1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/10
    अद्य नूनं दशरथस्सत्त्वमाविश्य भाषते | न हि राजा प्रियं पुत्रं विवासयितुमर्हति || २-३३-१०adya nUnaM dazarathassattvamAvizya bhASate | na hi rAjA priyaM putraM vivAsayitumarhati || 2-33-10Surely king Dasaratha possessed of an evil spirit spoke the way he did today. Otherwise, should a king banish his beloved son? [2-33-10]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/9
    अङ्गरागोचितां सीतां रक्तचन्दनसेविनीम् | वर्षमुष्णं च शीतं च नेष्यन्त्याशु विवर्णताम् || २-३३-९aGgarAgocitAM sItAM raktacandanasevinIm | varSamuSNaM ca zItaM ca neSyantyAzu vivarNatAm || 2-33-9Sita who used to apply fragrant unguents and smear the body with red sandal cream will now be exposed to the rain, the heat and the cold which will quickly discolour her body. [2-33-9]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/8
    या न शक्या पुरा द्रष्टुं भूतैराकाशगैरपि | तामद्य सीतां पश्यन्ति राजमार्गगता जनाः || २-३३-८yA na zakyA purA draSTuM bhUtairAkAzagairapi | tAmadya sItAM pazyanti rAjamArgagatA janAH || 2-33-8It was not possible even for the creatures wandering in the sky (birds) to have a glimpse of Sita before. Now passersby walking the highway can behold her. [2-33-8]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/7
    ऐश्वर्यस्य रसज्ञः सन् कामिनां चैव कामदः | नेच्छत्येवानृतं कर्तुं पितरं धर्मगौरवात् || २-३३-७aizvaryasya rasajJaH san kAminAM caiva kAmadaH | necchatyevAnRtaM kartuM pitaraM dharmagauravAt || 2-33-7Rama who enjoyed the comforts of affluence gratifies those who have desires. Out of veneration for righteousness, he does not want to prove his father false (to his promise). [2-33-7]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/6
    यं यान्तमनुयाति स्म चतुरङ्गबलं महत् | तमेकं सीतया सार्धमनुयाति स्म लक्ष्मणः || २-३३-६yaM yAntamanuyAti sma caturaGgabalaM mahat | tamekaM sItayA sArdhamanuyAti sma lakSmaNaH || 2-33-6- 'Whenever Rama went out, powerful army of four divisions used to follow him. Today he is walking alone followed by Lakshmana and Sita. [2-33-6]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/5
    पदातिं वर्जितच्छत्रं रामं दृष्ट्वा जनास्तदा | ऊचुर्बहुविधा वाच श्शोकोपहतचेतसः || २-३३-५padAtiM varjitacchatraM rAmaM dRSTvA janAstadA | UcurbahuvidhA vAca zzokopahatacetasaH || 2-33-5Seeing Rama walking without the royal umbrella, people were very much shocked. They expressed their reaction in so many words : - [2-33-5]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/4
    न हि रथ्याः स्म शक्यन्ते गन्तुं बहुजनाकुलाः | आरुह्य तस्मात्प्रासादान् दीनाः पश्यन्ति राघवम् || २-३३-४na hi rathyAH sma zakyante gantuM bahujanAkulAH | Aruhya tasmAtprAsAdAn dInAH pazyanti rAghavam || 2-33-4 The streets were so thronged with multitudes of citizens that they were impassable. Therefore, people felt miserable and ascended their mansions and gazed at Rama. [2-33-4]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/3
    ततः प्रासादहर्म्याणि विमानशिखराणि च | अधिरुह्य जनश्श्रीमानुदासीनो व्यलोकयत् || २-३३-३tataH prAsAdaharmyANi vimAnazikharANi ca | adhiruhya janazzrImAnudAsIno vyalokayat || 2-33-3The rich climbed their palaces and mansions, terraces of sevenstoried buildings and watched them sadly. [2-33-3]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/2
    ततो गृहीते दुष्प्रेक्षे त्वशोभेतां तदायुधे | मालादामभिराबद्धे सीतया समलङ्कृते || २-३३-२tato gRhIte duSprekSe tvazobhetAM tadAyudhe | mAlAdAmabhirAbaddhe sItayA samalaGkRte || 2-33-2The pair of dazzling weapons held (by Rama and Lakshmana) looked splendid decorated with flower garlands by Sita. [2-33-2]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/33/1
    दत्त्वा तु सह वैदेह्या ब्राह्मणेभ्यो धनं बहु | जग्मतुः पितरं द्रष्टुं सीतया सह राघवौ || २-३३-१dattvA tu saha vaidehyA brAhmaNebhyo dhanaM bahu | jagmatuH pitaraM draSTuM sItayA saha rAghavau || 2-33-1After giving away plenty of wealth to brahmins in charity, Rama and Lakshmana along with Sita set out to see their father, king Dasaratha. [2-33-1]