Search

  1. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/21
    उत्सृष्टं भूषणमिदं तथारूपं हि दृश्यते । एवमुक्तस्तु रामेण लक्ष्मणो वाक्यमब्रवीत् ॥ ४-६-२१utsRSTaM bhUSaNamidaM tathArUpaM hi dRzyate । evamuktastu rAmeNa lakSmaNo vAkyamabravIt ॥ 4-6-21- dropped these ornaments. They are in good shape ( without any damage ).' Thus addressed by Rama, Lakshmana replied - ॥ 4-6-21॥
  2. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/20
    उत्तरीयमिदं भूमौ शरीराद्भूषणानि च । शाद्वलिन्यां ध्रुवं भूमौ सीतया ह्रियमाणया ॥ ४-६-२०uttarIyamidaM bhUmau zarIrAdbhUSaNAni ca । zAdvalinyAM dhruvaM bhUmau sItayA hriyamANayA ॥ 4-6-20- the veil and the ornaments from her body on the ground. While being carried away, Sita, for sure, on the grassy ground - ॥ 4-6-20॥
  3. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/19
    परिदेवयितुं दीनं रामस्समुपचक्रमे । पश्य लक्ष्मण वैदेह्या सन्त्यक्तं ह्रियमाणया ॥ ४-६-१९paridevayituM dInaM rAmassamupacakrame । pazya lakSmaNa vaidehyA santyaktaM hriyamANayA ॥ 4-6-19Rama began to wail piteously and said : 'O Lakshmana, behold, while Vaidehi was being abducted, she dropped . - ॥ 4-6-19॥
  4. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/18
    निशश्वास भृशं सर्पो बिलस्थ इव रोषितः । अविच्छिन्नाश्रुवेगस्तु सौमित्रिं वीक्ष्य पार्श्वतः ॥ ४-६-१८nizazvAsa bhRzaM sarpo bilastha iva roSitaH । avicchinnAzruvegastu saumitriM vIkSya pArzvataH ॥ 4-6-18- hissed like a snake provoked in its anthill. Tears streamed down his ( Rama's ) eyes incessantly. He looked at Saumitri standing by his side. ॥ 4-6-18॥
  5. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/17
    हा प्रियेति रुदन्धैर्यमुत्सृज्य न्यपतत्क्षितौ । हृदि कृत्वा तु बहुशस्तमलङ्कारमुत्तमम् ॥ ४-६-१७hA priyeti rudandhairyamutsRjya nyapatatkSitau । hRdi kRtvA tu bahuzastamalaGkAramuttamam ॥ 4-6-17Unable to maintain his natural composure, he sank down to the ground, saying 'O my darling Sita' and cried inconsolably. Pressing the excellent ornaments to his bosom again and again he ( Rama ) . - ॥ 4-6-17॥
  6. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/16
    अभवद्बाष्पसंरुद्धो नीहारेणेव चन्द्रमाः । सीतास्नेहप्रवृत्तेन स तु बाष्पेण दूषितः ॥ ४-६-१६abhavadbASpasaMruddho nIhAreNeva candramAH । sItAsnehapravRttena sa tu bASpeNa dUSitaH ॥ 4-6-16- his ( Rama's ) eyes were filled with tears. He appeared like the Moon covered with dews. On account of his deep attachment for Sita, he shed profuse tears. ॥ 4-6-16॥
  7. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/15
    इदं पश्येति रामाय दर्शयामास वानरः । ततो गृहीत्वा वासस्तुश्शुभान्याभरणानि च ॥ ४-६-१५idaM pazyeti rAmAya darzayAmAsa vAnaraH । tato gRhItvA vAsastuzzubhAnyAbharaNAni ca ॥ 4-6-15- showed them to Rama and said, 'Please, see'. Holding the raiment as well as the ornaments - ॥ 4-6-15॥
  8. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/14
    प्रविवेश ततशशीघ्रं राघवप्रियकाम्यया । उत्तरीयं गृहीत्वा तु शुभान्याभरणानि च ॥ ४-६-१४praviveza tatazazIghraM rAghavapriyakAmyayA । uttarIyaM gRhItvA tu zubhAnyAbharaNAni ca ॥ 4-6-14- at once entered in order to please Rama. That monkey brought out the veil and auspicious ornaments - ॥ 4-6-14॥
  9. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/13
    आनयस्व सखे शीघ्रं किमर्थं प्रविलम्बसे । एवमुक्तस्तु सुग्रीवश्शैलस्य गहनां गुहाम् ॥ ४-६-१३Anayasva sakhe zIghraM kimarthaM pravilambase । evamuktastu sugrIvazzailasya gahanAM guhAm ॥ 4-6-13- 'O my friend why delay? Get them here immediately'. On hearing this, Sugriva, into the deep cave of the mountain ( to get the ornaments and veil ) - ॥ 4-6-13॥
  10. siva.sh/ramayana/kishkindha-kanda/6/12
    आनयिष्याम्यहं तानि प्रत्यभिज्ञातुमर्हसि । तमब्रवीत्ततो रामस्सुग्रीवं प्रियवादिनम् ॥ ४-६-१२AnayiSyAmyahaM tAni pratyabhijJAtumarhasi । tamabravIttato rAmassugrIvaM priyavAdinam ॥ 4-6-12'I will fetch them so that you should be able to identify them.' Rama then said to Sugriva, one who used pleasing words - ॥ 4-6-12॥