Search
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/14निष्कूजमिव भूत्वेदं वनं घोरप्रदर्शनम् । अयोध्येव जनाकीर्णा सम्प्रति प्रतिभाति मा ॥ २-९३-१४niSkUjamiva bhUtvedaM vanaM ghorapradarzanam । ayodhyeva janAkIrNA samprati pratibhAti mA ॥ 2-93-14This forest, dreadful in appearance was devoid of twittering of birds. But now it appears to me like Ayodhya thronged with people. ॥ 2-93-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/10मुञ्चन्ति कुसुमान्येते नगाः पर्वतसानुषु । नीला इवातपापाये तोयं तोयधरा घनाः ॥ २-९३-१०muJcanti kusumAnyete nagAH parvatasAnuSu । nIlA ivAtapApAye toyaM toyadharA ghanAH ॥ 2-93-10On the mountain ridges, the trees are shedding flowers like dense blue rain-clouds showering water at the end of summer. ॥ 2-93-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/6स यात्वा दूरमध्वानं सुपरिश्रान्तवाहनः । उवाच भरतः श्रीमान् वसिष्ठं मन्त्रिणां वरम् ॥ २-९३-६sa yAtvA dUramadhvAnaM suparizrAntavAhanaH । uvAca bharataH zrImAn vasiSThaM mantriNAM varam ॥ 2-93-6With his animals extremely wearied by covering a great distance, the majestic Bharata said to Vasistha, the best of counsellors ॥ 2-93-6॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/1तया महत्या यायिन्या ध्वजिन्या वनवासिनः । अर्दिता यूथपा मत्ताः सयूथाः सम्प्रदुद्रुवुः ॥ २-९३-१tayA mahatyA yAyinyA dhvajinyA vanavAsinaH । arditA yUthapA mattAH sayUthAH sampradudruvuH ॥ 2-93-1On seeing the great army marching, the exited leaders of herds of elephants inhabiting the forest were frightened and ran off with their herds. ॥ 2-93-1॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/35विविधान्यपि यानानि महन्ति च लघूनि च । प्रययुः सुमहार्हाणि पादै रेव पदातयः ॥ २-९२-३५vividhAnyapi yAnAni mahanti ca laghUni ca । prayayuH sumahArhANi pAdai reva padAtayaH ॥ 2-92-35Various types of costly carriages, large and small, set forth, while the infantry marched on. ॥ 2-92-35॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/34गजकन्या गजाश्चैव हेमकक्ष्याः पताकिनः । जीमूता इव घर्मान्ते सघोषाः सम्प्रतस्थिरे ॥ २-९२-३४gajakanyA gajAzcaiva hemakakSyAH patAkinaH । jImUtA iva gharmAnte saghoSAH sampratasthire ॥ 2-92-34The male and female elephants wearing golden girths and decorated with pennants, set forth with their bells sounding like thunderclouds at the end of summer. ॥ 2-92-34॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/30न दोषेणावगन्तव्या कैकेयी भरत त्वया । रामप्रव्राजनं ह्येतत्सुखोदर्कं भविष्यति ॥ २-९२-३०na doSeNAvagantavyA kaikeyI bharata tvayA । rAmapravrAjanaM hyetatsukhodarkaM bhaviSyati ॥ 2-92-30- 'Oh ! Bharata, you should not find fault with Kaikeyi. Rama's banishment will prove a great source of happiness in future (for mankind). ॥ 2-92-30॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/24एतस्यास्तु सुतौ देव्याः कुमारौ देववर्णिनौ । उभौ लक्ष्मणशत्रुघ्नौ वीरौ सत्यपराक्रमौ ॥ २-९२-२४etasyAstu sutau devyAH kumArau devavarNinau । ubhau lakSmaNazatrughnau vIrau satyaparAkramau ॥ 2-92-24This ( Devi Sumitra ) queen's sons both heroes, comparable to gods in beauty and possessing true prowess - Lakshmana and Satrughna. ॥ 2-92-24॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/19विशेषं ज्ञातुमिच्छामि मात्रूणां तव राघव । एवमुक्तस्तु भरतो भरद्वाजेन धीमता ॥ २-९२-१९vizeSaM jJAtumicchAmi mAtrUNAM tava rAghava । evamuktastu bharato bharadvAjena dhImatA ॥ 2-92-19- 'I want to know about your mothers individually'. Thus asked by the sagacious Bharadwaja, Bharata - ॥ 2-92-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/17कैकेयी तस्य जग्राह चरणौ सव्यपत्रपा । तं प्रदक्षिणमागम्य भगवन्तं महामुनिम् ॥ २-९२-१७kaikeyI tasya jagrAha caraNau savyapatrapA । taM pradakSiNamAgamya bhagavantaM mahAmunim ॥ 2-92-17- Kaikeyi overcome with shame, also grasped his feet. She reverently circumambulated that great and divine ascetic and . - ॥ 2-92-17॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/14निष्कूजमिव भूत्वेदं वनं घोरप्रदर्शनम् । अयोध्येव जनाकीर्णा सम्प्रति प्रतिभाति मा ॥ २-९३-१४niSkUjamiva bhUtvedaM vanaM ghorapradarzanam । ayodhyeva janAkIrNA samprati pratibhAti mA ॥ 2-93-14This forest, dreadful in appearance was devoid of twittering of birds. But now it appears to me like Ayodhya thronged with people. ॥ 2-93-14॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/10मुञ्चन्ति कुसुमान्येते नगाः पर्वतसानुषु । नीला इवातपापाये तोयं तोयधरा घनाः ॥ २-९३-१०muJcanti kusumAnyete nagAH parvatasAnuSu । nIlA ivAtapApAye toyaM toyadharA ghanAH ॥ 2-93-10On the mountain ridges, the trees are shedding flowers like dense blue rain-clouds showering water at the end of summer. ॥ 2-93-10॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/6स यात्वा दूरमध्वानं सुपरिश्रान्तवाहनः । उवाच भरतः श्रीमान् वसिष्ठं मन्त्रिणां वरम् ॥ २-९३-६sa yAtvA dUramadhvAnaM suparizrAntavAhanaH । uvAca bharataH zrImAn vasiSThaM mantriNAM varam ॥ 2-93-6With his animals extremely wearied by covering a great distance, the majestic Bharata said to Vasistha, the best of counsellors ॥ 2-93-6॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/1तया महत्या यायिन्या ध्वजिन्या वनवासिनः । अर्दिता यूथपा मत्ताः सयूथाः सम्प्रदुद्रुवुः ॥ २-९३-१tayA mahatyA yAyinyA dhvajinyA vanavAsinaH । arditA yUthapA mattAH sayUthAH sampradudruvuH ॥ 2-93-1On seeing the great army marching, the exited leaders of herds of elephants inhabiting the forest were frightened and ran off with their herds. ॥ 2-93-1॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/35विविधान्यपि यानानि महन्ति च लघूनि च । प्रययुः सुमहार्हाणि पादै रेव पदातयः ॥ २-९२-३५vividhAnyapi yAnAni mahanti ca laghUni ca । prayayuH sumahArhANi pAdai reva padAtayaH ॥ 2-92-35Various types of costly carriages, large and small, set forth, while the infantry marched on. ॥ 2-92-35॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/34गजकन्या गजाश्चैव हेमकक्ष्याः पताकिनः । जीमूता इव घर्मान्ते सघोषाः सम्प्रतस्थिरे ॥ २-९२-३४gajakanyA gajAzcaiva hemakakSyAH patAkinaH । jImUtA iva gharmAnte saghoSAH sampratasthire ॥ 2-92-34The male and female elephants wearing golden girths and decorated with pennants, set forth with their bells sounding like thunderclouds at the end of summer. ॥ 2-92-34॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/30न दोषेणावगन्तव्या कैकेयी भरत त्वया । रामप्रव्राजनं ह्येतत्सुखोदर्कं भविष्यति ॥ २-९२-३०na doSeNAvagantavyA kaikeyI bharata tvayA । rAmapravrAjanaM hyetatsukhodarkaM bhaviSyati ॥ 2-92-30- 'Oh ! Bharata, you should not find fault with Kaikeyi. Rama's banishment will prove a great source of happiness in future (for mankind). ॥ 2-92-30॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/24एतस्यास्तु सुतौ देव्याः कुमारौ देववर्णिनौ । उभौ लक्ष्मणशत्रुघ्नौ वीरौ सत्यपराक्रमौ ॥ २-९२-२४etasyAstu sutau devyAH kumArau devavarNinau । ubhau lakSmaNazatrughnau vIrau satyaparAkramau ॥ 2-92-24This ( Devi Sumitra ) queen's sons both heroes, comparable to gods in beauty and possessing true prowess - Lakshmana and Satrughna. ॥ 2-92-24॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/19विशेषं ज्ञातुमिच्छामि मात्रूणां तव राघव । एवमुक्तस्तु भरतो भरद्वाजेन धीमता ॥ २-९२-१९vizeSaM jJAtumicchAmi mAtrUNAM tava rAghava । evamuktastu bharato bharadvAjena dhImatA ॥ 2-92-19- 'I want to know about your mothers individually'. Thus asked by the sagacious Bharadwaja, Bharata - ॥ 2-92-19॥
- siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/17कैकेयी तस्य जग्राह चरणौ सव्यपत्रपा । तं प्रदक्षिणमागम्य भगवन्तं महामुनिम् ॥ २-९२-१७kaikeyI tasya jagrAha caraNau savyapatrapA । taM pradakSiNamAgamya bhagavantaM mahAmunim ॥ 2-92-17- Kaikeyi overcome with shame, also grasped his feet. She reverently circumambulated that great and divine ascetic and . - ॥ 2-92-17॥