1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/4/6
    प्रवेश्य चैनं त्वरितं रामो वचन मब्रवीत् | यदागमनकृत्यं ते भूयस्तद्भ्रुह्यशेषतः || २-४-६pravezya cainaM tvaritaM rAmo vacana mabravIt | yadAgamanakRtyaM te bhUyastadbhruhyazeSataH || 2-4-6Rama got Sumantra admitted and said to him, 'What is the purpose of your coming back so quickly ? Tell me whatever is there without holding back.' [2-4-6]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/4/5
    द्वाःस्थैरावेदितं तस्य रामायागमनं पुनः | श्रुत्वैव चापि रामस्तं प्राप्तं शङ्कान्वितोऽभवत् || २-४-५dvAHsthairAveditaM tasya rAmAyAgamanaM punaH | zrutvaiva cApi rAmastaM prAptaM zaGkAnvito'bhavat || 2-4-5The doorkeepers informed Rama of Sumantra's arrival. As soon as he learnt that Sumantra was back again, Rama was filled with apprehensions. [2-4-5]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/4/4
    प्रतिगृह्य स तद्वाक्यं सूतः पुनरुपाययौ | रामस्य भवनं शीघ्रं राममानयितुं पुनः || २-४-४pratigRhya sa tadvAkyaM sUtaH punarupAyayau | rAmasya bhavanaM zIghraM rAmamAnayituM punaH || 2-4-4In obedience to the command of the king, Sumantra set out speedily to the palace of Rama to fetch him back once again. [2-4-3]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/4/3
    अथान्तर्गृहमासाद्य राजा दशरथस्तदा | सूतमामन्त्रयामास रामं पुनरिहानय || २-४-३athAntargRhamAsAdya rAjA dazarathastadA | sUtamAmantrayAmAsa rAmaM punarihAnaya || 2-4-3Therafter king Dasharatha on retiring to his private apartment, ordered Sumantra to bring Rama once again. [2-4-3]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/4/2
    श्व एव पुष्यो भविता श्वोऽभिषेच्यस्तु मे सुतः | रामो राजीवताम्राक्षो यौवराज्य इति प्रभुः || २-४-२zva eva puSyo bhavitA zvo'bhiSecyastu me sutaH | rAmo rAjIvatAmrAkSo yauvarAjya iti prabhuH || 2-4-2- 'Tomorrow will be a day when the constellation of Pushya would be in the ascendant. My son Rama, who has eyes like red lotus, can be crowned as a prince tomorrow.' [2-4-2]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/4/1
    गतेष्वथ नृपो भूयः पौरेषु सह मन्त्रिभिः | मन्त्रयुत्वा ततश्चक्रे निश्चयज्ञः स निश्चयम् || २-४-१gateSvatha nRpo bhUyaH paureSu saha mantribhiH | mantrayutvA tatazcakre nizcayajJaH sa nizcayam || 2-4-1After the citizens left, Dasharatha who was efficient in taking decisions ( pertaining to place and time of ceremonies ), again conferred with the ministers and decided thus: - [2-4-1]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/3/49
    ते चापि पौरा नृपतेर्वचस्त | च्छ्रुत्वा तदा लाभमिवेष्टमाशु | नरेन्द्रमामन्त्र्य गृहाणि गत्वा | देवान् समानर्चुरतिप्रहृष्टाः || २-३-४९ te cApi paurA nRpatervacasta | cchrutvA tadA lAbhamiveSTamAzu | narendramAmantrya gRhANi gatvA | devAn samAnarcuratiprahRSTAH || 2-3-49On hearing such pronouncement by the king, the citizens also felt they have got something beneficial for themselves. They took leave of the king (Dasharatha) and hastening home, full of joy, began worshipping their gods. [2-3-49]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/3/48
    अथाभिवाद्य राजानं रथमारुह्य राघवः | ययौ स्वं द्युतिमद्वेश्म जनौघैः प्रतिपूजितः || २-३-४८ athAbhivAdya rAjAnaM rathamAruhya rAghavaH | yayau svaM dyutimadvezma janaughaiH pratipUjitaH || 2-3-48 Having paid his obeisance to the king, Rama ascended the chariot amidst the acclaim of multitudes of men and left for his splendid abode. [2-3-48]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/3/47
    त्वरिताः शीघ्रमभ्येत्य कौसल्यायै न्यवेदयन् | सा हिरण्यं च गाश्चैव रत्नानि विविधानि च | व्यादिदेश प्रियाख्येभ्यः कौसल्या प्रमदोत्तमा || २-३-४७tvaritAH zIghramabhyetya kausalyAyai nyavedayan | sA hiraNyaM ca gAzcaiva ratnAni vividhAni ca | vyAdideza priyAkhyebhyaH kausalyA pramadottamA || 2-3-47- quickly approached and reported the matter to Kaushalya. The foremost of women, Kaushalya ordered gifts of gold, cows and various kinds of gems to be given to the messengers who brought this good tiding. [2-3-47]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/3/46
    तस्मात्त्वमपि चात्मानं नियम्यैवं समाचर | तच्छ्रुत्वा सुहृदस्तस्य रामस्य प्रियकारिणः || २-३-४६tasmAttvamapi cAtmAnaM niyamyaivaM samAcara | tacchrutvA suhRdastasya rAmasya priyakAriNaH || 2-3-46Hence conduct yourself with your mind under control. Having heard this, Rama's friends with the intention of causing pleasure,..... - [2-3-46]