Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/17अमृतः समहाबाहुः पिता दशरथस्तव । यस्य त्वमीदृश: पुत्रो धर्मज्ञो धर्मवत्सलः ॥ २-११३-१७amRtaH samahAbAhuH pitA dazarathastava । yasya tvamIdRza: putro dharmajJo dharmavatsalaH ॥ 2-113-17With you as his son, endowed with qualities of righteousness and devotion to duty, your mightyarmed father Dasaratha is not dead. (He lives through you).' ॥ 2-113-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/16नैतच्चित्रं नरव्याघ्र शीलवृत्तवतां वर । यदार्यं त्वयि तिष्ठेत्तु निम्ने सृष्टमिवोदकम् ॥ २-११३-१६naitaccitraM naravyAghra zIlavRttavatAM vara । yadAryaM tvayi tiSThettu nimne sRSTamivodakam ॥ 2-113-16- 'Oh ! best of men, foremost among men of excellent character and dispositon, it is not surprising that all noble qualities come to reside in you naturally like water poured flowing downward. ॥ 2-113-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/15एतच्छ्रुत्वा शुभं वाक्यं भरतस्य महात्मनः । भरद्वाजः शुभतरं मुनिर्वाक्यमुवाच तम् ॥ २-११३-१५etacchrutvA zubhaM vAkyaM bharatasya mahAtmanaH । bharadvAjaH zubhataraM munirvAkyamuvAca tam ॥ 2-113-15Hearing the auspicious words of the magnanimous Bharata, sage Bharadwaja said to him in words still more auspicious ॥ 2-113-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/14निवृत्तोऽहमनुज्ञातो रामेण सुमहात्मना । अयोध्यामेव गच्छामि गृहीत्वा पादुके शुभे ॥ २-११३-१४nivRtto'hamanujJAto rAmeNa sumahAtmanA । ayodhyAmeva gacchAmi gRhItvA pAduke zubhe ॥ 2-113-14I am now returning to Ayodhya with these auspicious sandals permitted by the magnanimous Rama.' ॥ 2-113-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/13एवमुक्तो वसिष्ठेन राघवः प्राङ्मुखः स्थितः । पादुके ह्यधिरुह्यैते मम राज्याय वै ददौ ॥ २-११३-१३evamukto vasiSThena rAghavaH prAGmukhaH sthitaH । pAduke hyadhiruhyaite mama rAjyAya vai dadau ॥ 2-113-13Thus addressed by Vasistha, Rama stood facing eastward wearing these sandals. and bestowed them on me for the sake of ruling the kingdom. ॥ 2-113-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/12एते प्रयच्छ संहृष्टः पादुके हेमभूषिते । अयोध्यायां महाप्राज्ञ योगक्षेमकरे तव ॥ २-११३-१२ete prayaccha saMhRSTaH pAduke hemabhUSite । ayodhyAyAM mahAprAjJa yogakSemakare tava ॥ 2-113-12- 'Oh ! extremely sagacious one, bestow with pleasure your sandals decked with gold for security and safety of Ayodhya.' ॥ 2-113-12॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/11एवमुक्तो महाप्राज्ञो वसिष्ठः प्रत्युवाच ह । वाक्यज्ञो वाक्यकुशलं राघवं वचनं महत् ॥ २-११३-११evamukto mahAprAjJo vasiSThaH pratyuvAca ha । vAkyajJo vAkyakuzalaM rAghavaM vacanaM mahat ॥ 2-113-11On hearing him, Vasistha a great intellectual and highly eloquent one replied to Rama, skilled in words of deep significance ॥ 2-113-11॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/10पितुः प्रतिज्ञां तामेव पालयिष्यामि तत्त्वतः । चतुर्दश हि वर्षाणि या प्रतिज्ञा पितुर्मम ॥ २-११३-१०pituH pratijJAM tAmeva pAlayiSyAmi tattvataH । caturdaza hi varSANi yA pratijJA piturmama ॥ 2-113-10- 'In sooth, I shall honour the words of promise given by my father and live in the forest for fourteen years, as promised.' ॥ 2-113-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/9स याच्यमानो गुरुणा मया च दृढविक्रमः । राघवः परमप्रीतो वसिष्ठं वाक्यमब्रवीत् ॥ २-११३-९sa yAcyamAno guruNA mayA ca dRDhavikramaH । rAghavaH paramaprIto vasiSThaM vAkyamabravIt ॥ 2-113-9- 'Entreated by me and by preceptor (Vasistha), the highly pleased Rama with his firmness of mind replied to Vasistha ॥ 2-113-9॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/8एवमुक्तः स तु ततो भरद्वाजेन धीमता । प्रत्युवाच भरद्वाजं भरतो धर्मवत्सलः ॥ २-११३-८evamuktaH sa tu tato bharadvAjena dhImatA । pratyuvAca bharadvAjaM bharato dharmavatsalaH ॥ 2-113-8Having been thus addressed by wise Bharadwaja, Bharata, devoted to righteousness, replied ॥ 2-113-8॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/17अमृतः समहाबाहुः पिता दशरथस्तव । यस्य त्वमीदृश: पुत्रो धर्मज्ञो धर्मवत्सलः ॥ २-११३-१७amRtaH samahAbAhuH pitA dazarathastava । yasya tvamIdRza: putro dharmajJo dharmavatsalaH ॥ 2-113-17With you as his son, endowed with qualities of righteousness and devotion to duty, your mightyarmed father Dasaratha is not dead. (He lives through you).' ॥ 2-113-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/16नैतच्चित्रं नरव्याघ्र शीलवृत्तवतां वर । यदार्यं त्वयि तिष्ठेत्तु निम्ने सृष्टमिवोदकम् ॥ २-११३-१६naitaccitraM naravyAghra zIlavRttavatAM vara । yadAryaM tvayi tiSThettu nimne sRSTamivodakam ॥ 2-113-16- 'Oh ! best of men, foremost among men of excellent character and dispositon, it is not surprising that all noble qualities come to reside in you naturally like water poured flowing downward. ॥ 2-113-16॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/15एतच्छ्रुत्वा शुभं वाक्यं भरतस्य महात्मनः । भरद्वाजः शुभतरं मुनिर्वाक्यमुवाच तम् ॥ २-११३-१५etacchrutvA zubhaM vAkyaM bharatasya mahAtmanaH । bharadvAjaH zubhataraM munirvAkyamuvAca tam ॥ 2-113-15Hearing the auspicious words of the magnanimous Bharata, sage Bharadwaja said to him in words still more auspicious ॥ 2-113-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/14निवृत्तोऽहमनुज्ञातो रामेण सुमहात्मना । अयोध्यामेव गच्छामि गृहीत्वा पादुके शुभे ॥ २-११३-१४nivRtto'hamanujJAto rAmeNa sumahAtmanA । ayodhyAmeva gacchAmi gRhItvA pAduke zubhe ॥ 2-113-14I am now returning to Ayodhya with these auspicious sandals permitted by the magnanimous Rama.' ॥ 2-113-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/13एवमुक्तो वसिष्ठेन राघवः प्राङ्मुखः स्थितः । पादुके ह्यधिरुह्यैते मम राज्याय वै ददौ ॥ २-११३-१३evamukto vasiSThena rAghavaH prAGmukhaH sthitaH । pAduke hyadhiruhyaite mama rAjyAya vai dadau ॥ 2-113-13Thus addressed by Vasistha, Rama stood facing eastward wearing these sandals. and bestowed them on me for the sake of ruling the kingdom. ॥ 2-113-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/12एते प्रयच्छ संहृष्टः पादुके हेमभूषिते । अयोध्यायां महाप्राज्ञ योगक्षेमकरे तव ॥ २-११३-१२ete prayaccha saMhRSTaH pAduke hemabhUSite । ayodhyAyAM mahAprAjJa yogakSemakare tava ॥ 2-113-12- 'Oh ! extremely sagacious one, bestow with pleasure your sandals decked with gold for security and safety of Ayodhya.' ॥ 2-113-12॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/11एवमुक्तो महाप्राज्ञो वसिष्ठः प्रत्युवाच ह । वाक्यज्ञो वाक्यकुशलं राघवं वचनं महत् ॥ २-११३-११evamukto mahAprAjJo vasiSThaH pratyuvAca ha । vAkyajJo vAkyakuzalaM rAghavaM vacanaM mahat ॥ 2-113-11On hearing him, Vasistha a great intellectual and highly eloquent one replied to Rama, skilled in words of deep significance ॥ 2-113-11॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/10पितुः प्रतिज्ञां तामेव पालयिष्यामि तत्त्वतः । चतुर्दश हि वर्षाणि या प्रतिज्ञा पितुर्मम ॥ २-११३-१०pituH pratijJAM tAmeva pAlayiSyAmi tattvataH । caturdaza hi varSANi yA pratijJA piturmama ॥ 2-113-10- 'In sooth, I shall honour the words of promise given by my father and live in the forest for fourteen years, as promised.' ॥ 2-113-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/9स याच्यमानो गुरुणा मया च दृढविक्रमः । राघवः परमप्रीतो वसिष्ठं वाक्यमब्रवीत् ॥ २-११३-९sa yAcyamAno guruNA mayA ca dRDhavikramaH । rAghavaH paramaprIto vasiSThaM vAkyamabravIt ॥ 2-113-9- 'Entreated by me and by preceptor (Vasistha), the highly pleased Rama with his firmness of mind replied to Vasistha ॥ 2-113-9॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/113/8एवमुक्तः स तु ततो भरद्वाजेन धीमता । प्रत्युवाच भरद्वाजं भरतो धर्मवत्सलः ॥ २-११३-८evamuktaH sa tu tato bharadvAjena dhImatA । pratyuvAca bharadvAjaM bharato dharmavatsalaH ॥ 2-113-8Having been thus addressed by wise Bharadwaja, Bharata, devoted to righteousness, replied ॥ 2-113-8॥