Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/14प्रविशन्तमयोध्यां मां न कश्चिदभिनन्दति । नरा राममपश्यन्तो निश्श्वसन्ति मुहुर्मुहुः ॥ २-५९-१४pravizantamayodhyAM mAM na kazcidabhinandati । narA rAmamapazyanto nizzvasanti muhurmuhuH ॥ 2-59-14None greeted me when I entered Ayodhya, People heaved sighs repeatedly when they did not see Rama. ॥ 2-59-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/13अत्रोद्यानानि शून्यानि प्रलीनविहगनि च । न चाभिरामा नारामान्पश्यामि मनुजर्षभ ॥ २-५९-१३atrodyAnAni zUnyAni pralInavihagani ca । na cAbhirAmA nArAmAnpazyAmi manujarSabha ॥ 2-59-13Pleasuregardens are all deserted as the birds have vanished. Oh ! best of men, as such they do not look beautiful. ॥ 2-59-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/15सूत मद्वचनात्तस्य तातस्य विदितात्मनः । शिरसा वन्दनीयस्य वन्द्यौ पादौ महात्मनः ॥ २-५८-१५sUta madvacanAttasya tAtasya viditAtmanaH । zirasA vandanIyasya vandyau pAdau mahAtmanaH ॥ 2-58-15- 'Convey on my behalf, Oh ! charioteer to my illustrious father who is known for his selfknowledge, and is worthy of homage, that I am saluting his feet with my head bowed. ॥ 2-58-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/20ततो दशरथस्त्रीणां प्रासादेभ्य स्तत स्ततः। रामशोकाभितप्तानां मन्दं शुश्राव जल्पितम् ॥ २-५७-२०tato dazarathastrINAM prAsAdebhya stata stataH। rAmazokAbhitaptAnAM mandaM zuzrAva jalpitam ॥ 2-57-20From different spots in the palace, Sumantra heard the sobs and whispers of Dasaratha's wives who were tormented with the sorrow of Rama's exile. ॥ 2-57-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/19आयतैर्विमलैर्नेत्रैरश्रुवेगपरिप्लुतैः । अन्योन्यमभिवीक्षन्तेऽव्यक्तमार्ततराः स्त्रियः ॥ २-५७-१९AyatairvimalairnetrairazruvegapariplutaiH । anyonyamabhivIkSante'vyaktamArtatarAH striyaH ॥ 2-57-19The women in great anguish stood silently looking at one another, their large eyes flooded with overflowing tears. ॥ 2-57-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/18हर्म्यै र्विमानैः प्रासादैरवेक्ष्याथ समागतम् । हाहाकारकृता नार्यो रामदर्शनकर्शिताः ॥ २-५७-१८harmyai rvimAnaiH prAsAdairavekSyAtha samAgatam । hAhAkArakRtA nAryo rAmadarzanakarzitAH ॥ 2-57-18Women from mansions, seven-storied buildings and from royal palaces, sighted him and pained at not seeing Rama cried out 'Alas, Alas'. ॥ 2-57-18॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/27तन्तु पक्वं परिज्ञाय निष्टप्तं छिन्नशोणितम् । लक्ष्मण: पुरुषव्याघ्रमथ राघवमब्रवीत् ॥ २-५६-२७tantu pakvaM parijJAya niSTaptaM chinnazoNitam । lakSmaNa: puruSavyAghramatha rAghavamabravIt ॥ 2-56-27With the blood drained out of the venison, Lakshmana roasted it and cooked it well, and then said to Rama, the tiger (best) among men ॥ 2-56-27॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/55/31रमणीयान्बहुविधान्पादपान्कुसुमोत्कटान् । सीतावचनसंरब्ध आनयामास लक्ष्मणः ॥ २-५५-३१ramaNIyAnbahuvidhAnpAdapAnkusumotkaTAn । sItAvacanasaMrabdha AnayAmAsa lakSmaNaH ॥ 2-55-31Cheered by Sita's indents, Lakshmana brought her various beautiful plants and stocks of flowers. ॥ 2-55-31॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/41तत्र कुञ्जरयूथानि मृगयूथानि चाभितः । विचरन्ति वनान्तेस्मिन् तानि द्रक्ष्यसि राघव ॥ २-५४-४१tatra kuJjarayUthAni mRgayUthAni cAbhitaH । vicaranti vanAntesmin tAni drakSyasi rAghava ॥ 2-54-41You will see, Oh ! Rama, herds of elephants and deer ranging in the forest. ॥ 2-54-41॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/5प्रयागमभितः पश्य सौमित्रे धूममुन्नतम् । अग्नेर्भगवतः केतुं मन्ये सन्निहितो मुनिः ॥ २-५४-५prayAgamabhitaH pazya saumitre dhUmamunnatam । agnerbhagavataH ketuM manye sannihito muniH ॥ 2-54-5- 'Oh ! son of Sumitra, look at the column of smoke rising like the banner of the venerable firegod near Prayaga. I think an ascetic dwells nearby. ॥ 2-54-5॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/14प्रविशन्तमयोध्यां मां न कश्चिदभिनन्दति । नरा राममपश्यन्तो निश्श्वसन्ति मुहुर्मुहुः ॥ २-५९-१४pravizantamayodhyAM mAM na kazcidabhinandati । narA rAmamapazyanto nizzvasanti muhurmuhuH ॥ 2-59-14None greeted me when I entered Ayodhya, People heaved sighs repeatedly when they did not see Rama. ॥ 2-59-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/59/13अत्रोद्यानानि शून्यानि प्रलीनविहगनि च । न चाभिरामा नारामान्पश्यामि मनुजर्षभ ॥ २-५९-१३atrodyAnAni zUnyAni pralInavihagani ca । na cAbhirAmA nArAmAnpazyAmi manujarSabha ॥ 2-59-13Pleasuregardens are all deserted as the birds have vanished. Oh ! best of men, as such they do not look beautiful. ॥ 2-59-13॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/58/15सूत मद्वचनात्तस्य तातस्य विदितात्मनः । शिरसा वन्दनीयस्य वन्द्यौ पादौ महात्मनः ॥ २-५८-१५sUta madvacanAttasya tAtasya viditAtmanaH । zirasA vandanIyasya vandyau pAdau mahAtmanaH ॥ 2-58-15- 'Convey on my behalf, Oh ! charioteer to my illustrious father who is known for his selfknowledge, and is worthy of homage, that I am saluting his feet with my head bowed. ॥ 2-58-15॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/20ततो दशरथस्त्रीणां प्रासादेभ्य स्तत स्ततः। रामशोकाभितप्तानां मन्दं शुश्राव जल्पितम् ॥ २-५७-२०tato dazarathastrINAM prAsAdebhya stata stataH। rAmazokAbhitaptAnAM mandaM zuzrAva jalpitam ॥ 2-57-20From different spots in the palace, Sumantra heard the sobs and whispers of Dasaratha's wives who were tormented with the sorrow of Rama's exile. ॥ 2-57-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/19आयतैर्विमलैर्नेत्रैरश्रुवेगपरिप्लुतैः । अन्योन्यमभिवीक्षन्तेऽव्यक्तमार्ततराः स्त्रियः ॥ २-५७-१९AyatairvimalairnetrairazruvegapariplutaiH । anyonyamabhivIkSante'vyaktamArtatarAH striyaH ॥ 2-57-19The women in great anguish stood silently looking at one another, their large eyes flooded with overflowing tears. ॥ 2-57-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/57/18हर्म्यै र्विमानैः प्रासादैरवेक्ष्याथ समागतम् । हाहाकारकृता नार्यो रामदर्शनकर्शिताः ॥ २-५७-१८harmyai rvimAnaiH prAsAdairavekSyAtha samAgatam । hAhAkArakRtA nAryo rAmadarzanakarzitAH ॥ 2-57-18Women from mansions, seven-storied buildings and from royal palaces, sighted him and pained at not seeing Rama cried out 'Alas, Alas'. ॥ 2-57-18॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/56/27तन्तु पक्वं परिज्ञाय निष्टप्तं छिन्नशोणितम् । लक्ष्मण: पुरुषव्याघ्रमथ राघवमब्रवीत् ॥ २-५६-२७tantu pakvaM parijJAya niSTaptaM chinnazoNitam । lakSmaNa: puruSavyAghramatha rAghavamabravIt ॥ 2-56-27With the blood drained out of the venison, Lakshmana roasted it and cooked it well, and then said to Rama, the tiger (best) among men ॥ 2-56-27॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/55/31रमणीयान्बहुविधान्पादपान्कुसुमोत्कटान् । सीतावचनसंरब्ध आनयामास लक्ष्मणः ॥ २-५५-३१ramaNIyAnbahuvidhAnpAdapAnkusumotkaTAn । sItAvacanasaMrabdha AnayAmAsa lakSmaNaH ॥ 2-55-31Cheered by Sita's indents, Lakshmana brought her various beautiful plants and stocks of flowers. ॥ 2-55-31॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/41तत्र कुञ्जरयूथानि मृगयूथानि चाभितः । विचरन्ति वनान्तेस्मिन् तानि द्रक्ष्यसि राघव ॥ २-५४-४१tatra kuJjarayUthAni mRgayUthAni cAbhitaH । vicaranti vanAntesmin tAni drakSyasi rAghava ॥ 2-54-41You will see, Oh ! Rama, herds of elephants and deer ranging in the forest. ॥ 2-54-41॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/54/5प्रयागमभितः पश्य सौमित्रे धूममुन्नतम् । अग्नेर्भगवतः केतुं मन्ये सन्निहितो मुनिः ॥ २-५४-५prayAgamabhitaH pazya saumitre dhUmamunnatam । agnerbhagavataH ketuM manye sannihito muniH ॥ 2-54-5- 'Oh ! son of Sumitra, look at the column of smoke rising like the banner of the venerable firegod near Prayaga. I think an ascetic dwells nearby. ॥ 2-54-5॥