Search

  1. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-10/64/10
    नृग उवाच नृगो नाम नरेन्द्रोऽहमिक्ष्वाकुतनयः प्रभो । दानिष्वाख्यायमानेषु यदि ते कर्णमस्पृशम् ॥ १०-६४-१० ॥nRga uvAca nRgo nAma narendro'hamikSvAkutanayaH prabho । dAniSvAkhyAyamAneSu yadi te karNamaspRzam ॥ 10-64-10 ॥King Nṛga said: I am a king known as Nṛga, the son of Ikṣvāku. Perhaps, Lord, You have heard of me when lists of charitable men were recited. ॥ 10-64-10 ॥
  2. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-10/63/42
    यस्त्वां विसृजते मर्त्य आत्मानं प्रियमीश्वरम् । विपर्ययेन्द्रियार्थार्थं विषमत्त्यमृतं त्यजन् ॥ १०-६३-४२ ॥yastvAM visRjate martya AtmAnaM priyamIzvaram । viparyayendriyArthArthaM viSamattyamRtaM tyajan ॥ 10-63-42 ॥That mortal who rejects You — his true Self, dearmost friend, and Lord — for the sake of sense objects, whose nature is just the opposite, refuses nectar and instead consumes poison. ॥ 10-63-42 ॥
  3. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-10/63/41
    देवदत्तमिमं लब्ध्वा नृलोकमजितेन्द्रियः । यो नाद्रियेत त्वत्पादौ स शोच्यो ह्यात्मवञ्चकः ॥ १०-६३-४१ ॥devadattamimaM labdhvA nRlokamajitendriyaH । yo nAdriyeta tvatpAdau sa zocyo hyAtmavaJcakaH ॥ 10-63-41 ॥One who has attained this human form of life as a gift from God, yet who fails to control his senses and honor Your feet, is surely to be pitied, for he is only cheating himself. ॥ 10-63-41 ॥
  4. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-10/63/39
    यथैव सूर्यः पिहितश्छायया स्वया छायां च रूपाणि च सञ्चकास्ति । एवं गुणेनापिहितो गुणांस्त्वमात्मप्रदीपो गुणिनश्च भूमन् ॥ १०-६३-३९ ॥yathaiva sUryaH pihitazchAyayA svayA chAyAM ca rUpANi ca saJcakAsti । evaM guNenApihito guNAMstvamAtmapradIpo guNinazca bhUman ॥ 10-63-39 ॥O almighty one, just as the sun, though hidden by a cloud, illuminates the cloud and all other visible forms as well, so You, although hidden by the material qualities, remain self-luminous and thus reveal all those qualities, along with the living entities who possess them. ॥ 10-63-39 ॥
  5. siva.sh/ramayana/sundara-kanda/31/6
    तस्य पुत्रः प्रियो ज्येष्ठस्ताराधिपनिभाननः । रामो नाम विशेषज्ञः श्रेष्ठस्सर्वधनुष्मताम् ॥ ५-३१-६tasya putraH priyo jyeSThastArAdhipanibhAnanaH । rAmo nAma vizeSajJaH zreSThassarvadhanuSmatAm ॥ 5-31-6'His beloved eldest son Rama, whose countenance is like the full moon, is a scholar of all branches of knowledge and is foremost among the bowmen on earth. ॥ 5-31-6॥
  6. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-10/63/21
    ततस्तिर्यङ्मुखो नग्नामनिरीक्षन् गदाग्रजः । बाणश्च तावद्विरथश्छिन्नधन्वाविशत्पुरम् ॥ १०-६३-२१ ॥tatastiryaGmukho nagnAmanirIkSan gadAgrajaH । bANazca tAvadvirathazchinnadhanvAvizatpuram ॥ 10-63-21 ॥Lord Gadāgraja turned His face away to avoid seeing the naked woman, and Bāṇāsura — deprived of his chariot, his bow shattered — took the opportunity to flee into his city. ॥ 10-63-21 ॥
  7. siva.sh/gherand-samhita/1/60
    शीत्कृत्य पीत्वा वक्त्रेण नासानालैर्विरेचयेत् । एवमभ्यासयोगेन कामदेवसमो भवेत्॥१-६०॥zItkRtya pItvA vaktreNa nAsAnAlairvirecayet । evamabhyAsayogena kAmadevasamo bhavet॥1-60॥While making a hissing sound, drink the water through the mouth and expel it through both the nostrils. This process is called Sheetakram Kapalbhati. By practicing this, the yogi's body becomes extremely beautiful like Kamadeva.
  8. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-10/62/33
    स तं प्रविष्टं वृतमाततायिभिर्भटैरनीकैरवलोक्य माधवः । उद्यम्य मौर्वं परिघं व्यवस्थितो यथान्तको दण्डधरो जिघांसया ॥ १०-६२-३३ ॥sa taM praviSTaM vRtamAtatAyibhirbhaTairanIkairavalokya mAdhavaH । udyamya maurvaM parighaM vyavasthito yathAntako daNDadharo jighAMsayA ॥ 10-62-33 ॥Seeing Bāṇāsura enter with many armed guards, Aniruddha raised His iron club and stood resolute, ready to strike anyone who attacked Him. He resembled death personified holding his rod of punishment. ॥ 10-62-33 ॥
  9. siva.sh/ramayana/sundara-kanda/29/5
    शुभं पुनर्हेमसमानवर्ण मीषद्रजोध्वस्तमिवामलाक्ष्याः । वास स्स्थिताया श्शिखराग्रदन्त्याः किञ्चित्परिस्रंसत चारुगात्य्राः ॥ ५-२९-५zubhaM punarhemasamAnavarNa mISadrajodhvastamivAmalAkSyAH । vAsa ssthitAyA zzikharAgradantyAH kiJcitparisraMsata cArugAtyrAH ॥ 5-29-5Her eyes were pristine, teeth wellshaped. The goldhued auspicious sari on her charming limbs was now a little soiled on account of dust. It slipped slightly as she stood up. This augured well for her. ॥ 5-29-5॥
  10. siva.sh/ramayana/sundara-kanda/28/9
    तरस्विनौ धारयता मृगस्य सत्त्वेन रूपं मनुजेन्द्रपुत्रौ । नूनं विशस्तौ मम कारणात्तौ सिंहर्षभौ द्वाविव वैद्युतेन ॥ ५-२८-९tarasvinau dhArayatA mRgasya sattvena rUpaM manujendraputrau । nUnaM vizastau mama kAraNAttau siMharSabhau dvAviva vaidyutena ॥ 5-28-9'Just like two mighty lions are killed by a bolt of lightning, the two princes must have been killed by a creature in the guise of a deer on my account. ॥ 5-28-9॥