- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/14निष्कूजमिव भूत्वेदं वनं घोरप्रदर्शनम् | अयोध्येव जनाकीर्णा सम्प्रति प्रतिभाति मा || २-९३-१४niSkUjamiva bhUtvedaM vanaM ghorapradarzanam | ayodhyeva janAkIrNA samprati pratibhAti mA || 2-93-14This forest, dreadful in appearance was devoid of twittering of birds. But now it appears to me like Ayodhya thronged with people. [2-93-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/10मुञ्चन्ति कुसुमान्येते नगाः पर्वतसानुषु | नीला इवातपापाये तोयं तोयधरा घनाः || २-९३-१०muJcanti kusumAnyete nagAH parvatasAnuSu | nIlA ivAtapApAye toyaM toyadharA ghanAH || 2-93-10On the mountain ridges, the trees are shedding flowers like dense blue rain-clouds showering water at the end of summer. [2-93-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/6स यात्वा दूरमध्वानं सुपरिश्रान्तवाहनः | उवाच भरतः श्रीमान् वसिष्ठं मन्त्रिणां वरम् || २-९३-६sa yAtvA dUramadhvAnaM suparizrAntavAhanaH | uvAca bharataH zrImAn vasiSThaM mantriNAM varam || 2-93-6With his animals extremely wearied by covering a great distance, the majestic Bharata said to Vasistha, the best of counsellors : - [2-93-6]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/1तया महत्या यायिन्या ध्वजिन्या वनवासिनः | अर्दिता यूथपा मत्ताः सयूथाः सम्प्रदुद्रुवुः || २-९३-१tayA mahatyA yAyinyA dhvajinyA vanavAsinaH | arditA yUthapA mattAH sayUthAH sampradudruvuH || 2-93-1On seeing the great army marching, the exited leaders of herds of elephants inhabiting the forest were frightened and ran off with their herds. [2-93-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/35विविधान्यपि यानानि महन्ति च लघूनि च | प्रययुः सुमहार्हाणि पादै रेव पदातयः || २-९२-३५vividhAnyapi yAnAni mahanti ca laghUni ca | prayayuH sumahArhANi pAdai reva padAtayaH || 2-92-35Various types of costly carriages, large and small, set forth, while the infantry marched on. [2-92-35]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/34गजकन्या गजाश्चैव हेमकक्ष्याः पताकिनः | जीमूता इव घर्मान्ते सघोषाः सम्प्रतस्थिरे || २-९२-३४gajakanyA gajAzcaiva hemakakSyAH patAkinaH | jImUtA iva gharmAnte saghoSAH sampratasthire || 2-92-34The male and female elephants wearing golden girths and decorated with pennants, set forth with their bells sounding like thunderclouds at the end of summer. [2-92-34]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/30न दोषेणावगन्तव्या कैकेयी भरत त्वया | रामप्रव्राजनं ह्येतत्सुखोदर्कं भविष्यति || २-९२-३०na doSeNAvagantavyA kaikeyI bharata tvayA | rAmapravrAjanaM hyetatsukhodarkaM bhaviSyati || 2-92-30- 'Oh ! Bharata, you should not find fault with Kaikeyi. Rama's banishment will prove a great source of happiness in future (for mankind). [2-92-30]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/24एतस्यास्तु सुतौ देव्याः कुमारौ देववर्णिनौ | उभौ लक्ष्मणशत्रुघ्नौ वीरौ सत्यपराक्रमौ || २-९२-२४etasyAstu sutau devyAH kumArau devavarNinau | ubhau lakSmaNazatrughnau vIrau satyaparAkramau || 2-92-24This ( Devi Sumitra ) queen's sons both heroes, comparable to gods in beauty and possessing true prowess - Lakshmana and Satrughna. [2-92-24]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/19विशेषं ज्ञातुमिच्छामि मात्रूणां तव राघव | एवमुक्तस्तु भरतो भरद्वाजेन धीमता || २-९२-१९vizeSaM jJAtumicchAmi mAtrUNAM tava rAghava | evamuktastu bharato bharadvAjena dhImatA || 2-92-19- 'I want to know about your mothers individually'. Thus asked by the sagacious Bharadwaja, Bharata,..... - [2-92-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/17कैकेयी तस्य जग्राह चरणौ सव्यपत्रपा | तं प्रदक्षिणमागम्य भगवन्तं महामुनिम् || २-९२-१७kaikeyI tasya jagrAha caraNau savyapatrapA | taM pradakSiNamAgamya bhagavantaM mahAmunim || 2-92-17- Kaikeyi overcome with shame, also grasped his feet. She reverently circumambulated that great and divine ascetic and..... - [2-92-17]
Intelligence:80%
Similarity:40%
Search
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/14निष्कूजमिव भूत्वेदं वनं घोरप्रदर्शनम् | अयोध्येव जनाकीर्णा सम्प्रति प्रतिभाति मा || २-९३-१४niSkUjamiva bhUtvedaM vanaM ghorapradarzanam | ayodhyeva janAkIrNA samprati pratibhAti mA || 2-93-14This forest, dreadful in appearance was devoid of twittering of birds. But now it appears to me like Ayodhya thronged with people. [2-93-14]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/10मुञ्चन्ति कुसुमान्येते नगाः पर्वतसानुषु | नीला इवातपापाये तोयं तोयधरा घनाः || २-९३-१०muJcanti kusumAnyete nagAH parvatasAnuSu | nIlA ivAtapApAye toyaM toyadharA ghanAH || 2-93-10On the mountain ridges, the trees are shedding flowers like dense blue rain-clouds showering water at the end of summer. [2-93-10]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/6स यात्वा दूरमध्वानं सुपरिश्रान्तवाहनः | उवाच भरतः श्रीमान् वसिष्ठं मन्त्रिणां वरम् || २-९३-६sa yAtvA dUramadhvAnaM suparizrAntavAhanaH | uvAca bharataH zrImAn vasiSThaM mantriNAM varam || 2-93-6With his animals extremely wearied by covering a great distance, the majestic Bharata said to Vasistha, the best of counsellors : - [2-93-6]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/93/1तया महत्या यायिन्या ध्वजिन्या वनवासिनः | अर्दिता यूथपा मत्ताः सयूथाः सम्प्रदुद्रुवुः || २-९३-१tayA mahatyA yAyinyA dhvajinyA vanavAsinaH | arditA yUthapA mattAH sayUthAH sampradudruvuH || 2-93-1On seeing the great army marching, the exited leaders of herds of elephants inhabiting the forest were frightened and ran off with their herds. [2-93-1]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/35विविधान्यपि यानानि महन्ति च लघूनि च | प्रययुः सुमहार्हाणि पादै रेव पदातयः || २-९२-३५vividhAnyapi yAnAni mahanti ca laghUni ca | prayayuH sumahArhANi pAdai reva padAtayaH || 2-92-35Various types of costly carriages, large and small, set forth, while the infantry marched on. [2-92-35]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/34गजकन्या गजाश्चैव हेमकक्ष्याः पताकिनः | जीमूता इव घर्मान्ते सघोषाः सम्प्रतस्थिरे || २-९२-३४gajakanyA gajAzcaiva hemakakSyAH patAkinaH | jImUtA iva gharmAnte saghoSAH sampratasthire || 2-92-34The male and female elephants wearing golden girths and decorated with pennants, set forth with their bells sounding like thunderclouds at the end of summer. [2-92-34]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/30न दोषेणावगन्तव्या कैकेयी भरत त्वया | रामप्रव्राजनं ह्येतत्सुखोदर्कं भविष्यति || २-९२-३०na doSeNAvagantavyA kaikeyI bharata tvayA | rAmapravrAjanaM hyetatsukhodarkaM bhaviSyati || 2-92-30- 'Oh ! Bharata, you should not find fault with Kaikeyi. Rama's banishment will prove a great source of happiness in future (for mankind). [2-92-30]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/24एतस्यास्तु सुतौ देव्याः कुमारौ देववर्णिनौ | उभौ लक्ष्मणशत्रुघ्नौ वीरौ सत्यपराक्रमौ || २-९२-२४etasyAstu sutau devyAH kumArau devavarNinau | ubhau lakSmaNazatrughnau vIrau satyaparAkramau || 2-92-24This ( Devi Sumitra ) queen's sons both heroes, comparable to gods in beauty and possessing true prowess - Lakshmana and Satrughna. [2-92-24]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/19विशेषं ज्ञातुमिच्छामि मात्रूणां तव राघव | एवमुक्तस्तु भरतो भरद्वाजेन धीमता || २-९२-१९vizeSaM jJAtumicchAmi mAtrUNAM tava rAghava | evamuktastu bharato bharadvAjena dhImatA || 2-92-19- 'I want to know about your mothers individually'. Thus asked by the sagacious Bharadwaja, Bharata,..... - [2-92-19]
- •siva.sh/ramayana/ayodhya-kanda/92/17कैकेयी तस्य जग्राह चरणौ सव्यपत्रपा | तं प्रदक्षिणमागम्य भगवन्तं महामुनिम् || २-९२-१७kaikeyI tasya jagrAha caraNau savyapatrapA | taM pradakSiNamAgamya bhagavantaM mahAmunim || 2-92-17- Kaikeyi overcome with shame, also grasped his feet. She reverently circumambulated that great and divine ascetic and..... - [2-92-17]