Search
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/6शङ्कितन्तु समुद्भ्रान्तमुत्पतन्तमिवाम्बरे । दृश्यमानमदृश्यं च वनोद्देशेषु केषुचित् ॥ ३-४४-६zaGkitantu samudbhrAntamutpatantamivAmbare । dRzyamAnamadRzyaM ca vanoddezeSu keSucit ॥ 3-44-6Suspecting that he might be caught, the deer was, as though jumping into the sky. Now it came within sight and now out of sight in the huge forest. ॥ 3-44-6॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/5अवेक्ष्यावेक्ष्य धावन्तं धनुष्पाणिर्महावने । अतिवृत्तमिषोः पाताल्लोभयानं कदाचन ॥ ३-४४-५avekSyAvekSya dhAvantaM dhanuSpANirmahAvane । ativRttamiSoH pAtAllobhayAnaM kadAcana ॥ 3-44-5Rama, wielder of the bow, saw the deer running away, bewldered into the great forest looking at him again and again. The deer was getting out of the range of his arrow, while it enticed him now and then. ॥ 3-44-5॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/4बद्धासिर्धनुरादाय प्रदुद्राव यतो मृगः । तं स्म पश्यति रूपेण द्योतमानमिवाग्रतः ॥ ३-४४-४baddhAsirdhanurAdAya pradudrAva yato mRgaH । taM sma pazyati rUpeNa dyotamAnamivAgrataH ॥ 3-44-4With his sword and the bow, Rama chased wherever the deer ran. He saw that splendid animal ahead of him. ॥ 3-44-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/3तं वञ्चयानो राजेन्द्रमापतन्तं निरीक्ष्यवै । बभूवान्तर्हितस्त्रासात्पुनस्सन्दर्शनेऽभवत् ॥ ३-४४-३taM vaJcayAno rAjendramApatantaM nirIkSyavai । babhUvAntarhitastrAsAtpunassandarzane'bhavat ॥ 3-44-3On seeing Rama approaching him, the deer disappeared due to fear and again came within sight. ॥ 3-44-3॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/2तत स्त्र्यवनतं चापमादायाऽत्मविभूषणम् । आबध्य च कलापौ द्वौ जगामोदग्रविक्रमः ॥ ३-४४-२tata stryavanataM cApamAdAyA'tmavibhUSaNam । Abadhya ca kalApau dvau jagAmodagravikramaH ॥ 3-44-2A man of indomitable prowess, he took the bow with three curves that was like an ornament to him, tied two quivers at the back and left. ॥ 3-44-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/1तथा तु तं समादिश्य भ्रातरं रघुनन्दनः । बबन्धासिं महातेजा जाम्बूनदमयत्सरुम् ॥ ३-४४-१tathA tu taM samAdizya bhrAtaraM raghunandanaH । babandhAsiM mahAtejA jAmbUnadamayatsarum ॥ 3-44-1The brilliant Rama, delight of the Raghu dynasty, thus instructed his brother and fastened a sword with a golden handle to his waist. ॥ 3-44-1॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/50प्रदक्षिणेनातिबलेन पक्षिणा जटायुषा बुद्धिमता च लक्ष्मण । भवाप्रमत्तः परिगृह्य मैथिलीं प्रतिक्षणं सर्वत एव शङ्कितः ॥ ३-४३-५०pradakSiNenAtibalena pakSiNA jaTAyuSA buddhimatA ca lakSmaNa । bhavApramattaH parigRhya maithilIM pratikSaNaM sarvata eva zaGkitaH ॥ 3-43-50Oh ! Lakshmana, be vigilant in guarding Sita, suspecting danger every moment from all directions. Take the help of Jatayu, the mighty and wise bird who will be on his rounds.' ॥ 3-43-50॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/49यावत्पृषतमेकेन सायकेन निहन्म्यहम् । हत्वैतच्चर्म चादाय शीघ्रमेष्यामि लक्ष्मण ॥ ३-४३-४९yAvatpRSatamekena sAyakena nihanmyaham । hatvaitaccarma cAdAya zIghrameSyAmi lakSmaNa ॥ 3-43-49- Oh ! Lakshmana I will certainly kill the speckled antelope with a single arrow, get his skin and come back quickly. ॥ 3-43-49॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/48त्वचा प्रधानया ह्येष मृगोऽद्य न भविष्यति । अप्रमत्तेन ते भाव्यमाश्रमस्थेन सीतया ॥ ३-४३-४८tvacA pradhAnayA hyeSa mRgo'dya na bhaviSyati । apramattena te bhAvyamAzramasthena sItayA ॥ 3-43-48- ardently, I will not let the animal live. Keep vigil over Sita at the hermitage - ॥ 3-43-48॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/47यावद्गच्छामि सौमित्रे मृगमानयितुं द्रुतम् । पश्य लक्ष्मण वैदेहीं मृगत्वचि गतस्पृहाम् ॥ ३-४३-४७yAvadgacchAmi saumitre mRgamAnayituM drutam । pazya lakSmaNa vaidehIM mRgatvaci gataspRhAm ॥ 3-43-47- oh ! Lakshmana I will go quickly to get the deer. Now let me go. Oh ! Lakshmana see, how Vaidehi longs for the skin of this deer . - ॥ 3-43-47॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/6शङ्कितन्तु समुद्भ्रान्तमुत्पतन्तमिवाम्बरे । दृश्यमानमदृश्यं च वनोद्देशेषु केषुचित् ॥ ३-४४-६zaGkitantu samudbhrAntamutpatantamivAmbare । dRzyamAnamadRzyaM ca vanoddezeSu keSucit ॥ 3-44-6Suspecting that he might be caught, the deer was, as though jumping into the sky. Now it came within sight and now out of sight in the huge forest. ॥ 3-44-6॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/5अवेक्ष्यावेक्ष्य धावन्तं धनुष्पाणिर्महावने । अतिवृत्तमिषोः पाताल्लोभयानं कदाचन ॥ ३-४४-५avekSyAvekSya dhAvantaM dhanuSpANirmahAvane । ativRttamiSoH pAtAllobhayAnaM kadAcana ॥ 3-44-5Rama, wielder of the bow, saw the deer running away, bewldered into the great forest looking at him again and again. The deer was getting out of the range of his arrow, while it enticed him now and then. ॥ 3-44-5॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/4बद्धासिर्धनुरादाय प्रदुद्राव यतो मृगः । तं स्म पश्यति रूपेण द्योतमानमिवाग्रतः ॥ ३-४४-४baddhAsirdhanurAdAya pradudrAva yato mRgaH । taM sma pazyati rUpeNa dyotamAnamivAgrataH ॥ 3-44-4With his sword and the bow, Rama chased wherever the deer ran. He saw that splendid animal ahead of him. ॥ 3-44-4॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/3तं वञ्चयानो राजेन्द्रमापतन्तं निरीक्ष्यवै । बभूवान्तर्हितस्त्रासात्पुनस्सन्दर्शनेऽभवत् ॥ ३-४४-३taM vaJcayAno rAjendramApatantaM nirIkSyavai । babhUvAntarhitastrAsAtpunassandarzane'bhavat ॥ 3-44-3On seeing Rama approaching him, the deer disappeared due to fear and again came within sight. ॥ 3-44-3॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/2तत स्त्र्यवनतं चापमादायाऽत्मविभूषणम् । आबध्य च कलापौ द्वौ जगामोदग्रविक्रमः ॥ ३-४४-२tata stryavanataM cApamAdAyA'tmavibhUSaNam । Abadhya ca kalApau dvau jagAmodagravikramaH ॥ 3-44-2A man of indomitable prowess, he took the bow with three curves that was like an ornament to him, tied two quivers at the back and left. ॥ 3-44-2॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/44/1तथा तु तं समादिश्य भ्रातरं रघुनन्दनः । बबन्धासिं महातेजा जाम्बूनदमयत्सरुम् ॥ ३-४४-१tathA tu taM samAdizya bhrAtaraM raghunandanaH । babandhAsiM mahAtejA jAmbUnadamayatsarum ॥ 3-44-1The brilliant Rama, delight of the Raghu dynasty, thus instructed his brother and fastened a sword with a golden handle to his waist. ॥ 3-44-1॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/50प्रदक्षिणेनातिबलेन पक्षिणा जटायुषा बुद्धिमता च लक्ष्मण । भवाप्रमत्तः परिगृह्य मैथिलीं प्रतिक्षणं सर्वत एव शङ्कितः ॥ ३-४३-५०pradakSiNenAtibalena pakSiNA jaTAyuSA buddhimatA ca lakSmaNa । bhavApramattaH parigRhya maithilIM pratikSaNaM sarvata eva zaGkitaH ॥ 3-43-50Oh ! Lakshmana, be vigilant in guarding Sita, suspecting danger every moment from all directions. Take the help of Jatayu, the mighty and wise bird who will be on his rounds.' ॥ 3-43-50॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/49यावत्पृषतमेकेन सायकेन निहन्म्यहम् । हत्वैतच्चर्म चादाय शीघ्रमेष्यामि लक्ष्मण ॥ ३-४३-४९yAvatpRSatamekena sAyakena nihanmyaham । hatvaitaccarma cAdAya zIghrameSyAmi lakSmaNa ॥ 3-43-49- Oh ! Lakshmana I will certainly kill the speckled antelope with a single arrow, get his skin and come back quickly. ॥ 3-43-49॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/48त्वचा प्रधानया ह्येष मृगोऽद्य न भविष्यति । अप्रमत्तेन ते भाव्यमाश्रमस्थेन सीतया ॥ ३-४३-४८tvacA pradhAnayA hyeSa mRgo'dya na bhaviSyati । apramattena te bhAvyamAzramasthena sItayA ॥ 3-43-48- ardently, I will not let the animal live. Keep vigil over Sita at the hermitage - ॥ 3-43-48॥
- siva.sh/ramayana/aranya-kanda/43/47यावद्गच्छामि सौमित्रे मृगमानयितुं द्रुतम् । पश्य लक्ष्मण वैदेहीं मृगत्वचि गतस्पृहाम् ॥ ३-४३-४७yAvadgacchAmi saumitre mRgamAnayituM drutam । pazya lakSmaNa vaidehIM mRgatvaci gataspRhAm ॥ 3-43-47- oh ! Lakshmana I will go quickly to get the deer. Now let me go. Oh ! Lakshmana see, how Vaidehi longs for the skin of this deer . - ॥ 3-43-47॥