- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/18अनवाप्यैव तं कामं मया प्राप्तो विपर्ययः | सशरीरो दिवं यायामिति मे सौम्य दर्शन || १-५८-१८anavApyaiva taM kAmaM mayA prApto viparyayaH | sazarIro divaM yAyAmiti me saumya darzana || 1-58-18- My aspiration remained unachievable, besides, this discrepancy bechanced upon me. Oh ! Gentle sage ( Vishvaamitra ) it is my intention to enter heaven with my physical body. - [1-58-18]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/17अब्रवीत् प्रांजलिर्वाक्यं वाक्यज्ञो वाक्यकोविदम् | प्रत्याख्यातोऽस्मि गुरुणा गुरुपुत्रैस्तथैव च || १-५८-१७abravIt prAMjalirvAkyaM vAkyajJo vAkyakovidam | pratyAkhyAto'smi guruNA guruputraistathaiva ca || 1-58-17- spoke to one (Vishvaamitra) expert in speech, with folded hands. 'I am spurned off by my mentor Vashishtha and also like that by his sons. - [1-58-17]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/16अयोध्याधिपते वीर शापाच्चण्डालतां गतः | अथ तद्वाक्यमाकर्ण्य राजा चण्डालतां गतः || १-५८-१६ayodhyAdhipate vIra zApAccaNDAlatAM gataH | atha tadvAkyamAkarNya rAjA caNDAlatAM gataH || 1-58-16- oh, brave lord of Ayodhya, you are accurst to the state of chandala.' In response to his words the king, who had fallen into the state of a chandala yet proficient in expression,..... - [1-58-16]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/15इदं जगाद भद्रं ते राजानं घोरदर्शनम् | किमागमनकार्यं ते राजपुत्र महाबल || १-५८-१५idaM jagAda bhadraM te rAjAnaM ghoradarzanam | kimAgamanakAryaM te rAjaputra mahAbala || 1-58-15- that king who was in a terrible aspect 'let safety betide you,' and then spoke on this sentence to him. 'What is the purpose of your visit, oh ! great-mighty prince ( Trishanku ),..... - [1-58-15]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/14चण्डालरूपिणं राम मुनिः कारुण्यमागतः | कारुण्यात्स महातेजा वाक्यं परमधार्मिकः || १-५८-१४caNDAlarUpiNaM rAma muniH kAruNyamAgataH | kAruNyAtsa mahAtejA vAkyaM paramadhArmikaH || 1-58-14- chandala ( from kingship and for officiating rituals ), oh ! Rama, he was touched with pity. The great-resplendent sage and highly generous Vishvaamitra firstly said to..... - [1-58-14]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/13दह्यमानो दिवारात्रं विश्वामित्रं तपोधनम् | विश्वामित्रस्तु तं दृष्ट्वा राजानं विफलीकृतम् ||१-५८-१३dahyamAno divArAtraM vizvAmitraM tapodhanam | vizvAmitrastu taM dRSTvA rAjAnaM viphalIkRtam ||1-58-13- burning with distress night and day, to Vishvaamitra who was rich in asceticism. But sage Vishvaamitra, on seeing at that mien of the king which was rendered to that of a precluded..... - [1-58-13]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/12प्राद्रवन् सहिता राम पौरा येऽस्यानुगामिनः | एको हि राजा काकुत्स्थ जगाम परमात्मवान् || १-५८-१२prAdravan sahitA rAma paurA ye'syAnugAminaH | eko hi rAjA kAkutstha jagAma paramAtmavAn || 1-58-12- inhabitants of the city and his followers, oh ! Rama they all fled away. Oh ! Descendant of Kakustha, the resolutely self-assured king went, wandering alone..... - [1-58-12]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/11चित्यमाल्यानुलेपश्च आयसाभरणोऽभवत् | तं दृष्ट्वा मंत्रिणः सर्वे त्यक्त्वा चण्डालरूपिणम् || १-५८-११cityamAlyAnulepazca AyasAbharaNo'bhavat | taM dRSTvA maMtriNaH sarve tyaktvA caNDAlarUpiNam || 1-58-11His body was besmeared with crematory ashes and on his robes lay funeral wreath. He had on him ornaments made of iron. On seeing him in the form of a chandala, all deserted him including all of his ministers,..... -[1-58-11]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/10अथ रात्र्यां व्यतीतायां राजा चण्डालतां गतः | नीलवस्त्रधरो नीलः परुषो ध्वस्तमूर्धजः || १-५८-१०atha rAtryAM vyatItAyAM rAjA caNDAlatAM gataH | nIlavastradharo nIlaH paruSo dhvastamUrdhajaH || 1-58-10And one night after, the king became a Chandala. The king was tranformed into a dark complexioned dirty man with dishevelled hair. He had on him dark (soiled) clothes. [1-58-10]
- •siva.sh/ramayana/bala-kanda/58/9शेपुः परमसंक्रुद्धाश्चण्डालत्वं गमिष्यसि | इत्युक्त्वा ते महात्मानो विविशुः स्वं स्वमाश्रमम् || १-५८-९zepuH paramasaMkruddhAzcaNDAlatvaM gamiSyasi | ityuktvA te mahAtmAno vivizuH svaM svamAzramam || 1-58-9- they become very highly infuriated and cursed saying "Be a Chandala" .On saying thus those great-souled sons of Vashishtha entered to one's own hermitage. [1-58-9]