- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/90/23श्वस्तु गन्तासि तं देशं वसाद्य सह मन्त्रिभिः। एतन्मे कुरु सुप्राज्ञ कामं कामार्थकोविद || २-९०-२३zvastu gantAsi taM dezaM vasAdya saha mantribhiH| etanme kuru suprAjJa kAmaM kAmArthakovida || 2-90-23Oh ! supremely sagacious prince gifted with the knowledge of kama (desire) and artha (wealth), tomorrow you go, but to night stay here with your ministers and fulfil my desire.' [2-90-23]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/90/19वशिष्ठादिभिः ऋत्विग्भिर्याचितो भगवांस्ततः | उवाच तं भरद्वाजः प्रसादाद्भरतं वचः || २-९०-१९vaziSThAdibhiH RtvigbhiryAcito bhagavAMstataH | uvAca taM bharadvAjaH prasAdAdbharataM vacaH || 2-90-19Likewise besought by Vasistha and other priests, the venerable Bharadwaja was pleased to tell Bharata : - [2-90-19]
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/6यस्य क्षणवियोगेन लोको ह्यप्रियदर्शनः । उक्थेन रहितो ह्येष मृतकः प्रोच्यते यथा ।। १-१५-६ ।।yasya kSaNaviyogena loko hyapriyadarzanaH | ukthena rahito hyeSa mRtakaH procyate yathA || 1-15-6 ||I have just lost Him whose separation for a moment would render all the universes unfavorable and void, like bodies without life. ।। 1-15-6 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/5अर्जुन उवाच वञ्चितोऽहं महाराज हरिणा बन्धुरूपिणा । येन मेऽपहृतं तेजो देवविस्मापनं महत् ।। १-१५-५ ।।arjuna uvAca vaJcito'haM mahArAja hariNA bandhurUpiNA | yena me'pahRtaM tejo devavismApanaM mahat || 1-15-5 ||Arjuna said: O King! The Supreme Personality of Godhead, Hari, who treated me exactly like an intimate friend, has left me alone. Thus my astounding power, which astonished even the demigods, is no longer with me. ।। 1-15-5 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/4सख्यं मैत्रीं सौहृदं च सारथ्यादिषु संस्मरन् । नृपमग्रजमित्याह बाष्पगद्गदया गिरा ।। १-१५-४ ।।sakhyaM maitrIM sauhRdaM ca sArathyAdiSu saMsmaran | nRpamagrajamityAha bASpagadgadayA girA || 1-15-4 ||Remembering Lord Kṛṣṇa and His well wishes, benefactions, intimate familial relations and His chariot driving, Arjuna, overwhelmed and breathing very heavily, began to speak. ।। 1-15-4 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/3कृच्छ्रेण संस्तभ्य शुचः पाणिनाऽऽमृज्य नेत्रयोः । परोक्षेण समुन्नद्धप्रणयौत्कण्ठ्यकातरः ।। १-१५-३ ।।kRcchreNa saMstabhya zucaH pANinA''mRjya netrayoH | parokSeNa samunnaddhapraNayautkaNThyakAtaraH || 1-15-3 ||With great difficulty he checked the tears of grief that smeared his eyes. He was very distressed because Lord Kṛṣṇa was out of his sight, and he increasingly felt affection for Him. ।। 1-15-3 ।।
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/75/17इत्यादिबहुभिर्वाक्यैः क्रूरैः सम्भर्त्सितोऽनघः | विव्यथे भरतस्तीव्रं व्रणे तुद्येव सूचिना || २-७५-१७ityAdibahubhirvAkyaiH krUraiH sambhartsito'naghaH | vivyathe bharatastIvraM vraNe tudyeva sUcinA || 2-75-17Thus reproached by many a harsh word, like needle pricking a wound, the sinless Bharata was intensely pained. [2-75-17]
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/2शोकेन शुष्यद्वदनहृत्सरोजो हतप्रभः । विभुं तमेवानुध्यायन्नाशक्नोत्प्रतिभाषितुम् ।। १-१५-२ ।।zokena zuSyadvadanahRtsarojo hataprabhaH | vibhuM tamevAnudhyAyannAzaknotpratibhASitum || 1-15-2 ||Due to grief, Arjuna’s mouth and lotuslike heart had dried up. Therefore his body lost all luster. Now, remembering the Supreme Lord, he could hardly utter a word in reply. ।। 1-15-2 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/1सूत उवाच एवं कृष्णसखः कृष्णो भ्रात्रा राज्ञा विकल्पितः । नानाशङ्कास्पदं रूपं कृष्णविश्लेषकर्शितः ।। १-१५-१ ।।sUta uvAca evaM kRSNasakhaH kRSNo bhrAtrA rAjJA vikalpitaH | nAnAzaGkAspadaM rUpaM kRSNavizleSakarzitaH || 1-15-1 ||Sūta Gosvāmī said: Arjuna, the celebrated friend of Lord Kṛṣṇa, was griefstricken because of his strong feeling of separation from Kṛṣṇa, over and above all Mahārāja Yudhiṣṭhira’s speculative inquiries. ।। 1-15-1 ।।
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/75/16इदं हि तव विस्तीर्णं धनधान्यसमाचितम् | हस्त्वश्वरथसम्पूर्णं राज्यं निर्यातितं तया || २-७५-१६idaM hi tava vistIrNaM dhanadhAnyasamAcitam | hastvazvarathasampUrNaM rAjyaM niryAtitaM tayA || 2-75-16This vast kingdom, with all its abundance of wealth and grain, elephants, horses and chariots has been delivered to you by her.' [2-75-16]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/90/23श्वस्तु गन्तासि तं देशं वसाद्य सह मन्त्रिभिः। एतन्मे कुरु सुप्राज्ञ कामं कामार्थकोविद || २-९०-२३zvastu gantAsi taM dezaM vasAdya saha mantribhiH| etanme kuru suprAjJa kAmaM kAmArthakovida || 2-90-23Oh ! supremely sagacious prince gifted with the knowledge of kama (desire) and artha (wealth), tomorrow you go, but to night stay here with your ministers and fulfil my desire.' [2-90-23]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/90/19वशिष्ठादिभिः ऋत्विग्भिर्याचितो भगवांस्ततः | उवाच तं भरद्वाजः प्रसादाद्भरतं वचः || २-९०-१९vaziSThAdibhiH RtvigbhiryAcito bhagavAMstataH | uvAca taM bharadvAjaH prasAdAdbharataM vacaH || 2-90-19Likewise besought by Vasistha and other priests, the venerable Bharadwaja was pleased to tell Bharata : - [2-90-19]
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/6यस्य क्षणवियोगेन लोको ह्यप्रियदर्शनः । उक्थेन रहितो ह्येष मृतकः प्रोच्यते यथा ।। १-१५-६ ।।yasya kSaNaviyogena loko hyapriyadarzanaH | ukthena rahito hyeSa mRtakaH procyate yathA || 1-15-6 ||I have just lost Him whose separation for a moment would render all the universes unfavorable and void, like bodies without life. ।। 1-15-6 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/5अर्जुन उवाच वञ्चितोऽहं महाराज हरिणा बन्धुरूपिणा । येन मेऽपहृतं तेजो देवविस्मापनं महत् ।। १-१५-५ ।।arjuna uvAca vaJcito'haM mahArAja hariNA bandhurUpiNA | yena me'pahRtaM tejo devavismApanaM mahat || 1-15-5 ||Arjuna said: O King! The Supreme Personality of Godhead, Hari, who treated me exactly like an intimate friend, has left me alone. Thus my astounding power, which astonished even the demigods, is no longer with me. ।। 1-15-5 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/4सख्यं मैत्रीं सौहृदं च सारथ्यादिषु संस्मरन् । नृपमग्रजमित्याह बाष्पगद्गदया गिरा ।। १-१५-४ ।।sakhyaM maitrIM sauhRdaM ca sArathyAdiSu saMsmaran | nRpamagrajamityAha bASpagadgadayA girA || 1-15-4 ||Remembering Lord Kṛṣṇa and His well wishes, benefactions, intimate familial relations and His chariot driving, Arjuna, overwhelmed and breathing very heavily, began to speak. ।। 1-15-4 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/3कृच्छ्रेण संस्तभ्य शुचः पाणिनाऽऽमृज्य नेत्रयोः । परोक्षेण समुन्नद्धप्रणयौत्कण्ठ्यकातरः ।। १-१५-३ ।।kRcchreNa saMstabhya zucaH pANinA''mRjya netrayoH | parokSeNa samunnaddhapraNayautkaNThyakAtaraH || 1-15-3 ||With great difficulty he checked the tears of grief that smeared his eyes. He was very distressed because Lord Kṛṣṇa was out of his sight, and he increasingly felt affection for Him. ।। 1-15-3 ।।
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/75/17इत्यादिबहुभिर्वाक्यैः क्रूरैः सम्भर्त्सितोऽनघः | विव्यथे भरतस्तीव्रं व्रणे तुद्येव सूचिना || २-७५-१७ityAdibahubhirvAkyaiH krUraiH sambhartsito'naghaH | vivyathe bharatastIvraM vraNe tudyeva sUcinA || 2-75-17Thus reproached by many a harsh word, like needle pricking a wound, the sinless Bharata was intensely pained. [2-75-17]
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/2शोकेन शुष्यद्वदनहृत्सरोजो हतप्रभः । विभुं तमेवानुध्यायन्नाशक्नोत्प्रतिभाषितुम् ।। १-१५-२ ।।zokena zuSyadvadanahRtsarojo hataprabhaH | vibhuM tamevAnudhyAyannAzaknotpratibhASitum || 1-15-2 ||Due to grief, Arjuna’s mouth and lotuslike heart had dried up. Therefore his body lost all luster. Now, remembering the Supreme Lord, he could hardly utter a word in reply. ।। 1-15-2 ।।
- •siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-1/15/1सूत उवाच एवं कृष्णसखः कृष्णो भ्रात्रा राज्ञा विकल्पितः । नानाशङ्कास्पदं रूपं कृष्णविश्लेषकर्शितः ।। १-१५-१ ।।sUta uvAca evaM kRSNasakhaH kRSNo bhrAtrA rAjJA vikalpitaH | nAnAzaGkAspadaM rUpaM kRSNavizleSakarzitaH || 1-15-1 ||Sūta Gosvāmī said: Arjuna, the celebrated friend of Lord Kṛṣṇa, was griefstricken because of his strong feeling of separation from Kṛṣṇa, over and above all Mahārāja Yudhiṣṭhira’s speculative inquiries. ।। 1-15-1 ।।
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/75/16इदं हि तव विस्तीर्णं धनधान्यसमाचितम् | हस्त्वश्वरथसम्पूर्णं राज्यं निर्यातितं तया || २-७५-१६idaM hi tava vistIrNaM dhanadhAnyasamAcitam | hastvazvarathasampUrNaM rAjyaM niryAtitaM tayA || 2-75-16This vast kingdom, with all its abundance of wealth and grain, elephants, horses and chariots has been delivered to you by her.' [2-75-16]