1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/59
    फलानि मूलानि च भक्षयन्वने गिरींश्च पश्यन् सरितस्सरांसि च | वनं प्रविश्यैव विचित्रपादपम् सुखी भविष्यामि तवास्तु निर्वृतिः || २-३४-५९phalAni mUlAni ca bhakSayanvane girIMzca pazyan saritassarAMsi ca | vanaM pravizyaiva vicitrapAdapam sukhI bhaviSyAmi tavAstu nirvRtiH || 2-34-59Entering the forest full of various kinds of trees I shall be happy to view the mountains, rivers and the lakes and to eat fruits and roots. (Hence) do not grieve. [2-34-59]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/58
    तदद्य नैवानघ राज्यमव्ययं न सर्वकामान्न सुखं न मैथिलीम् | न जीवितं त्वामनृतेन योजयन् वृणीय सत्यं व्रतमस्तु ते तथा || २-३४-५८tadadya naivAnagha rAjyamavyayaM na sarvakAmAnna sukhaM na maithilIm | na jIvitaM tvAmanRtena yojayan vRNIya satyaM vratamastu te tathA || 2-34-58Oh ! sinless one by associating you with falsehood I will neither seek this eternal kingdom nor objects of desires nor objects of happiness nor Maithili ( Sita ) nor even my life. I only wish that your vow comes true. [2-34-58]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/57
    न मे तथा पार्थिव धीयते मनो महत्सु कामेषु न चात्मनःप्रिये | यथा निदेशे तव शिष्टसम्मते व्यपैतु दुःखं तव मत्कृतेऽनघ || २-३४-५७na me tathA pArthiva dhIyate mano mahatsu kAmeSu na cAtmanaHpriye | yathA nideze tava ziSTasammate vyapaitu duHkhaM tava matkRte'nagha || 2-34-57Oh ! king my mind derives no happiness from great enjoyment or personal comfort as it does from carrying out your order. This is corroborated by the wise. Your grief (relating to filfilment of the vow) on mt account will be dispelled, Oh ! sinless one. [2-34-57]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/56
    मया निसृष्टां भरतो महीमिमां सशैलषण्डां सपुरां सकाननाम् | शिवां सुसीमामनुशास्तु केवलं त्वया यदुक्तं नृपते तथास्तु तत् || २-३४-५६mayA nisRSTAM bharato mahImimAM sazailaSaNDAM sapurAM sakAnanAm | zivAM susImAmanuzAstu kevalaM tvayA yaduktaM nRpate tathAstu tat || 2-34-56I am leaving behind, Oh ! king this (auspicious) land with its welllaid boundaries, mountain ranges, cities and forests, which Bharata alone should rule. Let it happen the way you have said. [2-34-56]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/55
    पुरं च राष्ट्रं च मही च केवला मया निसृष्टा भरताय दीयताम् | अहं निदेशं भवतोऽनुपालयन् वनं गमिष्यामि चिराय सेवितुम् || २-३४-५५puraM ca rASTraM ca mahI ca kevalA mayA nisRSTA bharatAya dIyatAm | ahaM nidezaM bhavato'nupAlayan vanaM gamiSyAmi cirAya sevitum || 2-34-55I am renouncing this city, kingdom and this entire earth, and let all this be conferred on Bharata. In obedience to your order, I shall go and live in the forest for a long time. [2-34-55]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/54
    येन संस्तम्भनीयोऽयं सर्वो बाष्पगलो जनः | स त्वं पुरुषशार्दूल किमर्थं विक्रियां गतः || २-३४-५४caturdazasu varSeSu gateSu narasattama | punardrakSyasi mAM prAptaM santApo'yaM vimucyatAm || 2-34-53When you, Oh ! tiger among men, are required (as king) to pacify those whose throats are choked with tears, why this change in you? [2-34-54]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/53
    चतुर्दशसु वर्षेषु गतेषु नरसत्तम | पुनर्द्रक्ष्यसि मां प्राप्तं सन्तापोऽयं विमुच्यताम् || २-३४-५३caturdazasu varSeSu gateSu narasattama | punardrakSyasi mAM prAptaM santApo'yaM vimucyatAm || 2-34-53I shall return after fourteen years have passed, Oh ! best among men you will see me back, Give up this grief. [2-34-53]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/52
    पिता हि दैवतं तात देवतानामपि स्मृतम् | तस्माद्दैवतमित्येव करिष्यामि पितुर्वचः || २-३४-५२pitA hi daivataM tAta devatAnAmapi smRtam | tasmAddaivatamityeva kariSyAmi piturvacaH || 2-34-52Father is divine even for the gods as cited in scriptures, therefore, looking upon father as my god, I will carry out his words, Oh ! father. [2-34-52]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/51
    मा चोत्कण्ठां कृथा देव वने रंस्यामहे वयम् | प्रशान्तहरिणाकीर्णे नानाशकुनिनादिते || २-३४-५१mA cotkaNThAM kRthA deva vane raMsyAmahe vayam | prazAntahariNAkIrNe nAnAzakuninAdite || 2-34-51Do not worry, Oh ! Lord We will enjoy (our stay in) the peaceful forest full of deer and resounding with the chirping of various birds. [2-34-51]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/34/50
    अर्थितो ह्यस्मि कैकेय्या वनं गच्छेति राघव | मया चोक्तं व्रजामीति तत्सत्यमनुपालये || २-३४-५०arthito hyasmi kaikeyyA vanaM gaccheti rAghava | mayA coktaM vrajAmIti tatsatyamanupAlaye || 2-34-50'Oh ! Rama, go to the forest', Kaikeyi had said, and I have given her word I would go. I must fulfil my promise. [2-34-50]