Ramayana
इति विलपति राघवे सुदीने वनमुपगम्य तया विना सुकेश्या । भयविकलमुखस्तु लक्ष्मणोऽपि व्यथितमना भृशमातुरो बभूव ॥ ३-६२-२१
When Rama, devoid of Sita, the lady with beautiful hair, wailed piteously after reaching the forest, Lakshmana too, his face pale out of fear and mind dejected, felt extremely agitated. ॥ 3-62-21॥
english translation
iti vilapati rAghave sudIne vanamupagamya tayA vinA sukezyA । bhayavikalamukhastu lakSmaNo'pi vyathitamanA bhRzamAturo babhUva ॥ 3-62-21
hk transliteration by Sanscript