- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/25वदतो वै वसिष्ठस्य मा भैष्टेति मुहुर्मुहुः | नाशयाम्यद्य गाधेयं नीहारमिव भास्करः || १-५५-२५vadato vai vasiSThasya mA bhaiSTeti muhurmuhuH | nAzayAmyadya gAdheyaM nIhAramiva bhAskaraH || 1-55-25Even while Vashishtha was repeatedly assuring the saints saying "Do not fear, I will now destroy Vishvaaamitra, son of Gadhi just as the Sun dispels the morning mist (they fled)". [1-55-25]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/24वसिष्ठस्याश्रमपदं शून्यमासीन्महात्मनः | मुहूर्तमिव निःशब्दमासीदिरिणसंनिभम् || १-५५-२४vasiSThasyAzramapadaM zUnyamAsInmahAtmanaH | muhUrtamiva niHzabdamAsIdiriNasaMnibham || 1-55-24The greatsoul Vashishtha's hermitage became deserted and silent in an instant like a barren field. [1-55-24]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/23वसिष्ठस्य च ये शिष्याः ये च वै मृगपक्षिणः | विद्रवन्ति भयाद्भीता नाना दिग्भ्यः सहस्रशः || १-५५-२३vasiSThasya ca ye ziSyAH ye ca vai mRgapakSiNaH | vidravanti bhayAdbhItA nAnA digbhyaH sahasrazaH || 1-55-23The disciples of Vasishta as well as animals and birds got terrified by the fear and fled in their thousands in all directions. [1-55-23]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/22उदीर्यमाणमस्त्रं तद्विश्वामित्रस्य धीमतः | दृष्ट्वा विप्रद्रुता भीता मुनयः शतशो दिशः || १-५५-२२udIryamANamastraM tadvizvAmitrasya dhImataH | dRSTvA vipradrutA bhItA munayaH zatazo dizaH || 1-55-22On seeing the weapons of Vishvaamitra jetted by his sparkling intellect, hundreds of saints were frightened and they very speedily fled in all direction. [1-55-22]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/21ततो गत्वाश्रमपदं मुमोचास्त्राणि पार्थिवः | यैस्तत्तपोवनं सर्वं निर्दग्धं चास्त्रतेजसा || १-५५-२१tato gatvAzramapadaM mumocAstrANi pArthivaH | yaistattapovanaM sarvaM nirdagdhaM cAstratejasA || 1-55-21Thereafter king Vishvaamitra having proceeded towards the hermitage (of Vashishtha) and released the weapons by the energy of which the entire Tapovan ( forest of the ascetics was burnt ) down. [1-55-21]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/20विवर्धमानो वीर्येण समुद्र इव पर्वणि | हतं मेने तदा राम वसिष्ठमृषिसत्तमम् || १-५५-२०vivardhamAno vIryeNa samudra iva parvaNi | hataM mene tadA rAma vasiSThamRSisattamam || 1-55-20Like the sea during the full moon, with his increased power (blessed with the invincible strength of the weapons) Vishvaamitra thought the foremost of ascetics Vashishta was (already) slain. (It shows the height of the king's ignorance and arrogance). [1-55-20]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/19प्राप्य चास्त्राणि देवेशाद्विश्वामित्रो महाबलः | दर्पेण महता युक्तो दर्पपूर्णोऽभवत्तदा || १-५५-१९prApya cAstrANi devezAdvizvAmitro mahAbalaH | darpeNa mahatA yukto darpapUrNo'bhavattadA || 1-55-19Rajarshi Vishvaamitra endowed with supreme power became very haughty. Having obtained the weapons, his insolence was greatly accentuated. [1-55-19]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/18तव प्रसादाद्भवतु देवदेव ममेप्सितम् | एवमस्त्विति देवेशो वाक्यमुक्त्वा गतस्तदा || १-५५-१८tava prasAdAdbhavatu devadeva mamepsitam | evamastviti devezo vAkyamuktvA gatastadA || 1-55-18Oh ! Lord of the gods by your favour let my desire be fulfilled. Lord Mahadeva having said: 'Be it so' vanished. [1-55-18]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/17यानि देवेषु चास्त्राणि दानवेषु महर्षिषु | गंधर्वयक्षरक्षस्सु प्रतिभांतु ममानघ || १-५५-१७yAni deveSu cAstrANi dAnaveSu maharSiSu | gaMdharvayakSarakSassu pratibhAMtu mamAnagha || 1-55-17Oh ! Irreproachable one whatever weapons are known to devatas, danavas, maharshis, gandharvas, yakshas, rakshasas, be revealed to me. [1-55-17]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/55/16यदि तुष्टो महादेव धनुर्वेदो ममानघ | साङ्गोपाङ्गोपनिषदः सरहस्यः प्रदीयताम् || १-५५-१६yadi tuSTo mahAdeva dhanurvedo mamAnagha | sAGgopAGgopaniSadaH sarahasyaH pradIyatAm || 1-55-16Oh ! Irreproachable one, Oh ! Mahadeva if you are pleased with me, make me an expert in Dhanurveda, the Holy Writ of Archery, with its complemental and supplemental Writs, and along with its summational Upanishad-s, together with its preternatural doctrines. [1-55-16]