Search
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/13महर्षेर्वचनाद्रामो यत्र तिष्ठति तद्धनुः । मंजूषां तामपावृत्य दृष्ट्वा धनुरथाब्रवीत् ॥ १-६७-१३maharServacanAdrAmo yatra tiSThati taddhanuH । maMjUSAM tAmapAvRtya dRSTvA dhanurathAbravIt ॥ 1-67-13At the words of the great rishi Vishvamitra, Rama opened the casket, beheld the bow and said ॥ 1-67-13॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/12विश्वामित्रः सरामस्तु श्रुत्वा जनकभाषितम् । वत्स राम धनुः पश्य इति राघवमब्रवीत् ॥ १-६७-१२vizvAmitraH sarAmastu zrutvA janakabhASitam । vatsa rAma dhanuH pazya iti rAghavamabravIt ॥ 1-67-12Vishvamitra on listening the sentence of Janaka along with Rama, on his part said to Raghava, "oh ! boy Rama . you may see the bow ." ॥ 1-67-12॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/11तदेतद्धनुषां श्रेष्ठमानीतं मुनिपुंगव । दर्शयैतन्महाभाग अनयो राजपुत्रयोः ॥ १-६७-११tadetaddhanuSAM zreSThamAnItaM munipuMgava । darzayaitanmahAbhAga anayo rAjaputrayoH ॥ 1-67-11- Oh ! Eminent ascetic such nonpareil bow is brought here, Oh ! Highly accomplished sage show this to the two princes'. ॥ 1-67-11॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/10क्व गतिर्मानुषाणां च धनुषोऽस्य प्रपूरणे । आरोपणे समायोगे वेपने तोलनेऽपि वा ॥ १-६७-१०kva gatirmAnuSANAM ca dhanuSo'sya prapUraNe । AropaNe samAyoge vepane tolane'pi vA ॥ 1-67-10- How then can men brace its bowstring to the other end, or twitch the bowstring for its tautness, or place the arrow on bowstring at a proper place for a proper stretchability, or even take a good aim with it. - ॥ 1-67-10॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/9नैतत् सुरगणाः सर्वे सासुरा न च राक्षसाः । गंधर्वयक्षप्रवराः सकिन्नरमहोरगाः ॥ १-६७-९naitat suragaNAH sarve sAsurA na ca rAkSasAH । gaMdharvayakSapravarAH sakinnaramahoragAH ॥ 1-67-9- Hosts of devatas, asuras, rakhasas, kinnaras and great serpents, the best of gandharvas and yakshas, also failed (to wield this bow). - ॥ 1-67-9॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/8इदं धनुर्वरं ब्रह्मन् जनकैरभिपूजितम् । राजभिश्च महावीर्यैरशक्तैः पूरितं तदा ॥ १-६७-८idaM dhanurvaraM brahman janakairabhipUjitam । rAjabhizca mahAvIryairazaktaiH pUritaM tadA ॥ 1-67-8- 'Here is that exquisite bow, oh ! Brahman, which is held as a time-honoured bow by the lineage of Janaka kings and even the highly forceful kings who were rendered inefficient to hold it, previously . - ॥ 1-67-8॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/7तेषां नृपो वचः श्रुत्वा कृताञ्जलिरभाषत । विश्वामित्रं महात्मानं तावुभौ रामलक्ष्मणौ ॥ १-६७-७teSAM nRpo vacaH zrutvA kRtAJjalirabhASata । vizvAmitraM mahAtmAnaM tAvubhau rAmalakSmaNau ॥ 1-67-7Having heard this, the king with folded hands said to the great soul Vishvamitra and the two princes Rama and Lakshmana ॥ 1-67-7॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/6इदं धनुर्वरं राजन् पूजितं सर्वराजभिः । मिथिलाधिप राजेन्द्र दर्शनीयं यदिच्छसि ॥ १-६७-६idaM dhanurvaraM rAjan pUjitaM sarvarAjabhiH । mithilAdhipa rAjendra darzanIyaM yadicchasi ॥ 1-67-6- 'Oh ! Indra among kings, Oh ! lord of Mithila here is the great bow, worshipped by all kings, which you intend to show ( to Rama and Lakshamana )'. ॥ 1-67-6॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/5तामादाय तु मंजूषामायसीं यत्र तद्धनुः । सुरोपमं ते जनकमूचुर्नृपतिमन्त्रिणः ॥ १-६७-५tAmAdAya tu maMjUSAmAyasIM yatra taddhanuH । suropamaM te janakamUcurnRpatimantriNaH ॥ 1-67-5The counsellors brought the iron casket containing the bow and said these words to Godlike king Janaka ॥ 1-67-5॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/4नृणां शतानि पंचाशद्व्यायतानां महात्मनाम् । मंजूषामष्टचक्रां तां समूहुस्ते कथंचन ॥ १-६७-४nRNAM zatAni paMcAzadvyAyatAnAM mahAtmanAm । maMjUSAmaSTacakrAM tAM samUhuste kathaMcana ॥ 1-67-4Five thousand tall men of illimitable energy drew with great difficulty the eightwheeled cart on which the bow was placed in a box. ॥ 1-67-4॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/13महर्षेर्वचनाद्रामो यत्र तिष्ठति तद्धनुः । मंजूषां तामपावृत्य दृष्ट्वा धनुरथाब्रवीत् ॥ १-६७-१३maharServacanAdrAmo yatra tiSThati taddhanuH । maMjUSAM tAmapAvRtya dRSTvA dhanurathAbravIt ॥ 1-67-13At the words of the great rishi Vishvamitra, Rama opened the casket, beheld the bow and said ॥ 1-67-13॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/12विश्वामित्रः सरामस्तु श्रुत्वा जनकभाषितम् । वत्स राम धनुः पश्य इति राघवमब्रवीत् ॥ १-६७-१२vizvAmitraH sarAmastu zrutvA janakabhASitam । vatsa rAma dhanuH pazya iti rAghavamabravIt ॥ 1-67-12Vishvamitra on listening the sentence of Janaka along with Rama, on his part said to Raghava, "oh ! boy Rama . you may see the bow ." ॥ 1-67-12॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/11तदेतद्धनुषां श्रेष्ठमानीतं मुनिपुंगव । दर्शयैतन्महाभाग अनयो राजपुत्रयोः ॥ १-६७-११tadetaddhanuSAM zreSThamAnItaM munipuMgava । darzayaitanmahAbhAga anayo rAjaputrayoH ॥ 1-67-11- Oh ! Eminent ascetic such nonpareil bow is brought here, Oh ! Highly accomplished sage show this to the two princes'. ॥ 1-67-11॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/10क्व गतिर्मानुषाणां च धनुषोऽस्य प्रपूरणे । आरोपणे समायोगे वेपने तोलनेऽपि वा ॥ १-६७-१०kva gatirmAnuSANAM ca dhanuSo'sya prapUraNe । AropaNe samAyoge vepane tolane'pi vA ॥ 1-67-10- How then can men brace its bowstring to the other end, or twitch the bowstring for its tautness, or place the arrow on bowstring at a proper place for a proper stretchability, or even take a good aim with it. - ॥ 1-67-10॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/9नैतत् सुरगणाः सर्वे सासुरा न च राक्षसाः । गंधर्वयक्षप्रवराः सकिन्नरमहोरगाः ॥ १-६७-९naitat suragaNAH sarve sAsurA na ca rAkSasAH । gaMdharvayakSapravarAH sakinnaramahoragAH ॥ 1-67-9- Hosts of devatas, asuras, rakhasas, kinnaras and great serpents, the best of gandharvas and yakshas, also failed (to wield this bow). - ॥ 1-67-9॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/8इदं धनुर्वरं ब्रह्मन् जनकैरभिपूजितम् । राजभिश्च महावीर्यैरशक्तैः पूरितं तदा ॥ १-६७-८idaM dhanurvaraM brahman janakairabhipUjitam । rAjabhizca mahAvIryairazaktaiH pUritaM tadA ॥ 1-67-8- 'Here is that exquisite bow, oh ! Brahman, which is held as a time-honoured bow by the lineage of Janaka kings and even the highly forceful kings who were rendered inefficient to hold it, previously . - ॥ 1-67-8॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/7तेषां नृपो वचः श्रुत्वा कृताञ्जलिरभाषत । विश्वामित्रं महात्मानं तावुभौ रामलक्ष्मणौ ॥ १-६७-७teSAM nRpo vacaH zrutvA kRtAJjalirabhASata । vizvAmitraM mahAtmAnaM tAvubhau rAmalakSmaNau ॥ 1-67-7Having heard this, the king with folded hands said to the great soul Vishvamitra and the two princes Rama and Lakshmana ॥ 1-67-7॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/6इदं धनुर्वरं राजन् पूजितं सर्वराजभिः । मिथिलाधिप राजेन्द्र दर्शनीयं यदिच्छसि ॥ १-६७-६idaM dhanurvaraM rAjan pUjitaM sarvarAjabhiH । mithilAdhipa rAjendra darzanIyaM yadicchasi ॥ 1-67-6- 'Oh ! Indra among kings, Oh ! lord of Mithila here is the great bow, worshipped by all kings, which you intend to show ( to Rama and Lakshamana )'. ॥ 1-67-6॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/5तामादाय तु मंजूषामायसीं यत्र तद्धनुः । सुरोपमं ते जनकमूचुर्नृपतिमन्त्रिणः ॥ १-६७-५tAmAdAya tu maMjUSAmAyasIM yatra taddhanuH । suropamaM te janakamUcurnRpatimantriNaH ॥ 1-67-5The counsellors brought the iron casket containing the bow and said these words to Godlike king Janaka ॥ 1-67-5॥
- siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/4नृणां शतानि पंचाशद्व्यायतानां महात्मनाम् । मंजूषामष्टचक्रां तां समूहुस्ते कथंचन ॥ १-६७-४nRNAM zatAni paMcAzadvyAyatAnAM mahAtmanAm । maMjUSAmaSTacakrAM tAM samUhuste kathaMcana ॥ 1-67-4Five thousand tall men of illimitable energy drew with great difficulty the eightwheeled cart on which the bow was placed in a box. ॥ 1-67-4॥