Search

  1. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/68/33
    रोहिमांसानि चोत्कृत्य पेशीकृत्य महायशाः । शकुनाय ददौ रामो रम्ये हरितशाद्वले ॥ ३-६८-३३rohimAMsAni cotkRtya pezIkRtya mahAyazAH । zakunAya dadau rAmo ramye haritazAdvale ॥ 3-68-33Tearing the flesh of the deer to pieces and making them into balls, the celebrated Rama laid it on a lovely, green grassy land as offering to the bird. ॥ 3-68-33॥
  2. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/68/25
    सीताहरणजं दुःखं न मे सौम्य तथाविधम् । यथा विनाशे गृध्रस्य मत्कृते च परन्तप ॥ ३-६८-२५sItAharaNajaM duHkhaM na me saumya tathAvidham । yathA vinAze gRdhrasya matkRte ca parantapa ॥ 3-68-25Oh ! scorcher of enemies, Oh ! handsome Lakshmana the grief I experience due to Jatayu's death on my account is more intense than Sita's abduction. ॥ 3-68-25॥
  3. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/68/13
    विन्दो नाम मुहूर्तोऽयं स च काकुत्स्थ नाबुधत् । त्वत्प्रियां जानकीं हृत्वा रावणो राक्षसेश्वरः । झषवद्बडिशं गृह्य क्षिप्रमेव विनश्यति ॥ ३-६८-१३vindo nAma muhUrto'yaM sa ca kAkutstha nAbudhat । tvatpriyAM jAnakIM hRtvA rAvaNo rAkSasezvaraH । jhaSavadbaDizaM gRhya kSiprameva vinazyati ॥ 3-68-13This muhuurta ( time ) is known as 'Vinda'. Oh ! scion of the Kakutstha race he ( Ravana ) did not know it. Ravana, king of the demons, will perish soon for running away with your beloved Janaki just like a fish carrying away a fishhook ( which causes its destruction ). ॥ 3-68-13॥
  4. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/68/8
    तमुद्वीक्ष्याथ दीनात्मा विलपन्तमनन्तरम् । वाचातिसन्नया रामं जटायुरिदमब्रवीत् ॥ ३-६८-८tamudvIkSyAtha dInAtmA vilapantamanantaram । vAcAtisannayA rAmaM jaTAyuridamabravIt ॥ 3-68-8Thereafter Jatayu, a piteous soul, looked up at Rama who was crying incessantly and said this in a feeble voice ॥ 3-68-8॥
  5. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/68/3
    अयमस्य शरीरेऽस्मिन्प्राणो लक्ष्मण विद्यते । तथा हि स्वरहीनोऽयं विक्लबस्समुदीक्ष्यते ॥ ३-६८-३ayamasya zarIre'sminprANo lakSmaNa vidyate । tathA hi svarahIno'yaM viklabassamudIkSyate ॥ 3-68-3Oh ! Lakshmana, it appears he is frightened and is experiencing excruciating pain in the body. His voice sounds faint, too. ॥ 3-68-3॥
  6. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/24
    राज्यं भ्रष्टं वने वासस्सीता नष्टा हतो द्विजः । ईदृशीयं ममालक्ष्मीर्निर्दहेदपि पावकम् ॥ ३-६७-२४rAjyaM bhraSTaM vane vAsassItA naSTA hato dvijaH । IdRzIyaM mamAlakSmIrnirdahedapi pAvakam ॥ 3-67-24- 'I have been expelled from the kingdom. I am made to stay in the forest. I have lost Sita (my beloved wife). This bird (who was my well wisher) has been slain. Such misfortune will burn even fire. ॥ 3-67-24॥
  7. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/19
    अयं तु सारथिस्तस्य मत्पक्षनिहतो युधि । परिश्रान्तस्य मे पक्षौ छित्त्वा खड्गेन रावणः ॥ ३-६७-१९ayaM tu sArathistasya matpakSanihato yudhi । parizrAntasya me pakSau chittvA khaDgena rAvaNaH ॥ 3-67-19He is his ( Ravana's ) charioteer slain by my wings in the battle. As I was exhausted in the encounter Ravana clipped my wings - ॥ 3-67-19॥
  8. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/14
    तं दीनं दीनया वाचा सफेनं रुधिरं वमन् । अभ्यभाषत पक्षी तु रामं दशरथात्मजम् ॥ ३-६७-१४taM dInaM dInayA vAcA saphenaM rudhiraM vaman । abhyabhASata pakSI tu rAmaM dazarathAtmajam ॥ 3-67-14But the vulture who was in a piteous state, vomitting foamy blood, spoke these words pathetically to Rama, son of Dasaratha ॥ 3-67-14॥
  9. siva.sh/srimad-bhagavatam/skandam-6/1/3
    अधर्मलक्षणा नाना नरकाश्चानुवर्णिताः । मन्वन्तरश्च व्याख्यात आद्यः स्वायम्भुवो यतः ॥ ६-१-३ ॥adharmalakSaNA nAnA narakAzcAnuvarNitAH । manvantarazca vyAkhyAta AdyaH svAyambhuvo yataH ॥ 6-1-3 ॥You have also described ॥ at the end of the Fifth Canto॥ the varieties of hellish life that result from impious activities, and you have described ॥ in the Fourth Canto॥ the first manvantara, which was presided over by Svāyambhuva Manu, the son of Lord Brahmā. ॥ 6-1-3 ॥
  10. siva.sh/ramayana/aranya-kanda/67/3
    किं करिष्यावहे वत्स क्व वा गच्छाव लक्ष्मण । केनोपायेन गच्छेयं सीतामिति विचिन्तय ॥ ३-६७-३kiM kariSyAvahe vatsa kva vA gacchAva lakSmaNa । kenopAyena gaccheyaM sItAmiti vicintaya ॥ 3-67-3- 'Oh ! dear Lakshmana, what shall we do? Where do we go ? Think of some means by which we can reach Sita.' ॥ 3-67-3॥