Search
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/18अनवाप्यैव तं कामं मया प्राप्तो विपर्ययः । सशरीरो दिवं यायामिति मे सौम्य दर्शन ॥ १-५८-१८anavApyaiva taM kAmaM mayA prApto viparyayaH । sazarIro divaM yAyAmiti me saumya darzana ॥ 1-58-18- My aspiration remained unachievable, besides, this discrepancy bechanced upon me. Oh ! Gentle sage ( Vishvaamitra ) it is my intention to enter heaven with my physical body. - ॥ 1-58-18॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/17अब्रवीत् प्रांजलिर्वाक्यं वाक्यज्ञो वाक्यकोविदम् । प्रत्याख्यातोऽस्मि गुरुणा गुरुपुत्रैस्तथैव च ॥ १-५८-१७abravIt prAMjalirvAkyaM vAkyajJo vAkyakovidam । pratyAkhyAto'smi guruNA guruputraistathaiva ca ॥ 1-58-17- spoke to one (Vishvaamitra) expert in speech, with folded hands. 'I am spurned off by my mentor Vashishtha and also like that by his sons. - ॥ 1-58-17॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/16अयोध्याधिपते वीर शापाच्चण्डालतां गतः । अथ तद्वाक्यमाकर्ण्य राजा चण्डालतां गतः ॥ १-५८-१६ayodhyAdhipate vIra zApAccaNDAlatAM gataH । atha tadvAkyamAkarNya rAjA caNDAlatAM gataH ॥ 1-58-16- oh, brave lord of Ayodhya, you are accurst to the state of chandala.' In response to his words the king, who had fallen into the state of a chandala yet proficient in expression - ॥ 1-58-16॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/15इदं जगाद भद्रं ते राजानं घोरदर्शनम् । किमागमनकार्यं ते राजपुत्र महाबल ॥ १-५८-१५idaM jagAda bhadraM te rAjAnaM ghoradarzanam । kimAgamanakAryaM te rAjaputra mahAbala ॥ 1-58-15- that king who was in a terrible aspect 'let safety betide you,' and then spoke on this sentence to him. 'What is the purpose of your visit, oh ! great-mighty prince ( Trishanku ) - ॥ 1-58-15॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/14चण्डालरूपिणं राम मुनिः कारुण्यमागतः । कारुण्यात्स महातेजा वाक्यं परमधार्मिकः ॥ १-५८-१४caNDAlarUpiNaM rAma muniH kAruNyamAgataH । kAruNyAtsa mahAtejA vAkyaM paramadhArmikaH ॥ 1-58-14- chandala ( from kingship and for officiating rituals ), oh ! Rama, he was touched with pity. The great-resplendent sage and highly generous Vishvaamitra firstly said to . - ॥ 1-58-14॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/13दह्यमानो दिवारात्रं विश्वामित्रं तपोधनम् । विश्वामित्रस्तु तं दृष्ट्वा राजानं विफलीकृतम् ॥१-५८-१३dahyamAno divArAtraM vizvAmitraM tapodhanam । vizvAmitrastu taM dRSTvA rAjAnaM viphalIkRtam ॥1-58-13- burning with distress night and day, to Vishvaamitra who was rich in asceticism. But sage Vishvaamitra, on seeing at that mien of the king which was rendered to that of a precluded . - ॥ 1-58-13॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/12प्राद्रवन् सहिता राम पौरा येऽस्यानुगामिनः । एको हि राजा काकुत्स्थ जगाम परमात्मवान् ॥ १-५८-१२prAdravan sahitA rAma paurA ye'syAnugAminaH । eko hi rAjA kAkutstha jagAma paramAtmavAn ॥ 1-58-12- inhabitants of the city and his followers, oh ! Rama they all fled away. Oh ! Descendant of Kakustha, the resolutely self-assured king went, wandering alone . - ॥ 1-58-12॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/11चित्यमाल्यानुलेपश्च आयसाभरणोऽभवत् । तं दृष्ट्वा मंत्रिणः सर्वे त्यक्त्वा चण्डालरूपिणम् ॥ १-५८-११cityamAlyAnulepazca AyasAbharaNo'bhavat । taM dRSTvA maMtriNaH sarve tyaktvA caNDAlarUpiNam ॥ 1-58-11His body was besmeared with crematory ashes and on his robes lay funeral wreath. He had on him ornaments made of iron. On seeing him in the form of a chandala, all deserted him including all of his ministers -॥ 1-58-11॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/10अथ रात्र्यां व्यतीतायां राजा चण्डालतां गतः । नीलवस्त्रधरो नीलः परुषो ध्वस्तमूर्धजः ॥ १-५८-१०atha rAtryAM vyatItAyAM rAjA caNDAlatAM gataH । nIlavastradharo nIlaH paruSo dhvastamUrdhajaH ॥ 1-58-10And one night after, the king became a Chandala. The king was tranformed into a dark complexioned dirty man with dishevelled hair. He had on him dark (soiled) clothes. ॥ 1-58-10॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/9शेपुः परमसंक्रुद्धाश्चण्डालत्वं गमिष्यसि । इत्युक्त्वा ते महात्मानो विविशुः स्वं स्वमाश्रमम् ॥ १-५८-९zepuH paramasaMkruddhAzcaNDAlatvaM gamiSyasi । ityuktvA te mahAtmAno vivizuH svaM svamAzramam ॥ 1-58-9- they become very highly infuriated and cursed saying "Be a Chandala" .On saying thus those great-souled sons of Vashishtha entered to one's own hermitage. ॥ 1-58-9॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/18अनवाप्यैव तं कामं मया प्राप्तो विपर्ययः । सशरीरो दिवं यायामिति मे सौम्य दर्शन ॥ १-५८-१८anavApyaiva taM kAmaM mayA prApto viparyayaH । sazarIro divaM yAyAmiti me saumya darzana ॥ 1-58-18- My aspiration remained unachievable, besides, this discrepancy bechanced upon me. Oh ! Gentle sage ( Vishvaamitra ) it is my intention to enter heaven with my physical body. - ॥ 1-58-18॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/17अब्रवीत् प्रांजलिर्वाक्यं वाक्यज्ञो वाक्यकोविदम् । प्रत्याख्यातोऽस्मि गुरुणा गुरुपुत्रैस्तथैव च ॥ १-५८-१७abravIt prAMjalirvAkyaM vAkyajJo vAkyakovidam । pratyAkhyAto'smi guruNA guruputraistathaiva ca ॥ 1-58-17- spoke to one (Vishvaamitra) expert in speech, with folded hands. 'I am spurned off by my mentor Vashishtha and also like that by his sons. - ॥ 1-58-17॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/16अयोध्याधिपते वीर शापाच्चण्डालतां गतः । अथ तद्वाक्यमाकर्ण्य राजा चण्डालतां गतः ॥ १-५८-१६ayodhyAdhipate vIra zApAccaNDAlatAM gataH । atha tadvAkyamAkarNya rAjA caNDAlatAM gataH ॥ 1-58-16- oh, brave lord of Ayodhya, you are accurst to the state of chandala.' In response to his words the king, who had fallen into the state of a chandala yet proficient in expression - ॥ 1-58-16॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/15इदं जगाद भद्रं ते राजानं घोरदर्शनम् । किमागमनकार्यं ते राजपुत्र महाबल ॥ १-५८-१५idaM jagAda bhadraM te rAjAnaM ghoradarzanam । kimAgamanakAryaM te rAjaputra mahAbala ॥ 1-58-15- that king who was in a terrible aspect 'let safety betide you,' and then spoke on this sentence to him. 'What is the purpose of your visit, oh ! great-mighty prince ( Trishanku ) - ॥ 1-58-15॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/14चण्डालरूपिणं राम मुनिः कारुण्यमागतः । कारुण्यात्स महातेजा वाक्यं परमधार्मिकः ॥ १-५८-१४caNDAlarUpiNaM rAma muniH kAruNyamAgataH । kAruNyAtsa mahAtejA vAkyaM paramadhArmikaH ॥ 1-58-14- chandala ( from kingship and for officiating rituals ), oh ! Rama, he was touched with pity. The great-resplendent sage and highly generous Vishvaamitra firstly said to . - ॥ 1-58-14॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/13दह्यमानो दिवारात्रं विश्वामित्रं तपोधनम् । विश्वामित्रस्तु तं दृष्ट्वा राजानं विफलीकृतम् ॥१-५८-१३dahyamAno divArAtraM vizvAmitraM tapodhanam । vizvAmitrastu taM dRSTvA rAjAnaM viphalIkRtam ॥1-58-13- burning with distress night and day, to Vishvaamitra who was rich in asceticism. But sage Vishvaamitra, on seeing at that mien of the king which was rendered to that of a precluded . - ॥ 1-58-13॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/12प्राद्रवन् सहिता राम पौरा येऽस्यानुगामिनः । एको हि राजा काकुत्स्थ जगाम परमात्मवान् ॥ १-५८-१२prAdravan sahitA rAma paurA ye'syAnugAminaH । eko hi rAjA kAkutstha jagAma paramAtmavAn ॥ 1-58-12- inhabitants of the city and his followers, oh ! Rama they all fled away. Oh ! Descendant of Kakustha, the resolutely self-assured king went, wandering alone . - ॥ 1-58-12॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/11चित्यमाल्यानुलेपश्च आयसाभरणोऽभवत् । तं दृष्ट्वा मंत्रिणः सर्वे त्यक्त्वा चण्डालरूपिणम् ॥ १-५८-११cityamAlyAnulepazca AyasAbharaNo'bhavat । taM dRSTvA maMtriNaH sarve tyaktvA caNDAlarUpiNam ॥ 1-58-11His body was besmeared with crematory ashes and on his robes lay funeral wreath. He had on him ornaments made of iron. On seeing him in the form of a chandala, all deserted him including all of his ministers -॥ 1-58-11॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/10अथ रात्र्यां व्यतीतायां राजा चण्डालतां गतः । नीलवस्त्रधरो नीलः परुषो ध्वस्तमूर्धजः ॥ १-५८-१०atha rAtryAM vyatItAyAM rAjA caNDAlatAM gataH । nIlavastradharo nIlaH paruSo dhvastamUrdhajaH ॥ 1-58-10And one night after, the king became a Chandala. The king was tranformed into a dark complexioned dirty man with dishevelled hair. He had on him dark (soiled) clothes. ॥ 1-58-10॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/9शेपुः परमसंक्रुद्धाश्चण्डालत्वं गमिष्यसि । इत्युक्त्वा ते महात्मानो विविशुः स्वं स्वमाश्रमम् ॥ १-५८-९zepuH paramasaMkruddhAzcaNDAlatvaM gamiSyasi । ityuktvA te mahAtmAno vivizuH svaM svamAzramam ॥ 1-58-9- they become very highly infuriated and cursed saying "Be a Chandala" .On saying thus those great-souled sons of Vashishtha entered to one's own hermitage. ॥ 1-58-9॥