- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/19अभिवाद्य च वैदेही तापसीं तामनिन्दिताम् | बद्धाञ्जलिपुटा हृष्टा पर्यपृच्छदनामयम् || २-११७-१९abhivAdya ca vaidehI tApasIM tAmaninditAm | baddhAJjalipuTA hRSTA paryapRcchadanAmayam || 2-117-19Sita offered her obeisance to the blameless ascetic, Anasuya, folding her palms and enquired of her wellbeing in delight. [2-117-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/18तां तु सीता महाभागामनसूयां पतिव्रताम् | अभ्यवादयदव्यग्रा स्वं नाम समुदाहरत् || २-११७-१८tAM tu sItA mahAbhAgAmanasUyAM pativratAm | abhyavAdayadavyagrA svaM nAma samudAharat || 2-117-18Pronouncing her name to highly chaste and fortunate Anasuya, Sita made obeisance to her with utmost concentration. [2-117-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/17शिथिलां वलितां वृद्धां जरापाण्डुरमूर्धजाम् | सततं वेपमानाङ्गीं प्रवाते कदलीं यथा || २-११७-१७zithilAM valitAM vRddhAM jarApANDuramUrdhajAm | satataM vepamAnAGgIM pravAte kadalIM yathA || 2-117-17She( Anasuya ) was very old and feeble. Her skin was wrinkled and her hair turned grey due to old age. Her body was constantly trembling like a plantain tree in a stormy wind. [2-117-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/16सीता त्वेतद वचः श्रुत्वा राघवस्य हितैषिणः | तामत्रिपन्तीं धर्मज्ञामभिचक्राम मैथिली || २-११७-१६sItA tvetada vacaH zrutvA rAghavasya hitaiSiNaH | tAmatripantIM dharmajJAmabhicakrAma maithilI || 2-117-16Having heard the words of Rama, intended for her welfare, Sita, daughter of the king of Mithila, approached the consort of Atri (Devi Anasuya), knower of righteousness, and reverently circumambulated her. [2-117-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/15राजपुत्रि श्रुतमिदं मुनेरस्य समीरितम् | श्रेयोऽर्थमात्मनश्शीघ्रमभिगच्छ तपस्विनीम् || २-११७-१५rAjaputri zrutamidaM munerasya samIritam | zreyo'rthamAtmanazzIghramabhigaccha tapasvinIm || 2-117-15- 'Oh ! princess, you have heard the message of the sage. Without delay approach the ascetic (Anasuya) for your welfare.' [2-117-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/14एवं ब्रुवाणं तमृषिं तथेत्युक्त्वा स राघवः | सीतामुवाच धर्मज्ञामिदं वचनमुत्तमम् || २-११७-१४evaM bruvANaM tamRSiM tathetyuktvA sa rAghavaH | sItAmuvAca dharmajJAmidaM vacanamuttamam || 2-117-14Hearing those words of the sage, Rama said be it so and said to righteous Sita these choice words : - [2-117-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/13तामिमां सर्वभूतानां नमस्कार्यां यशस्विनीम् अभिगच्छतु वैदेही वृद्धामक्रोधनां सदा | अनसूयेति या लोके कर्मभिः ख्यातिमागता || २-११७-१३tAmimAM sarvabhUtAnAM namaskAryAM yazasvinIm abhigacchatu vaidehI vRddhAmakrodhanAM sadA | anasUyeti yA loke karmabhiH khyAtimAgatA || 2-117-13She is renowned throughout this world for her deeds as Anasuya, (one who is free from anger). Aged, illustrious she is free frm anger, worthy of adoration by all beings. Let Sita approach her.' [2-117-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/12देवकार्यनिमित्तं च यया सन्त्वरमाणया। दशरात्रं कृता रात्रिः सेयं मातेव तेऽनघ || २-११७-१२devakAryanimittaM ca yayA santvaramANayA| dazarAtraM kRtA rAtriH seyaM mAteva te'nagha || 2-117-12- converted ten nights into one, solicited on behalf of the gods. Oh ! blameless one (Rama), she is like a your mother to you.
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/11दश वर्ष सहास्राणि तया तप्तं महत्तपः | अनसूया व्रतैः स्नाता प्रत्यूहाश्च निवर्तिताः || २-११७-११daza varSa sahAsrANi tayA taptaM mahattapaH | anasUyA vrataiH snAtA pratyUhAzca nivartitAH || 2-117-11- severe mortifications. She practised severe asceticism for ten thousand years bathed in her vows. She removed all impediments and..... - [2-117-11]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/10यया मूलफले सृष्टे जाह्नवी च प्रवर्तिता | उग्रेण तपसा युक्ता नियमैश्चाप्यलङ्कृता || २-११७-१०yayA mUlaphale sRSTe jAhnavI ca pravartitA | ugreNa tapasA yuktA niyamaizcApyalaGkRtA || 2-117-10It was the virtuous Anasuya who created roots and fruits and caused Ganga to flow. She was engaged in self imposed religious observances..... - [2-117-10]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/19अभिवाद्य च वैदेही तापसीं तामनिन्दिताम् | बद्धाञ्जलिपुटा हृष्टा पर्यपृच्छदनामयम् || २-११७-१९abhivAdya ca vaidehI tApasIM tAmaninditAm | baddhAJjalipuTA hRSTA paryapRcchadanAmayam || 2-117-19Sita offered her obeisance to the blameless ascetic, Anasuya, folding her palms and enquired of her wellbeing in delight. [2-117-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/18तां तु सीता महाभागामनसूयां पतिव्रताम् | अभ्यवादयदव्यग्रा स्वं नाम समुदाहरत् || २-११७-१८tAM tu sItA mahAbhAgAmanasUyAM pativratAm | abhyavAdayadavyagrA svaM nAma samudAharat || 2-117-18Pronouncing her name to highly chaste and fortunate Anasuya, Sita made obeisance to her with utmost concentration. [2-117-18]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/17शिथिलां वलितां वृद्धां जरापाण्डुरमूर्धजाम् | सततं वेपमानाङ्गीं प्रवाते कदलीं यथा || २-११७-१७zithilAM valitAM vRddhAM jarApANDuramUrdhajAm | satataM vepamAnAGgIM pravAte kadalIM yathA || 2-117-17She( Anasuya ) was very old and feeble. Her skin was wrinkled and her hair turned grey due to old age. Her body was constantly trembling like a plantain tree in a stormy wind. [2-117-17]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/16सीता त्वेतद वचः श्रुत्वा राघवस्य हितैषिणः | तामत्रिपन्तीं धर्मज्ञामभिचक्राम मैथिली || २-११७-१६sItA tvetada vacaH zrutvA rAghavasya hitaiSiNaH | tAmatripantIM dharmajJAmabhicakrAma maithilI || 2-117-16Having heard the words of Rama, intended for her welfare, Sita, daughter of the king of Mithila, approached the consort of Atri (Devi Anasuya), knower of righteousness, and reverently circumambulated her. [2-117-16]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/15राजपुत्रि श्रुतमिदं मुनेरस्य समीरितम् | श्रेयोऽर्थमात्मनश्शीघ्रमभिगच्छ तपस्विनीम् || २-११७-१५rAjaputri zrutamidaM munerasya samIritam | zreyo'rthamAtmanazzIghramabhigaccha tapasvinIm || 2-117-15- 'Oh ! princess, you have heard the message of the sage. Without delay approach the ascetic (Anasuya) for your welfare.' [2-117-15]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/14एवं ब्रुवाणं तमृषिं तथेत्युक्त्वा स राघवः | सीतामुवाच धर्मज्ञामिदं वचनमुत्तमम् || २-११७-१४evaM bruvANaM tamRSiM tathetyuktvA sa rAghavaH | sItAmuvAca dharmajJAmidaM vacanamuttamam || 2-117-14Hearing those words of the sage, Rama said be it so and said to righteous Sita these choice words : - [2-117-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/13तामिमां सर्वभूतानां नमस्कार्यां यशस्विनीम् अभिगच्छतु वैदेही वृद्धामक्रोधनां सदा | अनसूयेति या लोके कर्मभिः ख्यातिमागता || २-११७-१३tAmimAM sarvabhUtAnAM namaskAryAM yazasvinIm abhigacchatu vaidehI vRddhAmakrodhanAM sadA | anasUyeti yA loke karmabhiH khyAtimAgatA || 2-117-13She is renowned throughout this world for her deeds as Anasuya, (one who is free from anger). Aged, illustrious she is free frm anger, worthy of adoration by all beings. Let Sita approach her.' [2-117-13]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/12देवकार्यनिमित्तं च यया सन्त्वरमाणया। दशरात्रं कृता रात्रिः सेयं मातेव तेऽनघ || २-११७-१२devakAryanimittaM ca yayA santvaramANayA| dazarAtraM kRtA rAtriH seyaM mAteva te'nagha || 2-117-12- converted ten nights into one, solicited on behalf of the gods. Oh ! blameless one (Rama), she is like a your mother to you.
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/11दश वर्ष सहास्राणि तया तप्तं महत्तपः | अनसूया व्रतैः स्नाता प्रत्यूहाश्च निवर्तिताः || २-११७-११daza varSa sahAsrANi tayA taptaM mahattapaH | anasUyA vrataiH snAtA pratyUhAzca nivartitAH || 2-117-11- severe mortifications. She practised severe asceticism for ten thousand years bathed in her vows. She removed all impediments and..... - [2-117-11]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/117/10यया मूलफले सृष्टे जाह्नवी च प्रवर्तिता | उग्रेण तपसा युक्ता नियमैश्चाप्यलङ्कृता || २-११७-१०yayA mUlaphale sRSTe jAhnavI ca pravartitA | ugreNa tapasA yuktA niyamaizcApyalaGkRtA || 2-117-10It was the virtuous Anasuya who created roots and fruits and caused Ganga to flow. She was engaged in self imposed religious observances..... - [2-117-10]