1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/45
    द्विज स्सुहृद्भृत्यजनोऽथवा तदा दरिद्रभिक्षाचरणश्च योऽभवत् | न तत्र कश्चिन्न बभूव तर्पितो यथार्हसम्मानन दान सम्भ्रमैः || २-३२-४५dvija ssuhRdbhRtyajano'thavA tadA daridrabhikSAcaraNazca yo'bhavat | na tatra kazcinna babhUva tarpito yathArhasammAnana dAna sambhramaiH || 2-32-45Thus there was none among those brahmins, attendants, poor people, and beggars, who was not satisfied with the honour (received) or with the charity. [2-32-45]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/44
    स चापि रामः प्रतिपूर्णमानसो महद्धनं धर्मबलैरुपार्जितम् | नियोजयामास सुहृज्जनेऽचिरा द्यथार्हसम्मानवचः प्रचोदितः || २-३२-४४sa cApi rAmaH pratipUrNamAnaso mahaddhanaM dharmabalairupArjitam | niyojayAmAsa suhRjjane'cirA dyathArhasammAnavacaH pracoditaH || 2-32-44Prompted by the deserving words of acclaim from his friends, Rama distributed with joy and without delay the entire wealth earned by him through dharma. [2-32-44]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/43
    तत स्सभार्य स्त्रिजटो महामुनि र्गवामनीकं प्रतिगृह्य मोदितः | यशोबलप्रीतिसुखोपबृंहणी स्तदाशिष: प्रत्यवदन्महात्मनः || २-३२-४३tata ssabhArya strijaTo mahAmuni rgavAmanIkaM pratigRhya moditaH | yazobalaprItisukhopabRMhaNI stadAziSa: pratyavadanmahAtmanaH || 2-32-43Thereafter that great sage Trijata along with his wife, immensely happy to receive multitudes of cows, pronounced blessings on the magnanimous Rama for glory, power, pleasure and prosperity. [2-32-43]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/42
    ब्रवीमि सत्येन नतेऽस्ति यन्त्रणा धनं हि यद्यन्मम विप्रकारणात् | भवत्सु सम्यक्प्रतिपादनेन त न्मयार्जितं प्रीतियशस्करं भवेत् || २-३२-४२bravImi satyena nate'sti yantraNA dhanaM hi yadyanmama viprakAraNAt | bhavatsu samyakpratipAdanena ta nmayArjitaM prItiyazaskaraM bhavet || 2-32-42Truly speaking, there is no limit to seeking wealth. My wealth is specifically meant for brahmins. By distributing all the wealth earned by me, I get pleasure and renown.' [2-32-42]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/41
    इदं हि तेजस्तव यद्दुरत्ययं तदेव जिज्ञासितुमिच्छता मया | इमं भवानर्थमभि प्रचोदितो वृणीष्व किं चेदपरं व्यवस्यति || २-३२-४१idaM hi tejastava yadduratyayaM tadeva jijJAsitumicchatA mayA | imaM bhavAnarthamabhi pracodito vRNISva kiM cedaparaM vyavasyati || 2-32-41Your power is unsurpassable and to ascertain this, I incited you to do this act. If there is anything else, ask for it. [2-32-41]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/40
    आनयामास ता गोपै स्त्रिजटायाश्रमं प्रति | उवाच स ततो रामस्तं गार्ग्यमभिसान्त्वयन् | मन्युर्न खलु कर्तव्यः परिहासो ह्ययं मम || २-३२-४०AnayAmAsa tA gopai strijaTAyAzramaM prati | uvAca sa tato rAmastaM gArgyamabhisAntvayan | manyurna khalu kartavyaH parihAso hyayaM mama || 2-32-40- all the cattle were despatched to Trijata's hermitage by herdsmen. Afterwards Rama sought to placate Trijata, that descendant of Garga, saying: 'This was a joke. Do not be angry. [2-32-40]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/39
    गोव्रजे बहुसाहस्रे पपातोक्षणसन्निधौ | तं परिष्वज्य धर्मात्मा आतस्मात्सरयूतटात् || २-३२-३९govraje bahusAhasre papAtokSaNasannidhau | taM pariSvajya dharmAtmA AtasmAtsarayUtaTAt || 2-32-39- fell near a bull in the midst of a thousands cows. The virtuous one ( Rama ) embraced him ( Trijata ), and extending up to the bank of Sarayu,..... - [2-32-39]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/38
    आविद्ध्य दण्डं चिक्षेप सर्वप्राणेन वेगितः | स तीर्त्वा सरयूपारं दण्डस्तस्य कराच्च्युतः || २-३२-३८Aviddhya daNDaM cikSepa sarvaprANena vegitaH | sa tIrtvA sarayUpAraM daNDastasya karAccyutaH || 2-32-38- set the direction for his staff and hurled it with all his might. The staff he hurled crossed the bank of the river Sarayu and..... - [2-32-38]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/37
    परिक्षिपसि दण्डेन यावत्तावदवाप्स्यसि | स शाटीं त्वरितः कट्यां सम्भ्रान्तः परिवेष्ट्य ताम् || २-३२-३७parikSipasi daNDena yAvattAvadavApsyasi | sa zATIM tvaritaH kaTyAM sambhrAntaH pariveSTya tAm || 2-32-37Throw your staff and the cows on the space your staff covers will be yours. Bewildered Trijata swiftly tightened up his upper garment around his waist,..... - [2-32-37]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/32/36
    तमुवाच ततो राम: परिहास समन्वितम् | गवां सहस्रमप्येकं न नु विश्राणितं मया || २-३२-३६tamuvAca tato rAma: parihAsa samanvitam | gavAM sahasramapyekaM na nu vizrANitaM mayA || 2-32-36Rama jokingly replied to him, I have not yet gifted one thousand cows. [2-32-36]