५५-१५evamuktastu devena vizvAmitro mahAtapAH । praNipatya mahAdevaM vizvAmitro'bravIdidam ॥ 1-55-15Thus said by God Shiva to Vishvaamitra of great ascesis, Vishvaamitra on reverencing the Great God Shiva said this way. ॥ 1-55-15॥
  2. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/14
    किमर्थं तप्यसे राजन् ब्रूहि यत्ते विवक्षितम् । वरदोऽस्मि वरो यस्ते कांक्षितः सोऽभिधीयताम् ॥ १-५५-१४kimarthaM tapyase rAjan brUhi yatte vivakSitam । varado'smi varo yaste kAMkSitaH so'bhidhIyatAm ॥ 1-55-14Oh ! King what are you performing the penance for? Tell me what you want? I am bestower of boons. Speak out you desire (said Bhagavaan Shiva). ॥ 1-55-14॥
  3. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/13
    केनचित्त्वथ कालेन देवेशो वृषभध्वजः । दर्शयामास वरदो विश्वामित्रं महामुनिम् ॥ १-५५-१३kenacittvatha kAlena devezo vRSabhadhvajaH । darzayAmAsa varado vizvAmitraM mahAmunim ॥ 1-55-13After some time, lord of the gods, bestower of boons, Maheshvara with the symbol of the bull on the banner appeared before mighty Vishvaamitra and said ॥ 1-55-13॥
  4. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/12
    स गत्वा हिमवत्पारर्श्वं किंनरोरगसेवितम् । महादेवप्रसादार्थं तपस्तेपे महातपाः ॥ १-५५-१२sa gatvA himavatpArarzvaM kiMnaroragasevitam । mahAdevaprasAdArthaM tapastepe mahAtapAH ॥ 1-55-12Mighty ascetic Vishvaamitra, reached the slopes of the Himalayas mountain inhabited by kinnaras and uragas (serpents) and performed austerities in order to propitiate Bhagavaan Mahadeva. ॥ 1-55-12॥
  5. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/11
    स पुत्रमेकं राज्याय पालयेति नियुज्य च । पृथिवीं क्षत्रधर्मेण वनमेवान्वपद्यत ॥ १-५५-११sa putramekaM rAjyAya pAlayeti niyujya ca । pRthivIM kSatradharmeNa vanamevAnvapadyata ॥ 1-55-11Then on bidding one of his remaining son for the kingdom, 'you rule the earth with the duties of kingcraft .' thus saying Vishvamitra took recourse to forests. ॥ 1-55-11॥
  6. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/10
    हतपुत्रबलो दीनो लूनपक्ष इव द्विजः । हतसर्वबलोत्साहो निर्वेदं समपद्यत ॥ १-५५-१०hataputrabalo dIno lUnapakSa iva dvijaH । hatasarvabalotsAho nirvedaM samapadyata ॥ 1-55-10Having lost his sons and the army, like a bird with wings clipped, wretched, with pride vanished and confidence shattered Vishvamitra fell into despondency. ॥ 1-55-10॥
  7. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/9
    समुद्र इव निर्वेगो भग्नदंष्ट्र इवोरगः । उपरक्त इवादित्यः सद्यो निष्प्रभतां गतः ॥ १-५५-९samudra iva nirvego bhagnadaMSTra ivoragaH । uparakta ivAdityaH sadyo niSprabhatAM gataH ॥ 1-55-9Like the ocean without waves or the snake bereft of fangs or the Sun eclipsed by Rahu, suddenly (Vishvaamitra) looked cheerless and dull. ॥ 1-55-9॥
  8. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/8
    दृष्ट्वा विनाशितान् पुत्रान् बलं च सुमहायशाः । सव्रीडश्चिंतयाविष्टो विश्वामित्रोऽभवत्तदा ॥ १-५५-८dRSTvA vinAzitAn putrAn balaM ca sumahAyazAH । savrIDazciMtayAviSTo vizvAmitro'bhavattadA ॥ 1-55-8Seeing his sons and army destroyed the illustrious Vishvaamitra was filled with shame and anxiety. ॥ 1-55-8॥
  9. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/7
    ते साश्वरथपादाता वसिष्ठेन महात्मना । भस्मीकृता मुहूर्तेन विश्वामित्रसुतास्तदा ॥ १-५५-७te sAzvarathapAdAtA vasiSThena mahAtmanA । bhasmIkRtA muhUrtena vizvAmitrasutAstadA ॥ 1-55-7The sage with vital spirit, Vashishta, then in a wink rendered those sons of Vishvamitra, along with their horses, chariots, and foot-soldiers to ashes. ॥ 1-55-7॥
  10. siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/6
    अभ्यधावत् सुसंक्रद्धं वसिष्ठं जपतां वरम् । हुङ्कारेणैव तान् सर्वान् निर्ददाह महानृषिः ॥ १-५५-६abhyadhAvat susaMkraddhaM vasiSThaM japatAM varam । huGkAreNaiva tAn sarvAn nirdadAha mahAnRSiH ॥ 1-55-6- became extremely furious and rushed towards Vashishtha, the best among ascetics. Adorable sage Vashishtha, reduced them to ashes with just a 'humkara' (the loud 'hum' sound produced with the mouth). ॥ 1-55-6॥