1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/36
    यस्मिन्बत निमग्नोऽहं कौसल्ये राघवं विना | दुस्तरो जीवता देवि मयाऽयं शोकसागरः || २-५९-३६yasminbata nimagno'haM kausalye rAghavaM vinA | dustaro jIvatA devi mayA'yaM zokasAgaraH || 2-59-36Oh ! Devi Kausalya, I am completely immersed in this ocean of sorrow. Without Raaghava ( Rama ), I cannot cross this ( sea of sorrow ) alive. Ah ! what a pity ?
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/31
    अहं तावन्महाराजे पितृत्वं नोपलक्ष्ये | भ्राता भर्ता च बन्धुश्च पिता च मम राघवः || २-५८-३१ahaM tAvanmahArAje pitRtvaM nopalakSye | bhrAtA bhartA ca bandhuzca pitA ca mama rAghavaH || 2-58-31I do not regard the great king as my father. Rama alone is my brother, protector, friend and father. [2-58-31]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/34
    ततस्तमन्तःपुरनादमुत्थितं समीक्ष्य वृद्धा स्तरुणाश्च मानवाः। स्त्रियश्च सर्वा रुरुदुः समन्ततः पुरं तदासीत्पुनरेव सङ्कुलम् || २-५७-३४tatastamantaHpuranAdamutthitaM samIkSya vRddhA staruNAzca mAnavAH| striyazca sarvA ruruduH samantataH puraM tadAsItpunareva saGkulam || 2-57-34Having heard the sound emanating from the inner apartment, people, old, young and women, of the city lamented. The city was crowded again. [2-56-34]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/3
    अनुज्ञातस्सुमन्त्रोऽथ योजयित्वा हयोत्तमान् | अयोध्यामेव नगरीं प्रययौ गाढदुर्मनाः || २-५७-३ anujJAtassumantro'tha yojayitvA hayottamAn | ayodhyAmeva nagarIM prayayau gADhadurmanAH || 2-57-3 Permitted ( by Rama ) to leave, Sumantra harnessed the best of horses and set out for the city of Ayodhya with a heavy heart. [2-57-3]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/11
    समभूमितले रम्ये द्रुमैर्बहुभिरावृते | पुण्ये रंस्यामहे तात चित्रकूटस्य कानने || २-५६-११samabhUmitale ramye drumairbahubhirAvRte | puNye raMsyAmahe tAta citrakUTasya kAnane || 2-56-11Oh ! dear this sacred forest of Chitrakuta standing on a level land is full of various trees. Let us enjoy it.' [2-56-11]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/55/15
    ततो वेतसशाखाश्च जम्बूशाखाश्च वीर्यवान् | चकार लक्ष्मणश्छित्वा सीतायाः सुखमासनम् || २-५५-१५tau kASThasaGghAtamatho cakratussumahAplavam | zuSkairvaMzaissamAstIrNamuzIraizca samAvRtam || 2-55-14The valiant Lakshmana cut the stems of reeds and branches of the Jambu tree to prepare a comfortable seat for Sita (on that float). [2-55-15]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/21
    चिरस्य खलु काकुत्स्थ पश्यामि त्वामिहागतम् | श्रुतं तव मया चेदं विवासनमकारणम् || २-५४-२१cirasya khalu kAkutstha pazyAmi tvAmihAgatam | zrutaM tava mayA cedaM vivAsanamakAraNam || 2-54-21- 'Oh ! descendant of the Kakutstha dynasty, I am able to see you on your arrival here after a long time. I have also heard about your unwarranted banishment. [2-54-21]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/53/22
    मन्ये प्रीतिविशिष्टा सा मत्तो लक्ष्मण शारिका | यस्यास्तच्छ्रूयते वाक्यं शुक पादमरेर्दश || २-५३-२२manye prItiviziSTA sA matto lakSmaNa zArikA | yasyAstacchrUyate vAkyaM zuka pAdamarerdaza || 2-53-22(On hearing my banishment) her myna would say to her parrot, 'Oh ! parrot, bite the foot of the enemy'. I think that bird is a greater source of joy to my mother than I, Oh ! Lakshmana. [2-53-22]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/52/90
    यानि त्वत्तीरवासीनि दैवतानि च सन्ति हि | तानि सर्वाणि यक्ष्यामि तीर्थान्यायतनानि च || २-५२-९० yAni tvattIravAsIni daivatAni ca santi hi | tAni sarvANi yakSyAmi tIrthAnyAyatanAni ca || 2-52-90 I shall worship all those deities inhabiting your banks and all sacred spots and temples. [2-52-90]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/28/11
    सुप्यते पर्णशय्यासु स्वयं भग्नासु भूतले | रात्रिषु श्रमखिन्नेन तस्माद्दुःखतरं वनम् || २-२८-११supyate parNazayyAsu svayaM bhagnAsu bhUtale | rAtriSu zramakhinnena tasmAdduHkhataraM vanam || 2-28-11Exhausted with struggles one has to sleep at night on a bed of leaves fallen on their own on the ground. Therefore, forest life is extremely painful. [2-28-11]