1. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/23
    मम सत्या प्रतिज्ञा सा वीर्यशुल्केति कौशिक | सीता प्राणैर्बहुमता देया रामाय मे सुता || १-६७-२३mama satyA pratijJA sA vIryazulketi kauzika | sItA prANairbahumatA deyA rAmAya me sutA || 1-67-23Oh ! Kaushika, my commitment that she is the bounty of bravery has also come true... and my daughter Seeta who is nurtured well than my own lives is a worthy bride for Rama... [1-67-23]
  2. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/22
    जनकानां कुले कीर्तिमाहरिष्यति मे सुता | सीता भर्तारमासाद्य रामं दशरथात्मजम् || १-६७-२२janakAnAM kule kIrtimAhariSyati me sutA | sItA bhartAramAsAdya rAmaM dazarathAtmajam || 1-67-22By receiving Rama, son of Dasaratha, as her husband, my daughter Seeta will bring glory to my ( Janaka's ) dynasty. [1-67-22]
  3. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/21
    भगवन् दृष्टवीर्यो मे रामो दशरथात्मजः | अत्यद्भुतमचिन्त्यं चातर्कितमिदं मया || १-६७-२१bhagavan dRSTavIryo me rAmo dazarathAtmajaH | atyadbhutamacintyaM cAtarkitamidaM mayA || 1-67-21- 'O Worshipful one I have witnessed the prowess of Rama, son of Dasaratha. I had not imagined that this marvellous feat could be ever accomplished. [1-67-21]
  4. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/20
    प्रत्याश्वस्तो जने तस्मिन् राजा विगतसाध्वसः | उवाच प्रांजलिर्वाक्यं वाक्यज्ञो मुनिपुंगवम् || १-६७-२०pratyAzvasto jane tasmin rAjA vigatasAdhvasaH | uvAca prAMjalirvAkyaM vAkyajJo munipuMgavam || 1-67-20When the people recovered the king ( Janaka ) skilful in the use of words, addressed the eminent ascetic ( Vishvamitra ) without apprehension with folded palms in the following words: - [1-67-20]
  5. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/19
    निपेतुश्च नराः सर्वे तेन शब्देन मोहिताः | व्रजयित्वा मुनिवरं राजानं तौ च राघवौ || १-६७-१९ nipetuzca narAH sarve tena zabdena mohitAH | vrajayitvA munivaraM rAjAnaM tau ca rAghavau || 1-67-19Bewildered by that raucous caused by the breakage of bow, all the people swooned, except for that eminent-saint Vishvamitra, king Janaka, and those two Raghava-s, Rama and Lakshmana. [1-67-19]
  6. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/18
    तस्य शब्दो महानासीन्निर्घातसमनिःस्वनः | भूमिकंपश्च सुमहान् पर्वतस्येव दीर्यतः || १-६७-१८tasya zabdo mahAnAsInnirghAtasamaniHsvanaH | bhUmikaMpazca sumahAn parvatasyeva dIryataH || 1-67-18It generated a loud sound like the clap of thunder, like the trembling of the earth and the splitting of a mountain. [1-67-18]
  7. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/17
    आरोपयित्वा मौर्वीं च पूरयामास वीर्यवान् | तद्बभंज धनुर्मध्ये नरश्रेष्ठो महायशाः || १-६७-१७AropayitvA maurvIM ca pUrayAmAsa vIryavAn | tadbabhaMja dhanurmadhye narazreSTho mahAyazAH || 1-67-17Further, that dextrous one ( Rama ) stringed that bow with bowstring and started to stretch it up to his ear but that glorious one, foremost among men, Rama, broke that bow medially. [1-67-17]
  8. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/16
    पश्यतां नृसहस्राणां बहूनां रघुनंदनः | आरोपयत्स धर्मात्मा सलीलमिव तद्धनुः || १-६७-१६pazyatAM nRsahasrANAM bahUnAM raghunaMdanaH | Aropayatsa dharmAtmA salIlamiva taddhanuH || 1-67-16While many thousands of men were witnessing, that virtuous Rama, the legatee of Raghu, stringed the bow effortlessly. [1-67-16]
  9. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/15
    बाढमित्येव तं राजा मुनिश्च समभाषत | लीलया स धनुर्मध्ये जग्राह वचनान्मुनेः || १-६७-१५bADhamityeva taM rAjA munizca samabhASata | lIlayA sa dhanurmadhye jagrAha vacanAnmuneH || 1-67-15"All Right!" said the saint and king to Rama in chorus. At the words of the sage (Vishvamitra), he (Rama) took hold of the bow by the its middle with ease. [1-67-15]
  10. siva.sh/ramayana/bala-kanda/67/14
    इदं धनुर्वरं ब्रह्मन् संस्पृशामीह पाणिना | यत्नवांश्च भविष्यामि तोलने पूरणेऽपि वा || १-६७-१४idaM dhanurvaraM brahman saMspRzAmIha pANinA | yatnavAMzca bhaviSyAmi tolane pUraNe'pi vA || 1-67-14- 'Oh ! Brahmarshi, now I shall touch this great bow with my hands, lift and string it.' [1-67-4]