- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/28तं स्यन्दनमधिष्ठाय राघव स्सपरिच्छदः | शीघ्रगामाकुलावर्तां तमसामतरन्नदीम् || २-४६-२८taM syandanamadhiSThAya rAghava ssaparicchadaH | zIghragAmAkulAvartAM tamasAmatarannadIm || 2-46-28Rama (along with others) mounted the chariot with his belongings, crossed the rapidly flowing Tamasa agitated with whirlpools. [2-46-28]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/27अयं युक्तो महाबाहो रथस्ते रथिनां वर | त्वमारोहस्व भद्रं ते ससीत स्सहलक्ष्मणः || २-४६-२७ayaM yukto mahAbAho rathaste rathinAM vara | tvamArohasva bhadraM te sasIta ssahalakSmaNaH || 2-46-27- 'Oh ! best among riders the chariot has been harnessed. Oh ! mightyarmed one, board it along with Sita and Lakshmana. All the best'. [2-46-27]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/26सूतस्तत स्सत्त्वरितः स्यन्दनं तैर्हयोत्तमैः | योजयित्व्राऽथ रामाय प्राञ्जलिः प्रत्यवेदयत् || २-४६-२६sUtastata ssattvaritaH syandanaM tairhayottamaiH | yojayitvrA'tha rAmAya prAJjaliH pratyavedayat || 2-46-26Thereupon the charioteer hurriedly harnessed the splendid horses to the chariot and informed Rama with folded hands : - [2-46-26]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/25अथ रामोऽब्रवीच्छ्रीमान्सुमन्त्रं युज्यतां रथः | गमिष्यामि ततोऽरण्यं गच्छ शीघ्रमितः प्रभो || २-४६-२५atha rAmo'bravIcchrImAnsumantraM yujyatAM rathaH | gamiSyAmi tato'raNyaM gaccha zIghramitaH prabho || 2-46-25Then glorious Rama addressing Sumantra said, 'Oh ! master charioteer, harness the chariot. I shall (let us) quickly leave for the forest'. [2-46-25]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/24अब्रवील्लक्ष्मणो रामं साक्षाद्धर्ममिवस्थितम् | रोचते मे तथा प्राज्ञ क्षिप्र मारुह्यतामिति || २-४६-२४abravIllakSmaNo rAmaM sAkSAddharmamivasthitam | rocate me tathA prAjJa kSipra mAruhyatAmiti || 2-46-24Lakshmana said to Rama who was the very image of like righteousness, 'Oh ! wise one, I like this (proposal). Let us quickly mount the chariot'. [2-46-24]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/23पौरा ह्यात्मकृताद्दुःखाद्विप्रमोच्या नृपात्मजैः | न तु खल्वात्मना योज्या दुःखेन पुरवासिनः || २-४६-२३paurA hyAtmakRtAdduHkhAdvipramocyA nRpAtmajaiH | na tu khalvAtmanA yojyA duHkhena puravAsinaH || 2-46-23The prince should deliver the citizens from the sufferings caused by themselves but should not make them suffer on their account.' [2-46-23]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/22अतो भूयोऽपि नेदानीमिक्ष्वाकुपुरवासिनः | स्वपेयुरनुरक्ता मां वृक्षमूलानि संश्रिताः || २-४६-२२ato bhUyo'pi nedAnImikSvAkupuravAsinaH | svapeyuranuraktA mAM vRkSamUlAni saMzritAH || 2-46-22These loyal inhabitants of Ayodhya, the city of the Ikshvakus will no more sleep again sheltered under the trees. [2-46-22]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/21यावदेव तु संसुप्ता स्तावदेव वयं लघु | रथमारुह्य गच्छामः पन्थानमकुतोभयम् || २-४६-२१yAvadeva tu saMsuptA stAvadeva vayaM laghu | rathamAruhya gacchAmaH panthAnamakutobhayam || 2-46-21While they are asleep, we shall quickly mount the chariot and fearlessly proceed on the way. [2-46-21]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/20यथैते नियमं पौराः कुर्वन्त्यस्मन्निवर्तने | अपि प्राणान्न्यसिष्यन्ति न तु त्यक्ष्यन्ति निश्चयम् || २-४६-२०yathaite niyamaM paurAH kurvantyasmannivartane | api prANAnnyasiSyanti na tu tyakSyanti nizcayam || 2-46-20On seeing the people's resolve to take us back, it appears they are prepared to give up their lives rather than abandon their determination. [2-46-20]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/19अस्मद्व्यपेक्षान् सौमित्रे निरपेक्षान् गृहेष्वपि | वृक्षमूलेषु संसुप्तान् पश्य लक्ष्मण साम्प्रतम् || २-४६-१९asmadvyapekSAn saumitre nirapekSAn gRheSvapi | vRkSamUleSu saMsuptAn pazya lakSmaNa sAmpratam || 2-46-19- 'Oh ! Lakshmana, son of Sumitra look at these people, fast alseep under the trees. Out of affection for us, they are even indifferent to their home. [2-46-19]