Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/44
    नित्यक्रोधतया तस्याः कथं नु खरवादितत् । कैकेय्या वदनं द्रष्टुं पुत्र शक्ष्यामि दुर्गता ॥ २-२०-४४nityakrodhatayA tasyAH kathaM nu kharavAditat । kaikeyyA vadanaM draSTuM putra zakSyAmi durgatA ॥ 2-20-44Fallen into an unfortunate state how can I look at Kaikeyi's face who is always harsh and in temper? ॥ 2-20-44॥
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/37
    एकएव हि वन्ध्यायाः शोको भवति मानवः । अप्रजाऽस्मीति सन्तापो न ह्यन्यः पुत्र विद्यते ॥ २-२०-३७ekaeva hi vandhyAyAH zoko bhavati mAnavaH । aprajA'smIti santApo na hyanyaH putra vidyate ॥ 2-20-37Oh ! my son a barren woman has only one mental agony that she has no progeny. Except that she does not have any other sorrow. ॥ 2-20-36॥
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/29
    चतुर्दश हि वर्षाणि वत्स्यामि विजने वने । मधुमूलफलैर्जीवन्हित्वा मुनिवदामिषम् ॥ २-२०-२९caturdaza hi varSANi vatsyAmi vijane vane । madhumUlaphalairjIvanhitvA munivadAmiSam ॥ 2-20-29Abstaining from eating meat like hermits and living on honey, fruits and roots, I am to live in the solitary forest for fourteen years. ॥ 2-20-29॥
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/20
    सा चिरस्यात्मजं दृष्ट्वा मातृनन्दनमागतम् । अभिचक्राम संहृष्टा किशोरं बडबा यथा ॥ २-२०-२०sA cirasyAtmajaM dRSTvA mAtRnandanamAgatam । abhicakrAma saMhRSTA kizoraM baDabA yathA ॥ 2-20-20Seeing her son who had come after a long time and who is a source of joy to his mother, Kausalya approached him with great delight like a mare to her young calf. ॥ 2-20-20॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/11
    प्रविश्य प्रथमाम् कक्ष्याम् द्वितीयायाम् ददर्श सः । ब्राह्मणान्वेदसम्पन्नान्वृद्धान्राज्ञाऽभिसत्कृतान् ॥ २-२०-११pravizya prathamAm kakSyAm dvitIyAyAm dadarza saH । brAhmaNAnvedasampannAnvRddhAnrAjJA'bhisatkRtAn ॥ 2-20-11With the first courtyard crossed, Rama saw in the second aged brahmins versed in the Vedas, and duly honoured by the king. ॥ 2-20-11॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/10
    दृष्ट्वैव तु तदा रामं ते सर्वे सहसोत्थिताः । जयेन जयताम् श्रेष्ठम् वर्धयन्ति स्म राघवम् ॥ २-२०-१०dRSTvaiva tu tadA rAmaM te sarve sahasotthitAH । jayena jayatAm zreSTham vardhayanti sma rAghavam ॥ 2-20-10On seeing Rama, all the eminent among the victors got up immediately and greeted him, saying, 'Victory to you'. ॥ 2-20-10॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/20/7
    स हि चान्तः पुरे घोरमार्तशब्धम् महीपतिः । पुत्रशोकाभिसन्तप्तः श्रुत्वा व्यालीयतासने ॥ २-२०-७sa hi cAntaH pure ghoramArtazabdham mahIpatiH । putrazokAbhisantaptaH zrutvA vyAlIyatAsane ॥ 2-20-7Tormented with grief on account of his son, the king sank in his seat on hearing the cries of distress from the inner apartment. ॥ 2-20-7॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/34
    प्रतिषिद्ध्य शुभम् छत्रं व्यजने च स्वलंकृते । विसर्जयित्वा स्वजनं रथम् पौरास्तथा जन्नान् ॥ २-१९-३४pratiSiddhya zubham chatraM vyajane ca svalaMkRte । visarjayitvA svajanaM ratham paurAstathA jannAn ॥ 2-19-34Abandoned the auspicious umbrella, well decorated fans and chariot, sent away kinsmen, city-dwellers and others . - ॥ 2-19-34॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/25
    यावन्मातरमाप्नच्छे सीतां चानुनयाम्यहम् । ततः अद्य एव गमिष्यामि दण्डकानाम् महद् वनम् ॥ २-१९-२५yAvanmAtaramApnacche sItAM cAnunayAmyaham । tataH adya eva gamiSyAmi daNDakAnAm mahad vanam ॥ 2-19-25After taking leave of my mother and consoling Sita, today itself I shall go to that wild Dandaka forest. ॥ 2-19-25॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/19/14
    तव तु अहम् क्षमम् मन्ये न उत्सुकस्य विलम्बनम् । राम तस्मात् इतः शीघ्रम् वनम् त्वम् गन्तुम् अर्हसि ॥ २-१९-१४tava tu aham kSamam manye na utsukasya vilambanam । rAma tasmAt itaH zIghram vanam tvam gantum arhasi ॥ 2-19-14Since you are eager (to go to the forest), I do not think it is proper to delay. O Rama therefore it behoves you to proceed immediately from here to the forest. ॥ 2-19-13॥