Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/52
    ततः श्वशुरमामन्त्र्य वृद्धं दशरथं नृपम् । मम पित्रा त्वहं दत्ता रामाय विदितात्मने ॥ २-११८-५२tataH zvazuramAmantrya vRddhaM dazarathaM nRpam । mama pitrA tvahaM dattA rAmAya viditAtmane ॥ 2-118-52Thereafter, my father-in-law, the aged king Dasaratha was invited and my father offered me to Rama known for his sagacity. ॥ 2-118-52॥
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/51
    दीयमानां न तु तदा प्रतिजग्राह राघवः । अविज्ञाय पितुश्छन्दमयोध्याऽधिपतेः प्रभोः ॥ २-११८-५१dIyamAnAM na tu tadA pratijagrAha rAghavaH । avijJAya pituzchandamayodhyA'dhipateH prabhoH ॥ 2-118-51Then Rama did not accept the offer of my father straightaway before he knew the opinion of his father Dasaratha, king of Ayodhya. ॥ 2-118-51॥
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/50
    ततोऽहं तत्र रामाय पित्रा सत्याभिसन्धिना । निश्चिता दातुमुद्यम्य जलभाजनमुत्तमम् ॥ २-११८-५०tato'haM tatra rAmAya pitrA satyAbhisandhinA । nizcitA dAtumudyamya jalabhAjanamuttamam ॥ 2-118-50Then, my father steadfast in truth, held a vessel of pure water and declared his decision to offer me to Rama. ॥ 2-118-50॥
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/49
    तेन पूरयता वेगान्मध्ये भग्नं द्विधा धनुः । तस्य शब्दो भवद्भीमः पतितस्याशनेरिव ॥ २-११८-४९tena pUrayatA vegAnmadhye bhagnaM dvidhA dhanuH । tasya zabdo bhavadbhImaH patitasyAzaneriva ॥ 2-118-49When Rama was stringing the bow with force, it was broken into two in the middle and fell down with a dreadful sound like that of thunder. ॥ 2-118-49॥
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/48
    निमेषान्तरमात्रेण तदाऽनम्य महाबलः । ज्यां समारोप्य झडिति पूरयामास वीर्यवान् ॥ २-११८-४८nimeSAntaramAtreNa tadA'namya mahAbalaH । jyAM samAropya jhaDiti pUrayAmAsa vIryavAn ॥ 2-118-48Mighty and valiant Rama bent it and strung it and drew it in the twinkling of an eye. ॥ 2-118-48॥
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/47
    धनुर्दर्शय रामाय राजपुत्राय दैविकम् । इत्युक्तस्तेन विप्रेण तद्धनुस्समुपानयत् ॥ २-११८-४७dhanurdarzaya rAmAya rAjaputrAya daivikam । ityuktastena vipreNa taddhanussamupAnayat ॥ 2-118-47Show the divine bow to prince Rama'. At the words of that ascetic, my father brought out the bow. ॥ 2-118-47॥
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/46
    प्रोवाच पितरं तत्र भ्रातरौ रामलक्ष्मणौ । सुतौ दशरथस्येमौ धनुर्दर्शकाङ्क्षिणौ ॥ २-११८-४६provAca pitaraM tatra bhrAtarau rAmalakSmaNau । sutau dazarathasyemau dhanurdarzakAGkSiNau ॥ 2-118-46- spoke to him about those two brothers, Rama and Lakshmana 'Both these sons of king Dasaratha wish to see the bow. ॥ 2-118-46॥
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/45
    लक्ष्मणेन सह भ्रात्रा रामः सत्य पराक्रमः । विश्वामित्रः तु धर्मात्मा मम पित्रा सुपूजितः ॥ २-११८-४५lakSmaNena saha bhrAtrA rAmaH satya parAkramaH । vizvAmitraH tu dharmAtmA mama pitrA supUjitaH ॥ 2-118-45Having accepted the honour along with Rama whose prowess was truth and his brother Lakshman, extended by my father, righteous Vishvaamitra . - ॥ 2-118-45॥
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/44
    सुदीर्घस्य तु कालस्य राघवोऽयं महाद्युतिः । विश्वामित्रेण सहितो यज्ञं द्रष्टुं समागतः ॥ २-११८-४४sudIrghasya tu kAlasya rAghavo'yaM mahAdyutiH । vizvAmitreNa sahito yajJaM draSTuM samAgataH ॥ 2-118-44After a long time, resplendent Raaghava ( Rama ) arrived in order to witness the sacrifice along with sage Vishvaamitra. ॥ 2-118-44॥
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/118/43
    तच्च दृष्ट्वा धनुश्श्रेष्ठं गौरवाद्गिरिसन्निभम् । अभिवाद्य नृपा जग्मुरशक्तास्तस्य तोलने ॥ २-११८-४३tacca dRSTvA dhanuzzreSThaM gauravAdgirisannibham । abhivAdya nRpA jagmurazaktAstasya tolane ॥ 2-118-43Beholding the mighty bow resembling a mountain in weight, the kings, unable to lift it, paid their homage and left. ॥ 2-118-43॥