- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/44नित्यक्रोधतया तस्याः कथं नु खरवादितत् | कैकेय्या वदनं द्रष्टुं पुत्र शक्ष्यामि दुर्गता || २-२०-४४nityakrodhatayA tasyAH kathaM nu kharavAditat | kaikeyyA vadanaM draSTuM putra zakSyAmi durgatA || 2-20-44Fallen into an unfortunate state how can I look at Kaikeyi's face who is always harsh and in temper? [2-20-44]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/37एकएव हि वन्ध्यायाः शोको भवति मानवः | अप्रजाऽस्मीति सन्तापो न ह्यन्यः पुत्र विद्यते || २-२०-३७ekaeva hi vandhyAyAH zoko bhavati mAnavaH | aprajA'smIti santApo na hyanyaH putra vidyate || 2-20-37Oh ! my son a barren woman has only one mental agony that she has no progeny. Except that she does not have any other sorrow. [2-20-36]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/29चतुर्दश हि वर्षाणि वत्स्यामि विजने वने | मधुमूलफलैर्जीवन्हित्वा मुनिवदामिषम् || २-२०-२९caturdaza hi varSANi vatsyAmi vijane vane | madhumUlaphalairjIvanhitvA munivadAmiSam || 2-20-29Abstaining from eating meat like hermits and living on honey, fruits and roots, I am to live in the solitary forest for fourteen years. [2-20-29]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/20सा चिरस्यात्मजं दृष्ट्वा मातृनन्दनमागतम् | अभिचक्राम संहृष्टा किशोरं बडबा यथा || २-२०-२०sA cirasyAtmajaM dRSTvA mAtRnandanamAgatam | abhicakrAma saMhRSTA kizoraM baDabA yathA || 2-20-20Seeing her son who had come after a long time and who is a source of joy to his mother, Kausalya approached him with great delight like a mare to her young calf. [2-20-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/11प्रविश्य प्रथमाम् कक्ष्याम् द्वितीयायाम् ददर्श सः | ब्राह्मणान्वेदसम्पन्नान्वृद्धान्राज्ञाऽभिसत्कृतान् || २-२०-११pravizya prathamAm kakSyAm dvitIyAyAm dadarza saH | brAhmaNAnvedasampannAnvRddhAnrAjJA'bhisatkRtAn || 2-20-11With the first courtyard crossed, Rama saw in the second aged brahmins versed in the Vedas, and duly honoured by the king. [2-20-11]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/10दृष्ट्वैव तु तदा रामं ते सर्वे सहसोत्थिताः | जयेन जयताम् श्रेष्ठम् वर्धयन्ति स्म राघवम् || २-२०-१०dRSTvaiva tu tadA rAmaM te sarve sahasotthitAH | jayena jayatAm zreSTham vardhayanti sma rAghavam || 2-20-10On seeing Rama, all the eminent among the victors got up immediately and greeted him, saying, 'Victory to you'. [2-20-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/7स हि चान्तः पुरे घोरमार्तशब्धम् महीपतिः | पुत्रशोकाभिसन्तप्तः श्रुत्वा व्यालीयतासने || २-२०-७sa hi cAntaH pure ghoramArtazabdham mahIpatiH | putrazokAbhisantaptaH zrutvA vyAlIyatAsane || 2-20-7Tormented with grief on account of his son, the king sank in his seat on hearing the cries of distress from the inner apartment. [2-20-7]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/34प्रतिषिद्ध्य शुभम् छत्रं व्यजने च स्वलंकृते | विसर्जयित्वा स्वजनं रथम् पौरास्तथा जन्नान् || २-१९-३४pratiSiddhya zubham chatraM vyajane ca svalaMkRte | visarjayitvA svajanaM ratham paurAstathA jannAn || 2-19-34Abandoned the auspicious umbrella, well decorated fans and chariot, sent away kinsmen, city-dwellers and others..... - [2-19-34]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/25यावन्मातरमाप्नच्छे सीतां चानुनयाम्यहम् | ततः अद्य एव गमिष्यामि दण्डकानाम् महद् वनम् || २-१९-२५yAvanmAtaramApnacche sItAM cAnunayAmyaham | tataH adya eva gamiSyAmi daNDakAnAm mahad vanam || 2-19-25After taking leave of my mother and consoling Sita, today itself I shall go to that wild Dandaka forest. [2-19-25]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/14तव तु अहम् क्षमम् मन्ये न उत्सुकस्य विलम्बनम् | राम तस्मात् इतः शीघ्रम् वनम् त्वम् गन्तुम् अर्हसि || २-१९-१४tava tu aham kSamam manye na utsukasya vilambanam | rAma tasmAt itaH zIghram vanam tvam gantum arhasi || 2-19-14Since you are eager (to go to the forest), I do not think it is proper to delay. O Rama therefore it behoves you to proceed immediately from here to the forest. [2-19-13]