1. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/11
    रथमारोह भद्रं ते राजपुत्र महायशः | क्षिप्रं त्वां प्रापयिष्यामि यत्र मां राम वक्ष्यसि || २-४०-११rathamAroha bhadraM te rAjaputra mahAyazaH | kSipraM tvAM prApayiSyAmi yatra mAM rAma vakSyasi || 2-40-11- 'Oh Illustrious prince, wish you well, mount the chariot. I shall convey you speedily where ever you want. [2-40-11]
  2. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/10
    ततः सुमन्त्रः काकुत्स्थं प्राञ्जलिर्वाक्यमब्रवीत् | विनीतो विनयज्ञश्च मातलिर्वासवं यथा || २-४०-१०tataH sumantraH kAkutsthaM prAJjalirvAkyamabravIt | vinIto vinayajJazca mAtalirvAsavaM yathA || 2-40-10Then Sumantra who knows the ways of politeness and humility spoke to Rama, with folded hands as Matali did to Indra : - [2-40-10]
  3. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/9
    रामं दशरथं विद्धि मां विद्धि जनकात्मजाम् | अयोध्यामटवीं विध्दि गच्छ तात यथासुखम् || २-४०-९rAmaM dazarathaM viddhi mAM viddhi janakAtmajAm | ayodhyAmaTavIM vidhdi gaccha tAta yathAsukham || 2-40-9- '(To Lakshmana she said) Regard Rama as Dasaratha, Sita as me and the forest as Ayodhya. My child, go in peace.' [2-40-9]
  4. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/8
    लक्ष्मणं त्वेवमुक्त्वा सा संसिद्धं प्रियराघवम् | सुमित्रा गच्छ गच्छेति पुनः पुनरुवाच तम् || २-४०-८lakSmaNaM tvevamuktvA sA saMsiddhaM priyarAghavam | sumitrA gaccha gaccheti punaH punaruvAca tam || 2-40-8Having said this to Lakshmana Sumitra again and again said to her beloved Rama, who was fully prepared, 'Go, go'. [2-40-8]
  5. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/7
    इदं हि वृत्तमुचितं कुलस्यास्य सनातनम् | दानं दीक्षा च यज्ञेषु तनुत्यागो मृधेषु च || २-४०-७idaM hi vRttamucitaM kulasyAsya sanAtanam | dAnaM dIkSA ca yajJeSu tanutyAgo mRdheSu ca || 2-40-7Charity, initiation at sacrifices and yielding life in battles are the befitting ancient traditions prevailing in your race.' [2-40-7]
  6. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/6
    व्यसनी वा समृद्धो वा गतिरेष तवानघ | एष लोके सतां धर्मो यज्ज्येष्ठवशगो भवेत् || २-४०-६vyasanI vA samRddho vA gatireSa tavAnagha | eSa loke satAM dharmo yajjyeSThavazago bhavet || 2-40-6Rama is your refuge in times of adversity or prosperity, Oh ! sinless one, to be obedient to the eldest (brother) is the duty of virtuous men in this world. [2-40-6]
  7. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/5
    सृष्टस्त्वं वनवासाय स्वनुरक्तस्सुहृज्जने | रामे प्रमादं मा कार्षीः पुत्र भ्रातरि गच्छति || २-४०-५sRSTastvaM vanavAsAya svanuraktassuhRjjane | rAme pramAdaM mA kArSIH putra bhrAtari gacchati || 2-40-5- 'Although deeply attached to your beloved ones, Oh ! Son, you are born to dwell in the forest. Never be inattentive towards your brother Rama who is on his way (to the forest). [2-40-5]
  8. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/4
    तं वन्दमानं रुदती माता सौमित्रिमब्रवीत् | हितकामा महाबाहुं मूध्नर्युपाघ्राय लक्ष्मणम् || २-४०-४taM vandamAnaM rudatI mAtA saumitrimabravIt | hitakAmA mahAbAhuM mUdhnaryupAghrAya lakSmaNam || 2-40-4While the mightyarmed Lakshmana paid her homage, Sumitra wailed, kissed him on his forehead, wished him well and said : - [2-40-4]
  9. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/3
    अन्वक्षं लक्ष्मणो भ्रातुः कौशल्यामभ्यवादयत् | अथ मातुः सुमित्राया जग्राह चरणौ पुनः || २-४०-३anvakSaM lakSmaNo bhrAtuH kauzalyAmabhyavAdayat | atha mAtuH sumitrAyA jagrAha caraNau punaH || 2-40-3Immediately following Rama, his brother, Lakshmana also paid obeisance to Kausalya and, thereafter, held the feet of his own mother Sumitra. [2-40-3]
  10. siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/40/2
    तं चापि समनुज्ञाप्य धर्मज्ञस्सीतया सह | राघवः शोक सम्मूढो जननीम् अभ्यवादयत् || २-४०-२taM cApi samanujJApya dharmajJassItayA saha | rAghavaH zoka sammUDho jananIm abhyavAdayat || 2-40-2Taking leave of Dasaratha, the righteous descendant of the Raghus (Rama) along with Sita paid obeisance to his mother Kausalya who was afflicted with deep grief. [2-40-2]