Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/28तं स्यन्दनमधिष्ठाय राघव स्सपरिच्छदः । शीघ्रगामाकुलावर्तां तमसामतरन्नदीम् ॥ २-४६-२८taM syandanamadhiSThAya rAghava ssaparicchadaH । zIghragAmAkulAvartAM tamasAmatarannadIm ॥ 2-46-28Rama (along with others) mounted the chariot with his belongings, crossed the rapidly flowing Tamasa agitated with whirlpools. ॥ 2-46-28॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/27अयं युक्तो महाबाहो रथस्ते रथिनां वर । त्वमारोहस्व भद्रं ते ससीत स्सहलक्ष्मणः ॥ २-४६-२७ayaM yukto mahAbAho rathaste rathinAM vara । tvamArohasva bhadraM te sasIta ssahalakSmaNaH ॥ 2-46-27- 'Oh ! best among riders the chariot has been harnessed. Oh ! mightyarmed one, board it along with Sita and Lakshmana. All the best'. ॥ 2-46-27॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/26सूतस्तत स्सत्त्वरितः स्यन्दनं तैर्हयोत्तमैः । योजयित्व्राऽथ रामाय प्राञ्जलिः प्रत्यवेदयत् ॥ २-४६-२६sUtastata ssattvaritaH syandanaM tairhayottamaiH । yojayitvrA'tha rAmAya prAJjaliH pratyavedayat ॥ 2-46-26Thereupon the charioteer hurriedly harnessed the splendid horses to the chariot and informed Rama with folded hands ॥ 2-46-26॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/25अथ रामोऽब्रवीच्छ्रीमान्सुमन्त्रं युज्यतां रथः । गमिष्यामि ततोऽरण्यं गच्छ शीघ्रमितः प्रभो ॥ २-४६-२५atha rAmo'bravIcchrImAnsumantraM yujyatAM rathaH । gamiSyAmi tato'raNyaM gaccha zIghramitaH prabho ॥ 2-46-25Then glorious Rama addressing Sumantra said, 'Oh ! master charioteer, harness the chariot. I shall (let us) quickly leave for the forest'. ॥ 2-46-25॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/24अब्रवील्लक्ष्मणो रामं साक्षाद्धर्ममिवस्थितम् । रोचते मे तथा प्राज्ञ क्षिप्र मारुह्यतामिति ॥ २-४६-२४abravIllakSmaNo rAmaM sAkSAddharmamivasthitam । rocate me tathA prAjJa kSipra mAruhyatAmiti ॥ 2-46-24Lakshmana said to Rama who was the very image of like righteousness, 'Oh ! wise one, I like this (proposal). Let us quickly mount the chariot'. ॥ 2-46-24॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/23पौरा ह्यात्मकृताद्दुःखाद्विप्रमोच्या नृपात्मजैः । न तु खल्वात्मना योज्या दुःखेन पुरवासिनः ॥ २-४६-२३paurA hyAtmakRtAdduHkhAdvipramocyA nRpAtmajaiH । na tu khalvAtmanA yojyA duHkhena puravAsinaH ॥ 2-46-23The prince should deliver the citizens from the sufferings caused by themselves but should not make them suffer on their account.' ॥ 2-46-23॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/22अतो भूयोऽपि नेदानीमिक्ष्वाकुपुरवासिनः । स्वपेयुरनुरक्ता मां वृक्षमूलानि संश्रिताः ॥ २-४६-२२ato bhUyo'pi nedAnImikSvAkupuravAsinaH । svapeyuranuraktA mAM vRkSamUlAni saMzritAH ॥ 2-46-22These loyal inhabitants of Ayodhya, the city of the Ikshvakus will no more sleep again sheltered under the trees. ॥ 2-46-22॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/21यावदेव तु संसुप्ता स्तावदेव वयं लघु । रथमारुह्य गच्छामः पन्थानमकुतोभयम् ॥ २-४६-२१yAvadeva tu saMsuptA stAvadeva vayaM laghu । rathamAruhya gacchAmaH panthAnamakutobhayam ॥ 2-46-21While they are asleep, we shall quickly mount the chariot and fearlessly proceed on the way. ॥ 2-46-21॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/20यथैते नियमं पौराः कुर्वन्त्यस्मन्निवर्तने । अपि प्राणान्न्यसिष्यन्ति न तु त्यक्ष्यन्ति निश्चयम् ॥ २-४६-२०yathaite niyamaM paurAH kurvantyasmannivartane । api prANAnnyasiSyanti na tu tyakSyanti nizcayam ॥ 2-46-20On seeing the people's resolve to take us back, it appears they are prepared to give up their lives rather than abandon their determination. ॥ 2-46-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/19अस्मद्व्यपेक्षान् सौमित्रे निरपेक्षान् गृहेष्वपि । वृक्षमूलेषु संसुप्तान् पश्य लक्ष्मण साम्प्रतम् ॥ २-४६-१९asmadvyapekSAn saumitre nirapekSAn gRheSvapi । vRkSamUleSu saMsuptAn pazya lakSmaNa sAmpratam ॥ 2-46-19- 'Oh ! Lakshmana, son of Sumitra look at these people, fast alseep under the trees. Out of affection for us, they are even indifferent to their home. ॥ 2-46-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/28तं स्यन्दनमधिष्ठाय राघव स्सपरिच्छदः । शीघ्रगामाकुलावर्तां तमसामतरन्नदीम् ॥ २-४६-२८taM syandanamadhiSThAya rAghava ssaparicchadaH । zIghragAmAkulAvartAM tamasAmatarannadIm ॥ 2-46-28Rama (along with others) mounted the chariot with his belongings, crossed the rapidly flowing Tamasa agitated with whirlpools. ॥ 2-46-28॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/27अयं युक्तो महाबाहो रथस्ते रथिनां वर । त्वमारोहस्व भद्रं ते ससीत स्सहलक्ष्मणः ॥ २-४६-२७ayaM yukto mahAbAho rathaste rathinAM vara । tvamArohasva bhadraM te sasIta ssahalakSmaNaH ॥ 2-46-27- 'Oh ! best among riders the chariot has been harnessed. Oh ! mightyarmed one, board it along with Sita and Lakshmana. All the best'. ॥ 2-46-27॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/26सूतस्तत स्सत्त्वरितः स्यन्दनं तैर्हयोत्तमैः । योजयित्व्राऽथ रामाय प्राञ्जलिः प्रत्यवेदयत् ॥ २-४६-२६sUtastata ssattvaritaH syandanaM tairhayottamaiH । yojayitvrA'tha rAmAya prAJjaliH pratyavedayat ॥ 2-46-26Thereupon the charioteer hurriedly harnessed the splendid horses to the chariot and informed Rama with folded hands ॥ 2-46-26॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/25अथ रामोऽब्रवीच्छ्रीमान्सुमन्त्रं युज्यतां रथः । गमिष्यामि ततोऽरण्यं गच्छ शीघ्रमितः प्रभो ॥ २-४६-२५atha rAmo'bravIcchrImAnsumantraM yujyatAM rathaH । gamiSyAmi tato'raNyaM gaccha zIghramitaH prabho ॥ 2-46-25Then glorious Rama addressing Sumantra said, 'Oh ! master charioteer, harness the chariot. I shall (let us) quickly leave for the forest'. ॥ 2-46-25॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/24अब्रवील्लक्ष्मणो रामं साक्षाद्धर्ममिवस्थितम् । रोचते मे तथा प्राज्ञ क्षिप्र मारुह्यतामिति ॥ २-४६-२४abravIllakSmaNo rAmaM sAkSAddharmamivasthitam । rocate me tathA prAjJa kSipra mAruhyatAmiti ॥ 2-46-24Lakshmana said to Rama who was the very image of like righteousness, 'Oh ! wise one, I like this (proposal). Let us quickly mount the chariot'. ॥ 2-46-24॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/23पौरा ह्यात्मकृताद्दुःखाद्विप्रमोच्या नृपात्मजैः । न तु खल्वात्मना योज्या दुःखेन पुरवासिनः ॥ २-४६-२३paurA hyAtmakRtAdduHkhAdvipramocyA nRpAtmajaiH । na tu khalvAtmanA yojyA duHkhena puravAsinaH ॥ 2-46-23The prince should deliver the citizens from the sufferings caused by themselves but should not make them suffer on their account.' ॥ 2-46-23॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/22अतो भूयोऽपि नेदानीमिक्ष्वाकुपुरवासिनः । स्वपेयुरनुरक्ता मां वृक्षमूलानि संश्रिताः ॥ २-४६-२२ato bhUyo'pi nedAnImikSvAkupuravAsinaH । svapeyuranuraktA mAM vRkSamUlAni saMzritAH ॥ 2-46-22These loyal inhabitants of Ayodhya, the city of the Ikshvakus will no more sleep again sheltered under the trees. ॥ 2-46-22॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/21यावदेव तु संसुप्ता स्तावदेव वयं लघु । रथमारुह्य गच्छामः पन्थानमकुतोभयम् ॥ २-४६-२१yAvadeva tu saMsuptA stAvadeva vayaM laghu । rathamAruhya gacchAmaH panthAnamakutobhayam ॥ 2-46-21While they are asleep, we shall quickly mount the chariot and fearlessly proceed on the way. ॥ 2-46-21॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/20यथैते नियमं पौराः कुर्वन्त्यस्मन्निवर्तने । अपि प्राणान्न्यसिष्यन्ति न तु त्यक्ष्यन्ति निश्चयम् ॥ २-४६-२०yathaite niyamaM paurAH kurvantyasmannivartane । api prANAnnyasiSyanti na tu tyakSyanti nizcayam ॥ 2-46-20On seeing the people's resolve to take us back, it appears they are prepared to give up their lives rather than abandon their determination. ॥ 2-46-20॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/46/19अस्मद्व्यपेक्षान् सौमित्रे निरपेक्षान् गृहेष्वपि । वृक्षमूलेषु संसुप्तान् पश्य लक्ष्मण साम्प्रतम् ॥ २-४६-१९asmadvyapekSAn saumitre nirapekSAn gRheSvapi । vRkSamUleSu saMsuptAn pazya lakSmaNa sAmpratam ॥ 2-46-19- 'Oh ! Lakshmana, son of Sumitra look at these people, fast alseep under the trees. Out of affection for us, they are even indifferent to their home. ॥ 2-46-19॥