- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/33सितमेघनिभं चापि राजवेश्म सुतोरणम् | दिव्यमाल्यकृताकारं दिव्यगन्धसमुक्षितम् || २-९१-३३sitameghanibhaM cApi rAjavezma sutoraNam | divyamAlyakRtAkAraM divyagandhasamukSitam || 2-91-33An auspicious royal palace with splendid archs resembling white clouds sprang up. It was sprinkled with celestial perfumes and adorned with beautiful garlands. [2-91-33]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/32चतुः शालानि शुभ्राणि शालाश्च गजवाजिनाम् | हर्म्यप्रासादसम्बाधास्तोरणानि शुभानि च || २-९१-३२catuH zAlAni zubhrANi zAlAzca gajavAjinAm | harmyaprAsAdasambAdhAstoraNAni zubhAni ca || 2-91-32Bright quadrangles, stables for elephants and horses, auspicious arch ways for palaces and mansions sprang up. [2-91-32]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/28तस्मिन्नुपरते शब्दे दिव्ये श्रोत्र सुखे नृणाम् | ददर्श भारतं सैन्यं विधानं विश्वकर्मणः || २-९१-२८tasminnuparate zabde divye zrotra sukhe nRNAm | dadarza bhArataM sainyaM vidhAnaM vizvakarmaNaH || 2-91-28When the celestial sounds pleasing to the ears of men had subsided, the army of Bharata beheld the wonderful creations of Visvakarma. [2-91-28]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/22एवं समाधिना युक्तस्तेजसाऽप्रतिमेन च | शीक्षास्वरसमायुक्तं तपसा चाब्रवीन्मुनिः || २-९१-२२evaM samAdhinA yuktastejasA'pratimena ca | zIkSAsvarasamAyuktaM tapasA cAbravInmuniH || 2-91-22The valiant ascetic of incomparable lustre and power of penance in profound meditation said this in an accent in conformity with Vedic instruction. [2-91-22]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/18शक्रं याश्चोपतिष्ठन्ति ब्रह्माणं याश्च योषितः | सर्वास्तुम्बुरुणा सार्धमाह्वये सपरिच्छदाः || २-९१-१८zakraM yAzcopatiSThanti brahmANaM yAzca yoSitaH | sarvAstumburuNA sArdhamAhvaye saparicchadAH || 2-91-18I invoke all the women who attend on Indra and Bramha along with tumbur with all their (musical) instruments. [2-91-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/13आह्वये लोकपालांस्त्रीन् देवान् शक्रमुखांस्तथा | आतिथ्यं कर्तुमिच्छामि तत्र मे संविधीयताम् || २-९१-१३Ahvaye lokapAlAMstrIn devAn zakramukhAMstathA | AtithyaM kartumicchAmi tatra me saMvidhIyatAm || 2-91-13I invoke the three deities, guardians of the four quarters headed by Indra to extend hospitality (to Bharata). Let them make adequate arrangements in this regard. [2-91-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/9ते वृक्षानुदकं भूमिमाश्रमेषूटजां स्तथा | न हिंस्युरिति तेनाऽहमेक एव समागतः || २-९१-९te vRkSAnudakaM bhUmimAzrameSUTajAM stathA | na hiMsyuriti tenA'hameka eva samAgataH || 2-91-9Lest the army should damage the huts, trees, land, and defile the water in the ashram, I came here alone.' [2-91-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/109/12उद्विजन्ते यथा सर्पान्नरादनृतवादिनः | धर्मः सत्यं परो लोके मूलं स्वर्गस्य चोच्यते || २-१०९-१२udvijante yathA sarpAnnarAdanRtavAdinaH | dharmaH satyaM paro loke mUlaM svargasya cocyate || 2-109-12People are frightened at the sight of a man speaking untruth as though they have seen a serpent. Truth in this world is the greatest virtue and is said to be the very foundation of heaven. [2-109-12]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/8वाजिमुख्या मनुष्याश्च मत्ताश्च वरवारणाः | प्रच्छाद्य भगवन्भूमिं महतीमनुयान्ति माम् || २-९१-८vAjimukhyA manuSyAzca mattAzca varavAraNAH | pracchAdya bhagavanbhUmiM mahatImanuyAnti mAm || 2-91-8Oh ! venerable sage spirited horses, men and mighty rutting elephants follow me covering a wide expanse of land. [2-91-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/3अथोवाच भरद्वाजो भरतं प्रहसन्निव | जाने त्वां प्रीतिसंयुक्तं तुष्येस्त्वं येन केनचित् || २-९१-३athovAca bharadvAjo bharataM prahasanniva | jAne tvAM prItisaMyuktaM tuSyestvaM yena kenacit || 2-91-3Bharadwaja then said to Bharata with a gentle smile, 'I know you are full of love and content with whatever is offered you. [2-91-3]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/33सितमेघनिभं चापि राजवेश्म सुतोरणम् | दिव्यमाल्यकृताकारं दिव्यगन्धसमुक्षितम् || २-९१-३३sitameghanibhaM cApi rAjavezma sutoraNam | divyamAlyakRtAkAraM divyagandhasamukSitam || 2-91-33An auspicious royal palace with splendid archs resembling white clouds sprang up. It was sprinkled with celestial perfumes and adorned with beautiful garlands. [2-91-33]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/32चतुः शालानि शुभ्राणि शालाश्च गजवाजिनाम् | हर्म्यप्रासादसम्बाधास्तोरणानि शुभानि च || २-९१-३२catuH zAlAni zubhrANi zAlAzca gajavAjinAm | harmyaprAsAdasambAdhAstoraNAni zubhAni ca || 2-91-32Bright quadrangles, stables for elephants and horses, auspicious arch ways for palaces and mansions sprang up. [2-91-32]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/28तस्मिन्नुपरते शब्दे दिव्ये श्रोत्र सुखे नृणाम् | ददर्श भारतं सैन्यं विधानं विश्वकर्मणः || २-९१-२८tasminnuparate zabde divye zrotra sukhe nRNAm | dadarza bhArataM sainyaM vidhAnaM vizvakarmaNaH || 2-91-28When the celestial sounds pleasing to the ears of men had subsided, the army of Bharata beheld the wonderful creations of Visvakarma. [2-91-28]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/22एवं समाधिना युक्तस्तेजसाऽप्रतिमेन च | शीक्षास्वरसमायुक्तं तपसा चाब्रवीन्मुनिः || २-९१-२२evaM samAdhinA yuktastejasA'pratimena ca | zIkSAsvarasamAyuktaM tapasA cAbravInmuniH || 2-91-22The valiant ascetic of incomparable lustre and power of penance in profound meditation said this in an accent in conformity with Vedic instruction. [2-91-22]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/18शक्रं याश्चोपतिष्ठन्ति ब्रह्माणं याश्च योषितः | सर्वास्तुम्बुरुणा सार्धमाह्वये सपरिच्छदाः || २-९१-१८zakraM yAzcopatiSThanti brahmANaM yAzca yoSitaH | sarvAstumburuNA sArdhamAhvaye saparicchadAH || 2-91-18I invoke all the women who attend on Indra and Bramha along with tumbur with all their (musical) instruments. [2-91-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/13आह्वये लोकपालांस्त्रीन् देवान् शक्रमुखांस्तथा | आतिथ्यं कर्तुमिच्छामि तत्र मे संविधीयताम् || २-९१-१३Ahvaye lokapAlAMstrIn devAn zakramukhAMstathA | AtithyaM kartumicchAmi tatra me saMvidhIyatAm || 2-91-13I invoke the three deities, guardians of the four quarters headed by Indra to extend hospitality (to Bharata). Let them make adequate arrangements in this regard. [2-91-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/9ते वृक्षानुदकं भूमिमाश्रमेषूटजां स्तथा | न हिंस्युरिति तेनाऽहमेक एव समागतः || २-९१-९te vRkSAnudakaM bhUmimAzrameSUTajAM stathA | na hiMsyuriti tenA'hameka eva samAgataH || 2-91-9Lest the army should damage the huts, trees, land, and defile the water in the ashram, I came here alone.' [2-91-9]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/109/12उद्विजन्ते यथा सर्पान्नरादनृतवादिनः | धर्मः सत्यं परो लोके मूलं स्वर्गस्य चोच्यते || २-१०९-१२udvijante yathA sarpAnnarAdanRtavAdinaH | dharmaH satyaM paro loke mUlaM svargasya cocyate || 2-109-12People are frightened at the sight of a man speaking untruth as though they have seen a serpent. Truth in this world is the greatest virtue and is said to be the very foundation of heaven. [2-109-12]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/8वाजिमुख्या मनुष्याश्च मत्ताश्च वरवारणाः | प्रच्छाद्य भगवन्भूमिं महतीमनुयान्ति माम् || २-९१-८vAjimukhyA manuSyAzca mattAzca varavAraNAH | pracchAdya bhagavanbhUmiM mahatImanuyAnti mAm || 2-91-8Oh ! venerable sage spirited horses, men and mighty rutting elephants follow me covering a wide expanse of land. [2-91-8]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/91/3अथोवाच भरद्वाजो भरतं प्रहसन्निव | जाने त्वां प्रीतिसंयुक्तं तुष्येस्त्वं येन केनचित् || २-९१-३athovAca bharadvAjo bharataM prahasanniva | jAne tvAM prItisaMyuktaM tuSyestvaM yena kenacit || 2-91-3Bharadwaja then said to Bharata with a gentle smile, 'I know you are full of love and content with whatever is offered you. [2-91-3]