Search

  1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/9
    रामाय चाऽचचक्षे तां तापसीं धर्मचारिणीम् | दश वर्षाण्यनावृष्ट्या दग्धे लोके निरन्तरम् || २-११७-९rAmAya cA'cacakSe tAM tApasIM dharmacAriNIm | daza varSANyanAvRSTyA dagdhe loke nirantaram || 2-117-9Thereafter, he related to Rama a story about his asetic wife who follows the ways of righteousness : - 'once this world was consecutively ravaged by drought for ten years. [2-117-9]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/8
    आनसूयां महाभागां तापसीं धर्मचारिणीम् | प्रतिगृह्णीष्व वैदेहीमब्रवीदृषिसत्तमः || २-११७-८AnasUyAM mahAbhAgAM tApasIM dharmacAriNIm | pratigRhNISva vaidehImabravIdRSisattamaH || 2-117-8Atri, who was excellent among the sages said to his ascetic wife who was highly virtuous and an adherent of righteousness, 'welcome Sita'. [2-117-8]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/7
    पत्नीं च समनुप्राप्तां वृद्धामामन्त्र्य सत्कृताम् | सान्त्वयामास धर्मज्ञः सर्वभूतहिते रतः || २-११७-७patnIM ca samanuprAptAM vRddhAmAmantrya satkRtAm | sAntvayAmAsa dharmajJaH sarvabhUtahite rataH || 2-117-7Conversant in the ways of righteousness and eagaged in the welfate of all beings, sage Atri called out his aged wife who is revered by all and spoke kind words to her : - [2-117-7]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/6
    स्वयमातिथ्यमादिश्य सर्वमन्यत्सुसत्कृतम् | सौमित्रिं च महाभागां सीतां च समसान्त्वयत् || २-११७-६svayamAtithyamAdizya sarvamanyatsusatkRtam | saumitriM ca mahAbhAgAM sItAM ca samasAntvayat || 2-117-6That sage Atri himself extended to Rama the hospitality befitting him in all possible ways and treated Lakshmana and highly virtuous Sita with kind words. [2-117-6]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/5
    सोऽत्रेराश्रममासाद्य तं ववन्दे महायशाः | तं चापि भगवानत्रिः पुत्रवत्प्रत्यपद्यत || २-११७-५so'trerAzramamAsAdya taM vavande mahAyazAH | taM cApi bhagavAnatriH putravatpratyapadyata || 2-117-5Having reached the hermitage of the revered sage Atri, illustrious Rama prostrated before him and Atri also received him as his son. [2-117-5]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/4
    तस्मादन्यत्र गच्छाम इति सञ्चिन्त्य राघवः | प्रातिष्ठत स वैदेह्या लक्ष्मणेन च सङ्गतः || २-११७-४tasmAdanyatra gacchAma iti saJcintya rAghavaH | prAtiSThata sa vaidehyA lakSmaNena ca saGgataH || 2-117-4We shall, therefore, go to some other place, having resolved thus, Rama accompanied by Sita and Lakshmana set forth. [2-117-4]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/3
    स्कन्धावारनिवेशेन तेन तस्य महात्मनः | हयहस्तिकरीषैश्च उपमर्दः कृतो भृशम् || २-११७-३skandhAvAranivezena tena tasya mahAtmanaH | hayahastikarISaizca upamardaH kRto bhRzam || 2-117-3Due to the encampment of the army of the magnanimous Bharata (here), this place has been filled with the dung of horses and elephants and made exceedingly dirty. [2-117-3]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/2
    इह मे भरतो दृष्टो मातरश्च सनागराः | सा च मे स्मृतिरन्वेति तान्नित्यमनुशोचतः || २-११७-२iha me bharato dRSTo mAtarazca sanAgarAH | sA ca me smRtiranveti tAnnityamanuzocataH || 2-117-2It is here that Bharata, mothers along with citizens of Ayodhya have visited me. That memory soaked with grief is chasing me. [2-117-2]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/1
    राघव स्त्वथ यातेषु तपस्विषु विचिन्तयन् | न तत्रारोचयद्वासं कारणैर्बहुभिस्तदा || २-११७-१rAghava stvatha yAteSu tapasviSu vicintayan | na tatrArocayadvAsaM kAraNairbahubhistadA || 2-117-1When the ascetics had departed, Rama thought over the matter well and did not like to reside there for many reasons. [2-117-1]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/116/26
    आश्रममृषिविरहितं प्रभुः क्षणमपिन जहौ स राघवः | राघवं हि सततमनुगता स्तापसाश्चार्षचरित धृतगुणाः || २-११६-२६AzramamRSivirahitaM prabhuH kSaNamapina jahau sa rAghavaH | rAghavaM hi satatamanugatA stApasAzcArSacarita dhRtaguNAH || 2-116-26Lord Rama, did not leave that hermitage deserted by the sages even for a moment. Those who had adopted the traditions of the sages and had acquired many virtues followed Rama. [2-116-26]